fredag 29 januari 2010
Nytt rekord?
Detta är Buzz som tillbringade 30 minuter (!) på en belgisk motsvarighet till Hundstallet innan han fann sin nya familj. Det måste vara rekord! (I Sverige kan f.ö. inte rekordet slås eftersom hundarna här går igenom en veterinärbesiktning innan de placeras om, och personalen vill lära känna hunden för att kunna matcha hunden till den nya familjen...)
Kanske är de belgiska hundstallen bara supereffektiva? Buzz visade sig i alla fall vara både väluppfostrad och precis så rolig och trevlig som en kines ska vara - ni kan läsa om honom och hans familj på svenskiwaterloo.blogspot.com.
Hör gärna av er om ni har tagit hand om en litet (eller mycket) äldre hund - de är ett utmärkt alternativ till en visseligen söt, men väldigt arbetskrävande valp...
Bild: Från Buzz blogg (med tillstånd)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
En tjej som var med på valpkursen jag gick med Hailey, hade precis fått hem en omplaceringshund som hon hade med på kursen. Ett riktigt yrväder, vallhundskorsning, som påminde om kakmonstret i sesam. En vilding ända ut i svansspetsen, stressad till max, studsade upp och ner hela tiden i kopplet.
Det var så roligt att träffa dem igen nu efter jul, då hon haft hunden ett halvår och tränat massor, både vardagslydnad med framför allt gett honom jobb med att valla får. En helt annan hund, inte alls lika stressad och jätteduktig med fåren på hennes gård. Fantastiskt att se honom så nöjd och belåten med livet igen. :o)
Jag är omplaceringshund med en sorglig historia bakom mej.
Var två år när jag hamnade hos matte.
Mattes första hund och från första stund har allt gått bra.
www.skogsraets.se/siggesvamphund.html där finns min historia och länk till min blogg plus allt jag pysslar med i mitt liv.
Matte Britt Marie skriver: 1972 tog jag en omplaceringshund, en tricolor långhårig colliepojke,han var då 7 månader och hade haft minst två ägare tidigare. Ruben var inte på något sätt vanskött eller hade farit illa, men fått byta hem ändå. Jag själv var 19 år och hade just flyttat hemifrån och Ruben blev min absolut bästa vän under de 12 år han levde. Jag blir fortfarande tårögd av saknad när jag tänker på honom. Han var en oerhört mjuk och fin kille, med jämnt och vänligt temperament. Dessutom vacker som få!
25 år efter att Ruben dog var det äntligen dags för hund nr 2, springern Rudi som var 4 månader när vi hämtade honom. Mycket valp fortfarande men rumsren på två dagar och åtminstone lite resonabel att ha att göra med. Man behöver inte alls skaffa en 8-veckorsvalp för att växa ihop med sin hund!
Och min förra hund Nestor var en varghund/schäfer/labrador korsning vi hämtade vi från Hundstallet när han var ett halvår. Han blev elva år gammal och det var det stora tomrummet han lämnade som gjorde att jag skaffade Zelda, tidigare än planerat.
Skicka en kommentar