Bättre fly än illa fäkta.

Inne i centrala Stockholm smäller det. Redan. Därför har vi flytt till landet. Här smäller det också, men bara runt tolvslaget på nyårsafton, och risken att någon kastar smällare på oss är obefintlig.

Så nu går vi promenader utan koppel på rena, isiga vägar. Det är som att komma till en annan planet.  Igår mötte vi en enda bil när vi var ute, den stannade och väntade tills vi hade gått förbi! (Hundarna kommer när jag ropar och står still medan bilar passerar. I Stockholm verkar bilisterna tycka att det är min sak att hålla reda på hundarna, de saktar ner inbland, men oftast svischar de bara förbi).
Vi träffade inte en människa som var ute och gick. Inte en hund. Nemi var fullt upptagen av att utforska, sa inte ett ljud under hela tiden.
Zelda har bättre snöteknik än Nemi som okarakteristiskt kom på efterkälken när vi gick där det inte var plogat. Som ni hör blåser det. Mycket.

När vi kom hem var hundarna trötta.

Och sedan har jag upptäckt att popcorn skulle kunna fungera som fyrverkeriträning. I Gondar fick jag popcorn till eftermiddagskaffet (vanligt i Etiopien) så jag tänkte göra likadant. Zelda blev riktigt rädd. Stackars hund, hemska ljud överallt.