måndag 3 december 2012
Benvärmare:
Får jag presentera Rosa, en chihuahua/kineskorsning som arbetar i vår närmaste (ekologiska) blombutik. Rosa är så liten att det är svårt att tro att hon verkligen är vuxen, och nu när det har blivit kallt har hennes matte haft svårt att hitta en fungerande overall till henne (hon får skavsår av inåtvända sömmar). Så då virkade hon två benvärmare till frambenen att ha under tiden...
Rosa bevisar att man inte kan dra alla över en kam: jag har mest hört om människor som haft problem med chihuahuakorsningar, men lilla Rosa är en glad och lättsam liten hund som matte är mycket nöjd med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Chi-Kines är en alldeles utmärkt
korsning om man får tag på bra upp-
födda naturligtvis.Dom har mycket gemensamt i sättet.
Min uppfödarväninna hade kineser i
ca 15 år gick över till chi just för
att dom var så lika varandra.
Däremot är det en mycket dålig kors-
ning med den nu så populära rasen
Ruski toy somju är en riktigt tuff
terrier och när det visade sig att
det inte är så lätt att sälja valpar
av rasen så gör dom som alla andra
oseriösa dvärghundsuppfödare korsar
in en chihane, resultat små valpar
större kullar och valpköparen tycker
att "pappan är ju chi".
Vilken fin liten hund. Nästa hund jag ska ha ska vara en blandning av chi och pudel eller nakenhund.
Undrar var man kan hitta uppfödare bara. Någon som vet kanske?
Fia
En uppfödare av pudel, chihuahua eller kineser som medvetet planerar en blandraskull blir utesluten ur Kennelklubben.
De regler som gäller för uppfödare av renrasiga hundar som att tiken måste vara vuxen innan hon får valpar, att hon får inte ha för många kullar, inte för tätt, att föräldrarna ska, beroende på ras, vara fria från olika ärftliga sjukdomar kan inte kontrolleras för uppfödare av blandraser eftersom valparna inte registreras någonstans, och ingen därmed kan få reda på hur många kullar tiken får. Oftast görs inte heller hälsokontroller eftersom man tror, felaktigt, att det räcker med att blanda två raser för att ärftliga problem ska försvinna.
Därför är det svårt att hitta "bra" blandrasuppfödare eftersom flertalet av dem inte gått uppfödarutbildningar, de kontrolleras inte av någon myndighet.
Någon annan kanske har en mindre dyster syn?
Ja, jag är inte så dyster när det gäller gatukorsningar! ;-) Fast jag håller med om alla argument MOT dessa. Samtidigt kan man ju se hur "lyckat" det blir en del "seriösa" uppfödare, som visserligen uppfyller kennelklubbens regler, men där hetsen att uppfylla en viss rasstandard helt förvrider huvudet på folk. Lagom är bäst heter det ju. Kanske inte helt utan anledning. Sedan har jag faktiskt hittat uppfödare som är välutbildade men som medvetet avstått att gå med i kennelklubben av bland annat ovanstående skäl. Om det är rätt eller fel kan man ju tycka vad man vill om.
Tipsa din vän om att det finns många som syr upp overaller på beställning. Då kan hon få en måttbeställd overall med sömmarna på utsidan t ex. Jag har själv fått overaller uppsydda, med benreflexer och allt. :-)
Jag är inte dyster när det gäller blandraser, däremot när det gäller uppfödare av blandisar, vilket inte är samma sak. Jag skulle vilja att alla små valpar som sedan ska ut i livet får bästa möjliga start, oavsett vilken, eller vilka, raser de har bakom sig. Och även att den som föder upp blandisar gör kloka korsningar, och att den som säljer en valp tar litet ansvar för att köparen förstår vad det är för hund de nu får med sig hem.
(Favvoexemplet: kvinnan som tar kontakt med en hundpsykolog därför att hennes hund har så stort jaktintresse. Vad är det för hund, frågar psykologen. En stövare, svarar damen, som uppenbarligen inte hade förstått att den söta lilla valpen var en jakthund.)
Ojoj - här finns mycket att säga... Man kunde ju även tänka sig att Kennelklubben valde en mindre restriktiv linje, så att en uppfödare som ville testa en blandraskull skulle få göra det utan repressalier.
Sedan vet vi ju att medlemsskap i SKK och utbildning inte är någon garanti för god omvårdnad av valpar - det dyker ju upp vanvårdsärenden med sorglig regelbundenhet, inte så sällan är det fråga om renrasiga hundar som lever under miserabla förhållanden, och valpar som far illa trots alla regler och försök till övervakning.
Nej det där med uppfödning är verkligen inte lätt. Det är kanske därför man låter bli?
Det finne en rörelse för att begränsa antalet raser - då skulle exempelvis alla små fluffiga knähundar kunna korsas med varandra, detta för att minska effekterna av den exteriördrivna aveln som lett till så mycket elände för hundarna. Antalet raser som "behövs" för att bevara bruksegenskaper är tydligen inte så stort...
Jag har 4 pudlar. Inom just den rasen finns mycket tuffa förhållanden för individerna att uppnå det "gällande" kraven för avel. Innebär att hundar som ställs ut, inte alls får lov att leva och vara vanliga djur. Det är rent makabert/djurplågeri.
Jag tror viktigast av allt vid val av djur, är att titta på allt runt omkring. Sociala förhållanden vid uppväxten, avelsdjurens beteende och utseende, samt vara kritisk i de avseenden man ser något som inte är okej. Det finns nog fler "hundhandlarmänniskor" inom de olika populära raserna än det finns oseriösa "uppfödare" av blandraser. Det är ju en viss skillnad i valppris. Jag har köpt en mina pudlar (fina stamtavlor på alla)från en av Sveriges mest framgånsrika pudeluppfödare. Körde många mil, land och rike runt och tittade och var kritisk. Trots detta är hunden behäftad med det grava "fel".
Man kan ha tur, man kan ha otur, och mest försäkrad är man ju givetvis då man köper under SKK´s regler. Men min "felande" pudel är precis lika mycket älskad som de som är felfria. Huvudsaken är att man får ha sina älsklingar friska men det finns aldrig garantier för det.
Egentligen hade jag velat ha en teacup pudel. Det är den minsta pudelstorleken. Oerhört poppis i USA, men de har vikit ner sig för sundheten i rasen till förmån för storleken vilket jag inte tilltalas alls av. Så vill jag ha en hund som inte fäller hår. Då är nakenfisen bra OCH pudel, men det är för stora i storlek. Så då har mina tankar gått till en kombo med Chi och de raser som jag ligger mig varmast om hjärtat. Men det är kanske en omöjlighet. Jag har alltid bara haft renrasiga hundar.
kram
Fia
Jag har haft både blandisar och renrasiga hundar tidigare (Nestor som jag hade innan damerna var irländsk varhghund/labbe/schäfer). Mina föräldrar hade länge en fantastiskt trevlig schäfer/boxerkorsning. Zelda hittade jag mest av en slump, det hade lika gärna kunnat bli en korsning av något trevligt slag...
Skicka en kommentar