:-)
Hon dansade in på planen, såg ut att bara längta efter att få sätta igång, körde igenom programmet i alldeles för hög fart, där liknar freestylen agility: ju fortare det går ju lättare är det att det blir fel. Eftersom mitt största problem med Zelda har varit att hon blir osäker och seg (om man inte riktigt känner sig bekväm är det nog bäst att inte göra någonting) har jag inte lagt in några "bromsmoment" i vårt program, det har ju aldrig behövts, men nu får jag väl ha några sådana som plan B ifall detta upprepar sig.
Nu planerar jag att backa litet och börja belöna attityd, oavsett vad hon gör för övrigt. Glad hund = belöning.
Och så ska jag göra ett nytt försök att få igång hennes lek. Jag vet att jag har begärt för mycket av henne tidigare, och blivit besviken när det inte fungerat. Hon har helt enkelt släckt ut mina försök till lek. Jag får gå tillbaka till att räkna leken i sekunder (inte mer än fem, kanske inte ens det) innan jag bryter, och verkligen disciplinera mig själv så att jag inte försöker hålla på bara en liiiten stund till för då hinner hon tröttna/bli obekväm och så har vi tagit ett steg bakåt i stället för framåt..
Hennes trygghet och hennes attityd i träning/tävling är det vi behöver fokusera på nu. Nemi får pausa ett tag, nästa tävling i Bollnäs den 5 augusti har jag bara anmält Zelda till.
Foto Micaela Malmi, EpicPhotoJournalism.com
7 kommentarer:
Åsa, du beskriver så varmt och kärleksfullt dina tankar om Zelda och Nemi ♥
Jag ser framför mig hur någon, hund eller människa, går vilse i skogen med träd träd träd överallt som just då ser ut som spegelbilder av varandra. Plötsligt strålar ett varmt sken på en av trädstammarna, därefter syns det på stenen, sedan på humlan bland blåbärsriset längre bort ... tillslut har det lett oss till en glänta där vi ser vägen hem, vägen tillbaka eller en helt ny väg.
Skenet är du. Det du ger dina hundar och det jag som läser din blogg också får känna
Oj... Zelda skulle nog beskriva situationen på ett helt annat sätt, hon litar inte särskilt på min förmåga att fatta kloka beslut eller att försvara henne mot en ond omvärld... och så gör jag ibland otäcka saker som låter...
Vilken härlig attityd Zelda visar på fotot! Jag förstår att det är den du vill åt. Jag var i samma situation för ett drygt år sedan, då jag också beslutade att backa och lägga (nästan) allt krut på en glad och positiv attityd, belöna, belöna, belöna träningsglädjen...och när det gäller Rudi har det fungerat bra! Vi är inte lika perfekta i momentutföranden längre, men vi är (oftast) glada och pigga!
Tack Brirt Marie för uppmuntrande kommentar. I freestyle är det inte så viktigt att det är perfekt, det är ju ingen annan än du själv som vet vad du hade tänkt göra så även om det blir ngt helt annat än det du hade planerat kan det gå lika bra ändå (freestylehundar är ofta kreativt lagda).
Intressant att ni fick sämre precision - tror du att det beror på att Rudi har tolkat dig som att det inte behövs längre, eller tror du att en pigg hund gör fler misstag än en som litet mer dämpad?
(Kanske ni ska satsa på freestyle trots allt?)
Just läst om HSP - Highly Sensitive Person (jag är en sådan). Kan man prata om HSD - Highly Sensitive Dog? Zelda ex.vis.
Svar: Jo, jag är säker på att Rudi tolkade det som att precision är inte nödvändigt längre, bara fart, glädje och visat intresse räckte ju för belöning och en glad matte :-)
Nu jobbar vi med precision igen, men i små portioner. Fart och pigghet är ju inte kompatibelt med sommarvärme hos Rudi i alla fall...
Jo, jag kaninte riktigt släppa tankenpå ett freestyleprogram, trots allt...
O ja! Zelda är nog en extremt typisk HSD, på gott och ont...
Skicka en kommentar