Vädret? Pefekt. Platsen? Lugn och avskild. Medtaget godis? Gott.
Gick det bra? Med Nemi var det inga problem, men precis när vi hade börjat med Zelda så så det pang. Långt borta, men ett tydligt pang var det. Där slutade fotosessionen. Det visade sig vara Gotland Runt (som numera heter ngt annat) som startade (några kilometer bort), vinden båste in mot land, och sedan var det fem startskott till. Så det blir inga foton av vårt paradnummer när hon går runt magnolian på bakbenen.
Vi gick och fikade för att se om hon skulle lugna ner sig, men det gjorde hon inte.
Måste verkligen försöka göra något åt hennes skotträdsla.
9 kommentarer:
åh va synd, hoppas att ni kan göra om det!
Tittade in på hennes hemsida- vilka fantastiska foton! Så vackra och samtidigt, somliga fick mig att gråta ...
Vi har båda två väldigt känsliga själar... Min fotosession med Alfons i lördags var väl ungefär lika "lyckad". Han var absolut livrädd för de stora blixtarna. Och vad gör man med sådant man finner hotfullt? Jo, man vänder bort blicken! Jag var helt slut eftar att ha försökt hålla fast en 56 kg tung jycke utan halsband...
lika som min lilla pudel, osäker vid konstiga ljud och nya saker på en välkänd väg.
Till Gudrun - tur att han inte valde att bekämpa dem aktivt, har för mig att de är dyra... hoppas få se bilder snart!
Vad tråkigt, inte lätt att vara förberedd på allt som möjligen kanske skulle kunna inträffa.
hej
Bertil tackar för de fina priserna...de var populära!
hälsningar gunilla o bertil
Tyyypiskt va?! Men jag hoppas att du fick en hel massa fina bilder i alla fall!
Så oväntat att det skulle börja smälla, om än långt bort!
Alfons skulle aldrig drömma om att attackera något. Han är fullständigt utan aggressivitet. Han lät både mig och fotoassistenten dra och slita i honom utan ett ljud från honom. Hann se ett par bilder i fotografens kamera och han fick till ett par fina i alla fall. Det dröjer ett par veckor innan jag får se dem.
Skicka en kommentar