Tisdag, Oliverdag.
Sedan förra veckan har han lagt på sig ytterligare osannolika 4 kg, så nu är han uppe i 24 kg okoordinerad biomassa. Benen förlängs så att det nästan syns från dag till dag, han mäter nu 58 cm över manken.
Jag har aldrig träffat en hund som låter så mycket - han formar sina stora läppar till ett "o" och säger "Ooooo...", han skäller, mullrar, och lyckas ge ifrån sig ett antal andra ljud som jag inte kan återge fonetisk.
I bild: Oliver gör konfetti av mina chanser att bli postkodsmiljonär. Hans mjölktänder (lilla bilden) är sylvassa och sitter redan glest i hans expanderande käkar, och man får påminna honom att han måste ta det varsamt med oss tunnhudade människor...
2 kommentarer:
Hej. Jag har just sträckläst din bok om Zelda, blev väldigt stolt när jag såg att mitt citat kommit med. Det är det där att "barnen har fått en bästis". Jag har en feg springer spaniel tik och fick verkligen ett nytt perspektiv på den irritation hennes rädsla väcker hos mig. Jag tog till mig Molins kommentar och är nöjd med att jag fortfarande tycker om henne. För det gör jag.
Hälsningar
Ulrika
Så roligt! Och intressant att du också blivit provocerad av din hunds försiktighet...
Tack för citatet, och skicka mig din adress så ska jag skicka dig en bok (eftersom du uppenbarligen redan har en kan du ju skänka bort den eller så...?)
:-)
Skicka en kommentar