Tacksam för sådant som inte hänt...

Igår var vi i en liten park som är kuperad och litet snårig, låga träd och stora buskar står tätt. En liten upptrampad stig ledde in i buskaget, och dit ville Nemi som var kopplad. Absolut ville hon dit. Hon fick inte som hon ville, vi gick vidare. Stigen vi följde gick uppför, så efter en liten stund kunde vi titta ner bakom buskaget. Där låg en man och solade och tuggade på en smörgås. Tur, tänkte jag, att inte Nemi rusade fram och a) skällde eller b) tiggde/stal hans lunch.
Sedan såg jag vilka fler som fanns därnedanför: två små flickor som var ute och luftade sina marsvin. Om Zelda stöter på ett marsvin är jag ganska säker på att hon skulle titta på det litet förstrött och sedan hitta på något annat. Nemi som fortfarande kan få hjärnsläpp av att se något som går att jaga, exempelvis råttor eller kaniner, tror jag skulle klassificera marsvin som byte.
Hugga.
Kan det ha varit doften av marsvin som drog? Jag vill inte tänka tanken på vad som hade kunnat hända om Nemi hade varit lös. Försöker trösta mig med att det nog ändå inte hade varit lika illa som om hon hade varit en Jack Russel eller min gamla minibullis som tog möss och råttor (jag arbetade på ridläger och det fanns råttor i stallet) på löpande band. Ett är säkert: minibullis + marsvin = inget marsvin.

Flickorna ville gärna bli fotade och även upplagda på bloggen, men har suddat deras ansikten litet ändå...