Nu har jag hittat
fyrverkeriljud på nätet och vi har börjar träna. Än så länge på lägsta möjliga ljudnivå (spelar från datorn). Eftersom Zelda verkade vara litet obekväm även med det (man ska hålla sig under deras obehagströskel) så spelade jag musik samtidigt så att fyrverkeriljuden blev litet utspädda de två första dagarna. Nu har jag ljuden på utan täckande musik, knappt hörbart.
Zelda bryr sig inte alls, den som tycker det är svårt är jag. Det visar sig att Zeldas reaktioner har betingat mig så att jag känner ett rent fysiskt obehag av ljuden.
Här ligger Zelda i mitt knä medan det visslat och smäller. Jag måste tvinga mig själv att inte stänga av, tvinga mig själv att konstatera att Zelda faktiskt inte blir rädd och att jag därmed inte heller behöver stressa upp mig.
Nästa vecka ska vi öka till näst lägsta nivån.
Så det kan gå!
7 kommentarer:
God morgon! Det vi gjort med Maurice är att vara PRECIS som vanligt när det smäller etc. Just denna oro som du beskriver och obehag känner våra älskade vänner av så väl, så det gäller att verkligen frammana sitt lugna jag, som Ceasar Milan säger: Calm and assertive! Bra jobbat Åsa, det här kommer gå fint skall du se!
Lycka till!! Det vore en stor lättnad om skotträdslan försvann.
Verkligen svårt att hålla sig lugn, hoppas det går bra.
Oj, jag känner med dig! Minns riktigt väl hur outhärdligt det var i början. Men vet, man vänjer sig - precis som hundarna. Stå ut bara. Försök ordna de så att du kan göra något vardagligt medan det brakar och exploderar i knutarna.
Hoppas verkligen att det går vägen, för bådas skull!
Det kommer bli bra :-)!
(men usch vilket stressande oljud)
som sagt små myrsteg i taget så löser det sig. Lycka till och ge aldrig upp./Kram till er alla
Skicka en kommentar