Igår var vi i en liten park som är kuperad och litet snårig, låga träd och stora buskar står tätt. En liten upptrampad stig ledde in i buskaget, och dit ville Nemi som var kopplad. Absolut ville hon dit. Hon fick inte som hon ville, vi gick vidare. Stigen vi följde gick uppför, så efter en liten stund kunde vi titta ner bakom buskaget. Där låg en man och solade och tuggade på en smörgås. Tur, tänkte jag, att inte Nemi rusade fram och a) skällde eller b) tiggde/stal hans lunch.
Sedan såg jag vilka fler som fanns därnedanför: två små flickor som var ute och luftade sina marsvin. Om Zelda stöter på ett marsvin är jag ganska säker på att hon skulle titta på det litet förstrött och sedan hitta på något annat. Nemi som fortfarande kan få hjärnsläpp av att se något som går att jaga, exempelvis råttor eller kaniner, tror jag skulle klassificera marsvin som byte.
Hugga.
Kan det ha varit doften av marsvin som drog? Jag vill inte tänka tanken på vad som hade kunnat hända om Nemi hade varit lös. Försöker trösta mig med att det nog ändå inte hade varit lika illa som om hon hade varit en Jack Russel eller min gamla minibullis som tog möss och råttor (jag arbetade på ridläger och det fanns råttor i stallet) på löpande band. Ett är säkert: minibullis + marsvin = inget marsvin.
Flickorna ville gärna bli fotade och även upplagda på bloggen, men har suddat deras ansikten litet ändå...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Tänk om det varit en airedaleterrier,ooohhh mitt hjärta fryser till is av förskräckelse:-)
ooh hemska tanke!! Men jag undrar ändå om hon skulle gjort något riktigt anfall mot marsvinet? Mina är ju jakthundar från början, men våra marsvin är inte mer lockande än på "undersökningsnivå"... Kaninerna när de skuttar är mer spännande och skulle säkert vara roliga att jaga när de skuttar lösa. Skulle hundarna få tag på dem efter "jakt" skulle de säkert bita i dem. Men marsvinen på sina små promenader är inte särskilt triggande ... bara väldigt roliga :-)
Jag förlorade två marsvin till en vorsteh för ca 10 år sedan. Hunden tog sig ut ur hundgården och bröt sig sedan in i marsvinens utebur. Hundägaren tröstade mej med att det var ju tur att det bara var marsvin...
till sofia, så hemskt! Och vilken otrevlig hundägare!
Tänk att hundar kan vara individuellt så olika, som Dina båda. Vår Penny visar inget jaktintresse alla, men hon har börjat fräsa och gurgla mot hanhundar om de närmar sig henne för fort. Hon är ju kastrerad - undrar om det kan vara därför?
Våra whippetar hade säkert ansett marsvinen som byte....
När jag var lite hade jag marsvin och en dag kom ett av dom ut och blev dödad av en katt....de kan de också
Hugga.
Här hade det nog blivit jaga av, men däremot inget gripande, det är jag nästan säker på.
Jep, I know... Stämmer också med CAO+ Marsvin= varken marsvin eller smörgås...
Skicka en kommentar