Mitt i fotosessionen (jag mindes fel, vi hann med en "runtmagnolian bild") hördes, som ni kanske kommer ihåg, startskotten till Gotland Runt. Sedan dess vill Zelda inte göra någonting utomhus, knappt ens springa efter en kastad godisbit.
Inte ens på ett helt annat ställe... I morse försökte jag kasta blodpudding på gräsmattan hemma hos en kompis vi hade sovit över hos, vi var nästan på landet. Zelda valde att gå tillbaka in i huset.
Suck!
(Nemi: skott? Vilka skott?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Ja detta är tråkigt.. rädslor är ju ärftligt, men kan också komma helt plötsligt, i collievärlden gäller det att försöka avla på skottfasta hundar, vet ej hur det är i kinesvärlden, om det ens kollas, men hundar lever i nuet, motsatsen bevisar Zelda, men i nuläget är det kanske bra att låta det bero en stund.. aldrig ömka när hon blir rädd, men som sagt detta är inte lätt, om det alls går, att jobba bort utan man för utgå från hundens förutsättningar här. Vi har testat Maurice 2 ggr, båda hans föräldrar är skottfasta, dock reagerade han starkare på test två, som var mycket mer krävande, han blir dock inte rädd utan arg och skäller.. "fattar ni inte att det är nåt"... Hoppas det lugnar sig lite, bra med miljömobytet....och så får man försöka med det godaste av goda...
Jobbit......hade problem med ,in puff och bilåkning.Han koppla bort alla sinnen och var bara tokrädd.Vi tog det i små myrsteg Gå nära bilen efter varje prommis och bara stå och prata med dotter ,när han senare kopplade av så blev det lite basic träning vid bilen typ sitt och godis Sen nästa prommis blev det att in i bilen och samma prosedur.....sen åka korta tur med att vänta i bilen tills vi sa varsegod och bus.Det jick men tog några månader.nu e bilen iget problem längre.Jag menar ta det i små små myrsteg så ska det nog lösa sig.Lycka till
Har du funderat på en sån där cd-skiva med skott och fyrverkerier på? Den kan du ha på inomhus väldigt väldigt tyst och höja gradvis. Vet om det skulle funka. Har ju en likadan vovve som blir så låg så låg så fort det smäller.
Vad sägs om att börja i en liten skala med så kallat bubbelplast,när man vrider dessa så smäller det lite.Kanske något och prova i liten skala hemma. När det gällde Milos bilåknings räddsla så var det juh så att man gjorde samma moment tills han var bekväm med detta innan man ökade svårighetsgraden.
En sån skott-CD som Gudrun nämner skaffade jag när jag tyckte mig märka en tendens till skotträdsla hos Rudi när han var unghund. Jag använde skivan ganska mycket en period men jag är osäker på om han verkligen upplevde skotten som skott och fyrverkerierna som fyrverkerier och åska som åska...eller om han bara troddde att vi hade radion på.
Aprpopå collies så hade jag en oerhört skott- och åskrädd sådan på 70-talet. Usch då den stackars Ruben led av åska o s v. Det enda råd jag fick då var just att aldrig ömka Ruben oavsett hur rädd han var.
Hoppas verkligen Zelda kommer över skrämselskottet!
Britt Marie.... ja det blev tyvärr colliens förbannelse, detta med Lassie, man avlade på allt då den rasen var så poppis, nu blir det bättre o bättre men stigmat sitter kvar, nästan alla man möter blir förvånade att Maurice är så lugn fö de har ju erfarit rädda o nervösa collies.. så all framgång har en baksida...
Oj då, jag måste lida av en akut akut dysleksi. Rättar till texten jag skrev och makulerar den dyslektiska versionen.
Så här var det:
Jag var ute i skogen med hästen och min hanhund för några år sedan och hamnade mitt i en skottlossning. Av någon väldigt underlig skäl hamnade vi mitt i, när jaktlaget sköt rådjur. En riktig skrämmande upplevelse. Efter denna episod blev min hanhund väldigt rädd för allt som påminde en skottlossning, som t.ex. fyrverkerier eller åskan.
Efter ett par jobbiga nyårsafton bestämde jag mig att ta itu med saken. Jag inspelade en hel massa "farliga" ljud som t.ex. olika typ av skottlossningar, raketer och åska på en cd. Och under några månader spelade jag cd:n som bakgrundsbrus hemma. Min f.d. man programmerade stereon så att ljudet började med väldigt låg volym som sedan successivt höjdes till ett dunder. Jag tror faktiskt att våra grannar från den tiden (som lyckligtvis bodde flera hektar ifrån oss) undrade vad vi hade för oss, när det kunde åska och dundra hos oss sent till kvällen i månader i rad sent till hösten.
Vi levde normalt vardagslig i dundren och så småningom blev hunden van med ljuden.
Idag brukar han notera de skrämmande ljuden och "kolla upp med mig" hur jag reagerar. Om jag nonchalerar ljudet, bryr han sig inte heller om det.
Man kanske kunde ha tagit en "kortare kurs" - dvs. engångsbehandling för specifik fobi, men det här fungerade också för oss.
Eva Ivarsson: Jag har förstått att de collies som fanns 1972 när min föddes var verkligen sönderavlade. Min Ruben hade kronisk mag-tarmkatarr och åt dagligen 8-10 tabletter som skulle hjälpa bukspottkörteln att gör sitt jobb. Han åt bara ris och vitt kött, majsvälling och nåt hemkokt grejs jag var rekommenderad att ge honom .Jag sov aldrig en hel natt, det var diaréer dygnet runt,och kräkningar samt en väldig skotträdsla. Och ÄNDÅ han levde i drygt tolv år, var älskad som få, var en fantastisk kompis till mig som var nitton år när jag impulsköpte honom för 250:- via en annons i lokalbladet. När jag hämtade hem honom var han en sjumånaders unghund med ettöringar fastklistrade för att väga ner örontipparna och intorkad diarré i byxorna och min alldeles egna drömhund! Nuförtiden känner jag ingen långhårig collie, däremot några trevliga korthåriga, men jag har förstått att rasen avlats mot en sundare och stabilare hund :-) Härligt att höra om Maurice!
Tack för alla konstruktiva förslag!
Bubbelplast låter väldigt bra, det är just det där "poppande" ljudet som Zelda är så rädd för. Man kunde börja med att ngn sitter och poppar litet i ett annat rum och se hur hon klarar det. Om hon blir rädd kan man stänga dörrar och öka avståndet. Ska även kolla CDn, antar att den finns att köpa på nätet...
Hennes andra rädsla, stora lösa hundar, får vi nog leva med. Nuförtiden verkar hon ha rätt bra koll på var det finns lösa hundar (i parker, på stora gräsytor), och var hundar brukar vara kopplade (i stan, på tävling), så hon kan koppla av för det mesta .
Här hittar du cd:n
http://www.kruuse.com/sv-SE/ecom/Pet/Angstdæmpende_pet/Sound_Scary_lyd_CD.aspx
Jag rekommenderar att använda cd:n. Åtminstone för min hanhund fungerade den perfekt just med att ljuden blev vardagliga ljud, när den spelades i bakgrunden medan vi pysslade med helt vardagliga saker med.
Jag provade faktiskt först med bubbelplast, men för oss blev problemet det att han såg när jag tog plasten och följden var att plasten blev ett betingat stimuli. Och sedan försökte jag vara smart med att jag hade plastbitar i fickan, men han reagerade på mitt beteende innan jag han "poppa" dem. Med andra ord är jag en urussel skådis.
Men förmodligen med att ljudet spelades i bakgrunden blev mitt beteende mera normalt i hans ögon.
Britt Marie/ÅSa
Vore kul om Rudi och du fick träffa en attans lugn och harmonisk och i mitt tycke VACKER collie... fantastisk insats du gjort för "250" vovven... finns mycket att säga om detta... den rasen har verligen fått "stryk"...
Åsa, vill du/ni träna umgänge med STOR/BEPÄLSAD hund står vi mer än gärna till tjänst!
Skön helg tillönskas tvåbenta och fyrbenta!
Maurice är oerhört vacker!
Tack Åsa!
Skicka en kommentar