Vi är många som kommer att sakna er. Framöver kan ni tänka på att det var många som fick mycket mycket mer än goda luncher och gott kaffe hos er! Ni kommer säkert att fortsätta sprida god stämning där ni drar fram - hurra för er!
lördag 30 juni 2012
Tack för den här tiden!
Nästan varje förmiddag har jag suttit och skrivit med hundarna på café Pärlan i den alldeles speciella stämning som Hanah och Roz skapade där. Men igår var sista dagen, cafeet har nu fått en ny ägare... så vi fick säga tack och lycka till, hundarna fick varsin avskedspresent - massor av bautagott hundgodis fint inslaget.
Vi är många som kommer att sakna er. Framöver kan ni tänka på att det var många som fick mycket mycket mer än goda luncher och gott kaffe hos er! Ni kommer säkert att fortsätta sprida god stämning där ni drar fram - hurra för er!
Tack Hanah (th) och Roz (tv)
Vi är många som kommer att sakna er. Framöver kan ni tänka på att det var många som fick mycket mycket mer än goda luncher och gott kaffe hos er! Ni kommer säkert att fortsätta sprida god stämning där ni drar fram - hurra för er!
fredag 29 juni 2012
Duktig?
"Duktig" är ett tveeggat ord för mig - jag blir så irriterad när kompetenta, ansvarsfulla och hårt arbetande kvinnor kallas för "duktiga flickor" medan kompetenta, ansvarstagande och hårt arbetande män aldrig kallas "duktiga pojkar". Fast just igår lät ordet helt OK. Jag hade gått till djursjukhuset för att låta en mindre blödig person klippa klorna på de små damerna (gör det med jämna mellanrum).
Jag stannade i väntrummet, och så småningom kom två glada hundar tillbaka.
"De har varit jätteduktiga," sa djurskötaren, "Jätteduktiga!"
Och det tyckte jag var så roligt att höra, för visst är det kul när hunden klarar ett läggande under gång, men viktigare är att hunden är hanterlig och exempelvis låter en okänd person klippa klorna utan protest eller oro...
Jag stannade i väntrummet, och så småningom kom två glada hundar tillbaka.
"De har varit jätteduktiga," sa djurskötaren, "Jätteduktiga!"
Och det tyckte jag var så roligt att höra, för visst är det kul när hunden klarar ett läggande under gång, men viktigare är att hunden är hanterlig och exempelvis låter en okänd person klippa klorna utan protest eller oro...
torsdag 28 juni 2012
Mitt lilla Zeldahjärta...
En av de sakerna jag uppskattar mest med Zelda är hennes alldeles egna sätt att ta ansvar för sitt liv (faktiskt även när det yttrar sig som en vägran att lämna buren på tävling när det inte känns rätt). I förrgår var vi och tränade på Hundudden, det regnade när vi skulle dit så vi åkte hela vägen. När vi skulle hem hade vädret klarnat, vi promenerade hemåt, längs med Gärdet där gräset nu är så högt att en mindre hund inte ser tassen framför ansiktet så vi höll oss till promenadvägen. Plötsligt börjar Zelda dra framåt i kopplet vilket hon sällan gör. Hon vill till en busskur, och jag undrar om någon tappat sin skinkmacka eller sin korv där. Nemi som brukar vara väldigt bra på att hitta tappade korvar, pizzakanter och liknande är dock inte intresserad. Vid nästa busskur händer samma sak. Zelda vill dit, Nemi är ointresserad. Inte förrän vi kom till tredje busskuren förstod jag vad Zelda försökte säga:
"Nu räcker det med allt promenerande. Jag tycker att vi ska vänta här på bussen."
Så vi gick in, Zelda hoppade omedelbart upp och satte sig på bänken, medan hon spanade åt det håll som bussen kommer ifrån. Sedan kastade hon sig ombord.
Vad säger ni om det?
Bild: Zelda väntar på bussen. Nemi undrar varför vi har stannat och sysselsätter sig så gott hon kan.
"Nu räcker det med allt promenerande. Jag tycker att vi ska vänta här på bussen."
Så vi gick in, Zelda hoppade omedelbart upp och satte sig på bänken, medan hon spanade åt det håll som bussen kommer ifrån. Sedan kastade hon sig ombord.
Vad säger ni om det?
onsdag 27 juni 2012
Och sistaminutenvinnaren är...
Gunilla!
Valpen i gårdagens inlägg är en liten Berger des Pyrenées á poil long från kennel Dirgis. Grattis, pris kommer med posten! Olga da Polga var nära, nära, och även Eva S var på rätt spår. Tusen tack för alla svar, det är ju som sagt läsarna som gör bloggen...
Här är Zelda med kompisens berger Ebba (Zelda är med för skalan, gammalt foto därav pälsen). Som ni ser rör det sig om mellanstora, lätta och smidiga hundar. De finns i olika färger, den lilla på gårdagens bild kommer att få behålla sin svarta mask, men ljusna på resten av kroppen. Ebba är en av de trevligaste hundar jag vet - av när hon ska vara av, på när hon ska vara på, trygg och stabil, vänlig mot människor och andra hundar. (Och så är hon ett geni på att valla, föra sig i utställningsringen m.m.)
Valpen i gårdagens inlägg är en liten Berger des Pyrenées á poil long från kennel Dirgis. Grattis, pris kommer med posten! Olga da Polga var nära, nära, och även Eva S var på rätt spår. Tusen tack för alla svar, det är ju som sagt läsarna som gör bloggen...
Här är Zelda med kompisens berger Ebba (Zelda är med för skalan, gammalt foto därav pälsen). Som ni ser rör det sig om mellanstora, lätta och smidiga hundar. De finns i olika färger, den lilla på gårdagens bild kommer att få behålla sin svarta mask, men ljusna på resten av kroppen. Ebba är en av de trevligaste hundar jag vet - av när hon ska vara av, på när hon ska vara på, trygg och stabil, vänlig mot människor och andra hundar. (Och så är hon ett geni på att valla, föra sig i utställningsringen m.m.)
tisdag 26 juni 2012
Valptider - tävling!
måndag 25 juni 2012
Mer från helgen:
En tävlingshelg är ju mer än själva tävlingen, exempelvis ett utmärkt tillfälle att träna passivitet. Här ser ni två hundar som låg helt avslappat (dag två på em) ända tills snälla Anna tog min telefon för att ta en bild. Sedan prövade jag att själv fota genom att hålla kameran ovanför huvudet...
söndag 24 juni 2012
Skendräktighet från hjärnan?
I en kommentar som togs bort var det någon som undrade om det är nu Nemi skulle ha löpt. Det är det. Det intressanta är att hon har börjat gräva på mattorna idag, precis som hon gjorde när hon var skendräktig. Hon ser även litet allmänt moloken ut vilket är ovanligt för henne.
Någon som vet något mer om hur hormonerna kan spöka hos en liten dam utan äggstockar? Eftersom cykeln styrs från hjärnan kan man ju tänka sig att hjärnan slår på, även om äggstockarna inte kan svara.
Svar till "Undrande."
Någon som vet något mer om hur hormonerna kan spöka hos en liten dam utan äggstockar? Eftersom cykeln styrs från hjärnan kan man ju tänka sig att hjärnan slår på, även om äggstockarna inte kan svara.
Svar till "Undrande."
Och så var det dag två (ursäkta långt inlägg, ni behöver inte läsa allt).
Jag börjar med att berätta litet om den tävlingshelg jag har upplevt som åskådare. Bland höjdpunkterna: en ung Afghantik som startade i klass 1. Det är inte ovanligt att människor går från afghan till kines, och jag kan tänka mig att det även kan gå åt andra hållet - här var en hund med ännu vackrare rörelser, ännu mer päls, ännu mer egensinne... Härligt att se. Glömde att fråga om jag fick lägga upp bild på bloggen, sorry...
Sedan var det två oerhört duktiga norskor, den ena hade en extraliten dvärgpinscher, den andra en vit pumi, de sopade mattan med med resten av oss i freestyle klass 2. (De hade väl antagligen vunnit även klass tre med sina långa, väl genomförda, roliga och vackra program.)
För vår egen del får vi väl konstatera att vi inte lyckades nå ett enda av våra uppsatta mål.
När det sker brukar jag börja med att fråga mig ifall målet var orealistiskt. Svaret måste bli nej. Nemi har tagit uppflyttningspoäng i båda sina klasser tidigare, och Zelda var bara några tiondelar ifrån när det gick som bäst.
Så om målet är realistiskt men man ändå inte tar sig dit så måste det finnas en orsak som går att åtgärda.
Här är några tankar:
Igår var det till min stora överraskning Nemi som strejkade i freestylen. Hon gick visserligen snällt in på banan, men sedan ville hon inte alls, så vi bröt. Det är ju ingen mening med att stå och be hunden göra ngt som den inte gör, och det får absolut inte bli en vana. Så jag hoppade till ett moment som hon tycker är kul, det gjorde hon, och där slutade vi. Där får jag för mitt högmod, jag som inte trodde att Nemi kunde ha en dålig dag. Det kan hon.
Zelda som gjort första halvan av sitt program perfekt i godisklassen i förrgår missade det det mesta igår, däremot satte vi andra halvan klockrent, inklusive snurr, snurr, buga på slutet. Inget uppflytt, förstås, men positiva domarkommentarer om det som fungerade. I HTM missade hon uppflytt med 0,2 poäng, även det beroende på att hon inte var riktigt med från början.
Så nu kommer vi in i en ny träningsfas. Vi har musiken. Vi har programmen. Vi behöver inte lära oss några nya trick just nu, allt är inövat. Det jag tror att vi behöver bli bättre på är förberedelserna. Hur ska vi värma upp? Hur ska vi hålla koncentrationen uppe medan vi väntar på att det ska bli vår tur? Hur mycket/litet ska vi träna dagarna/veckan innan? En del hundar går bäst om de påminns dagligen om vad de ska göra, andra fungerar bäst om de inte har fått träna på en vecka. Hur mycket frukost ska hundarna ha? Är det bra att de är litet hungriga, eller blir det en stressfaktor (de brukar få sitt färskfoder på morgonen)?
Just nu blir således utmaningen att kunna hitta och bibehålla rätt energinivå och attityd hos hundarna. i Zeldas fall är energitjuven huvudsakligen rädsla - Afghanen såg exempelvis oerhört misstänkt ut, och då går energin till att bevaka den och att vara beredd att fly för livet. I det läget blir fotgående nedprioriterat.
Lyckligtvis satt Afganen intill oss, så Zelda hann upptäcka att den faktiskt inte var farlig, så det har vi förhoppningsvis med oss till nästa gång.
En annan lärdom: ha med ett tält! Första dagen blev stekhet, andra dagen duggade det litet i början av tävligen. Nu, idag, ska jag ta fram tältet jag köpte för några veckor sedan men inte tog med eftersom jag mest hade trott att det skulle vara bra att ha vid regn, och att vi inte har hunnit vänja hundarna (Zelda gillar inte ljudet av fladdrande tältväv) och att jag redan hade så mycket att bära... Nu ska tältet bli en skyddad plats för vila och avspänning så att hundarna förhoppningsvis kan koppla av i lugn och ro.
Nästa försök blir 14/7, i Jönköping.
Sedan var det två oerhört duktiga norskor, den ena hade en extraliten dvärgpinscher, den andra en vit pumi, de sopade mattan med med resten av oss i freestyle klass 2. (De hade väl antagligen vunnit även klass tre med sina långa, väl genomförda, roliga och vackra program.)
För vår egen del får vi väl konstatera att vi inte lyckades nå ett enda av våra uppsatta mål.
När det sker brukar jag börja med att fråga mig ifall målet var orealistiskt. Svaret måste bli nej. Nemi har tagit uppflyttningspoäng i båda sina klasser tidigare, och Zelda var bara några tiondelar ifrån när det gick som bäst.
Så om målet är realistiskt men man ändå inte tar sig dit så måste det finnas en orsak som går att åtgärda.
Här är några tankar:
Igår var det till min stora överraskning Nemi som strejkade i freestylen. Hon gick visserligen snällt in på banan, men sedan ville hon inte alls, så vi bröt. Det är ju ingen mening med att stå och be hunden göra ngt som den inte gör, och det får absolut inte bli en vana. Så jag hoppade till ett moment som hon tycker är kul, det gjorde hon, och där slutade vi. Där får jag för mitt högmod, jag som inte trodde att Nemi kunde ha en dålig dag. Det kan hon.
Zelda som gjort första halvan av sitt program perfekt i godisklassen i förrgår missade det det mesta igår, däremot satte vi andra halvan klockrent, inklusive snurr, snurr, buga på slutet. Inget uppflytt, förstås, men positiva domarkommentarer om det som fungerade. I HTM missade hon uppflytt med 0,2 poäng, även det beroende på att hon inte var riktigt med från början.
Så nu kommer vi in i en ny träningsfas. Vi har musiken. Vi har programmen. Vi behöver inte lära oss några nya trick just nu, allt är inövat. Det jag tror att vi behöver bli bättre på är förberedelserna. Hur ska vi värma upp? Hur ska vi hålla koncentrationen uppe medan vi väntar på att det ska bli vår tur? Hur mycket/litet ska vi träna dagarna/veckan innan? En del hundar går bäst om de påminns dagligen om vad de ska göra, andra fungerar bäst om de inte har fått träna på en vecka. Hur mycket frukost ska hundarna ha? Är det bra att de är litet hungriga, eller blir det en stressfaktor (de brukar få sitt färskfoder på morgonen)?
Just nu blir således utmaningen att kunna hitta och bibehålla rätt energinivå och attityd hos hundarna. i Zeldas fall är energitjuven huvudsakligen rädsla - Afghanen såg exempelvis oerhört misstänkt ut, och då går energin till att bevaka den och att vara beredd att fly för livet. I det läget blir fotgående nedprioriterat.
Lyckligtvis satt Afganen intill oss, så Zelda hann upptäcka att den faktiskt inte var farlig, så det har vi förhoppningsvis med oss till nästa gång.
En annan lärdom: ha med ett tält! Första dagen blev stekhet, andra dagen duggade det litet i början av tävligen. Nu, idag, ska jag ta fram tältet jag köpte för några veckor sedan men inte tog med eftersom jag mest hade trott att det skulle vara bra att ha vid regn, och att vi inte har hunnit vänja hundarna (Zelda gillar inte ljudet av fladdrande tältväv) och att jag redan hade så mycket att bära... Nu ska tältet bli en skyddad plats för vila och avspänning så att hundarna förhoppningsvis kan koppla av i lugn och ro.
Nästa försök blir 14/7, i Jönköping.
fredag 22 juni 2012
Morgondagens inlägg redan i kväll!
Här ser ni två helt utslagna hundar:
Vi har först kört HTM. Zelda var distraherad och hängde inte riktigt med, och Nemis musik fungerade inte så vi fick köra med den oklippta versionen via nätet. Det blev en väldigt lång väntetid innan allt blev klart, och vi har inte tillräckligt med rutin för att hålla koncentrationen uppe i sådana situationer. Så det blev inget uppflytt idag. Sedan var det freestyledags. Nemi var sig inte riktigt lik, det gick långsamt och litet segt - värmen??? När det sedan drog ihop sig till Zeldas tur ville hon inte alls. Hon ville inte ens komma ut ur buren, hon bara la sig och tryckte längst in, såhär såg det ut:
Vi har först kört HTM. Zelda var distraherad och hängde inte riktigt med, och Nemis musik fungerade inte så vi fick köra med den oklippta versionen via nätet. Det blev en väldigt lång väntetid innan allt blev klart, och vi har inte tillräckligt med rutin för att hålla koncentrationen uppe i sådana situationer. Så det blev inget uppflytt idag. Sedan var det freestyledags. Nemi var sig inte riktigt lik, det gick långsamt och litet segt - värmen??? När det sedan drog ihop sig till Zeldas tur ville hon inte alls. Hon ville inte ens komma ut ur buren, hon bara la sig och tryckte längst in, såhär såg det ut:
Budskapet var tydligt: tävla just nu? Nej, det vill jag inte. Jag vill faktiskt inte alls, så därför tänker jag ligga kvar här.
Så jag som var ombytt och klar fick fick stryka oss, speakern tog det med humor och meddelade att divan vägrade att lämna logen... Så så gick det med det.
Sedan avslutades dagen med en godisklass som vi också ställde upp i. Då var Zelda plötsligt på humör igen, så vi körde första delen av programmet, vilket gick alldeles utmärkt. Hon var glad igen, och fick domarens inofficiella specialpris för sin insats.
Hoppas det bådar gott för morgondagen.
Jag undrar förstås VAD det var som fick Zelda att plötsligt tappa lusten. Ett ljud? En annan hund? Något annat? Frustrerande med frågor det inte går att få svar på.
Nu ska vi i alla fall ut på en liten kvällspromenad ifall jag kan få liv i de små, sedan ska vi sova, och i morgon ska vi testa en gång till.
Hej från Karlstad och tillfälle:
Vi hittade både Karlstad och hotellet utan problem, Nemi blev åksjuk som vanligt men nu på morgonen har jag två pigga, glada hundar. Solen skiner, och igår när jag åt middag var hundarna mycket välkomna på uteserveringen, i motsats till hur det har varit nyligen på vissa andra ställen...
Och sedan kommer något för er som vill ha en liten, rörlig, lättskött, trevlig hund till freestyle, lydnad eller annat: varför inte satsa på en Bostonterrier? Här ser ni Gina som just fått åtta valpar. Ni kan läsa mer här. Gina och vi var på samma freestyleläger förra året - underbart trevlig, duktig och vacker hund!
torsdag 21 juni 2012
Karlstad nästa!
Så idag åker vi till Karlstad för tävling i morgon och i övermorgon. Programmen börjar finna sin form, musiken är bränd på en CD per start, vaccinationerna är i ordning, Nemis sår har läkt spårlöst och hennes lilla linne passar perfekt.
Med andra ord är vi redo.
Vårt best-case scenario: i freestyle cert för Zelda (uppflyttningspoäng) och minst en uppflyttning för Nemi. I HTM uppflytt för båda.
Vårt worst-case scenario: regn, fyrverkerier, champagneflaskor, ballonger, skrämmande stora hundar, glömda koreografier. För Zelda är skillnaden mellan en bra och en dålig dag enorm, medan Nemi inte har några dåliga dagar, hon är alltid på hugget.
Hursomhelst - Karlstad here we come!
Med andra ord är vi redo.
Vårt best-case scenario: i freestyle cert för Zelda (uppflyttningspoäng) och minst en uppflyttning för Nemi. I HTM uppflytt för båda.
Vårt worst-case scenario: regn, fyrverkerier, champagneflaskor, ballonger, skrämmande stora hundar, glömda koreografier. För Zelda är skillnaden mellan en bra och en dålig dag enorm, medan Nemi inte har några dåliga dagar, hon är alltid på hugget.
Hursomhelst - Karlstad here we come!
onsdag 20 juni 2012
Blåsig lunch
tisdag 19 juni 2012
Tävlingskläder...
måndag 18 juni 2012
Femsekundersregeln och annat...
Igår intensivtränade vi med Agnes. Så nu ska både Zelda och Nemi få nya inledningar till sina program... och nästa tävling är redan den 22, vi får se vad vi hinner.
Det var mycket som var matnyttigt, bland annat femsekundersregeln som ska gälla härhemma från och med nu.
Såhär går den:
- Ligg.
Om hunden inte lägger sig, så snabbt och på det ställe man hade tänkt sig - SÅ VÄNTAR MAN 5 SEKUNDER INNAN DET KOMMER NÅGON NY INSTRUKTION.
I fem långa sekunder måste hunden göra ingenting innan den får en ny chans att förtjäna sin belöning.
Då blir mattes eller husses ord hårdvaluta, inget man kan slarva bort eftersom det genast kommer ett nytt ifall man inte brytt sig om att lyssna första gången. Det är ju alldeles lysande smart (fast säkert oerhört svårt att tillämpa på ett konsekvent sätt, men jag ska träna mig själv så gott jag kan).
Mina hundar ska inte behöva höra:
- Ligg. Ligg. Kom igen, ligg. Zelda, hör du mig? Ligg.
Från och med nu.
Och så visade det sig att Nemi fattade hur man ska göra för att backa i mellanposition nästan direkt, det måste ha skett någon slags efterinlärning, för tidigare har det inte gått alls...
I bild: Ulla, Ice och Agnes. Det är lika lärorikt att titta på när andra tränar som att träna själv... Ice är en ettårig tollare (söt som ni ser) som var så snabb att alla bilder blev litet suddiga...
Det var mycket som var matnyttigt, bland annat femsekundersregeln som ska gälla härhemma från och med nu.
Såhär går den:
- Ligg.
Om hunden inte lägger sig, så snabbt och på det ställe man hade tänkt sig - SÅ VÄNTAR MAN 5 SEKUNDER INNAN DET KOMMER NÅGON NY INSTRUKTION.
I fem långa sekunder måste hunden göra ingenting innan den får en ny chans att förtjäna sin belöning.
Då blir mattes eller husses ord hårdvaluta, inget man kan slarva bort eftersom det genast kommer ett nytt ifall man inte brytt sig om att lyssna första gången. Det är ju alldeles lysande smart (fast säkert oerhört svårt att tillämpa på ett konsekvent sätt, men jag ska träna mig själv så gott jag kan).
Mina hundar ska inte behöva höra:
- Ligg. Ligg. Kom igen, ligg. Zelda, hör du mig? Ligg.
Från och med nu.
Och så visade det sig att Nemi fattade hur man ska göra för att backa i mellanposition nästan direkt, det måste ha skett någon slags efterinlärning, för tidigare har det inte gått alls...
I bild: Ulla, Ice och Agnes. Det är lika lärorikt att titta på när andra tränar som att träna själv... Ice är en ettårig tollare (söt som ni ser) som var så snabb att alla bilder blev litet suddiga...
söndag 17 juni 2012
lördag 16 juni 2012
Jag + mallevalp = sant
Nej, oroa er inte, jag ska inte försöka mig på en malle, var bara med och tittade hos Camilla Berg på Ullhedens Kennel.
Det var elva (!) småttingar som vid första anblicken såg rätt lika ut - alla var bruna med svart mask, alla var pigga. Camilla gav en liten beskrivning av de valpar som var aktuella, varav en, den som är med på bild, var alldeles väldigt vänlig och kontaktbenägen (alla valparna var glada och framåt och tog kontakt med viftande små svansar, men just den här hade det där lilla extra i det avseendet).
Det var väldigt intressant att höra Camilla berätta om rasen - de är som hundarnas Ferrari, inget för en nybörjare, med en oerhörd kapacitet att arbeta men även att ställa till med ofog ifall de inte tas om hand på rätt sätt.
Jag hade för övrigt säkert inte fått köpa någon valp - detta är blivande brukshundar som ska till familjer som tänker lägga ner mycket tid på att träna, och som har hög kompetens. Och då talar vi inte om att träna freestyletricks. En seriös uppfödare ska ta tillbaka hundar som inte fungerar i sina nya hem, vilket antagligen bidrar till att de är extra noga med var de placerar sina småttingar...
Imponerande var förresten tiken som heter Ärtan - här dyker det upp människor hon aldrig har träffat, hon har ansvar för sina små, och ändå kommer hon fram vänligt och intresserat, hälsar belevat, och tar det sedan alldeles lugnt.
Såhär skriver Camilla om sina hundar:
Bruksmallen är en intensiv hund med stor aptit på livet. Den är nästintill uttröttlig i sin arbetsiver. Den är envis som få och har en mycket välutvecklad kamplust. Ofta finns det även skärpa och försvar med i bagaget men det är inte ofta en bruksmalle tar till de egenskaperna då kamplusten är överhängande. Rätt hanterad är bruksmallen den optimala bruks/tjänst/familjehunden men den kräver sin ägare för att formas på ett önskvärt sätt.
(Och jag är så nöjd med mina små damer som inte är i närheten av någon outtröttlig arbetsiver, för det har inte jag heller...)
fredag 15 juni 2012
3 x Zelda
Vi avslutade dagen med en träningstävling, lydnadsettan på Hundudden. Vid platsliggningen blev Zelda uppvaktad av en stor flatte. Positivt var att hon kom till mig istället för att springa till skogs, att vi kunde gå tillbaka och göra om, och att hon vågade ligga kvar andra gången :-). Resten gick över förväntan, här ser ni (med litet god vilja) hoppmomentet.
torsdag 14 juni 2012
Att brotta ner sin frukost...
onsdag 13 juni 2012
Problemet löst!
Nu har jag konverterat Hunduddsförstärkningsklippet så att det ska gå att lägga upp - här kommer det! Lösningen heter MIRO, ett gratis konverteringsprogram som var lätt att ladda ner och busenkelt att använda!
Ny granne, och framsteg:
Titta:
Här har ni vår nyaste granne Rufus som har flyttat in hos Casper och hans familj. Som ni ser är Rufus en liten (allt är relativt) gul GD valp, jag ska se till att lägga upp litet bättre bilder snart. Han är pigg och vänlig och nyfiken och alldeles fantastiskt söt att se på.
Välkommen till huset Rufus, snart kommer Nemi nog att sluta skälla på dig...
Måste även berätta om ett litet framsteg: i morse när vi kom ut passerade vi för första gången två gråhundar? älghundar? som vi stöter på ibland utan att Nemi skällde. Hon var visserligen fullt upptagen av att tugga i sig hårt godis, men ändå... (Älghundarna går lugnt i slakt koppel, de har aldrig ens tittat åt vårt håll, men av någon anledning tycker Nemi att de ser särskilt skrämmande ut...)
Och ett litet PS - igår skulle jag skynda mig över ett övergångsställe och sprang några steg (utan hundar). Plötsligt hör jag "Grrrraoufff" - det är en mötande staffe som gör ett utfall mot mig. Matte rycker i kopplet, säger "Sluta, lägg av" och sen var det inte mer med det. Precis så kan Nemi göra, en mötande människa som springer kan behöva hållas på avstånd anser hon (fast det går allt bättre). Jag kände dels sympati med den stackars matten, dels en oerhörd lättnad över att Nemi inte är stor och stark...
Välkommen till huset Rufus, snart kommer Nemi nog att sluta skälla på dig...
Måste även berätta om ett litet framsteg: i morse när vi kom ut passerade vi för första gången två gråhundar? älghundar? som vi stöter på ibland utan att Nemi skällde. Hon var visserligen fullt upptagen av att tugga i sig hårt godis, men ändå... (Älghundarna går lugnt i slakt koppel, de har aldrig ens tittat åt vårt håll, men av någon anledning tycker Nemi att de ser särskilt skrämmande ut...)
Och ett litet PS - igår skulle jag skynda mig över ett övergångsställe och sprang några steg (utan hundar). Plötsligt hör jag "Grrrraoufff" - det är en mötande staffe som gör ett utfall mot mig. Matte rycker i kopplet, säger "Sluta, lägg av" och sen var det inte mer med det. Precis så kan Nemi göra, en mötande människa som springer kan behöva hållas på avstånd anser hon (fast det går allt bättre). Jag kände dels sympati med den stackars matten, dels en oerhörd lättnad över att Nemi inte är stor och stark...
tisdag 12 juni 2012
Suck...
Tränar (försöker träna) positioner. Kommer åt Nemi när vi ska försöka oss på att snurra medan hon står mellan mina fötter. Hon piper till, men sedan fortsätter hon glatt.
Zelda, däremot, som hörde pipet, vill inte vara med längre när det blir hennes tur.
Suck.
Zelda, däremot, som hörde pipet, vill inte vara med längre när det blir hennes tur.
Suck.
måndag 11 juni 2012
Positiv förstärkning...
får den som lämnar dricks på Hunduddens café:
Nej, det här fungerade inte alls trots rätt stora ansträngningar. Vet någon hur man laddar upp en video från mobilen som heter IMG–nr.MOV?
söndag 10 juni 2012
Utbildningsplanering...
I sommar ska vi dels på ett delat lydnads/freestyle/heelworkläger med Memea och Agnes Mohlin nu i juni, dels på samma seniorfreestyleläger som förra året hos Frida Binette i augusti, och till sist på ett tvådagarsläger i Karlstad med Lina (Karolina) Petterson där vi ska fila på våra program...
lördag 9 juni 2012
Två små hundar på en liten stol.
fredag 8 juni 2012
Frisyrproblem...
Här tränar vi platsliggning ute, med störningar.
Som ni ser är det bara en hund som ligger. Nemi verkar inte vara så besvärad av att lägga sin kala (nästan) lilla mage mot asfalt, Zelda la sig men reste sig nästan genast och vägrade sedan att lägga sig igen. Jag testade på gräset. Det gick inte där heller.
Så om Zelda någonsin ska klara lydnadsettan måste de antingen ändra reglerna och tillåta kläder på mycket korthåriga hundar, eller så måste jag låta pälsen undertill växa ut.
Det dyker upp nya oväntade utmaningar hela tiden...
Så om Zelda någonsin ska klara lydnadsettan måste de antingen ändra reglerna och tillåta kläder på mycket korthåriga hundar, eller så måste jag låta pälsen undertill växa ut.
Det dyker upp nya oväntade utmaningar hela tiden...
torsdag 7 juni 2012
Från gårdagen:
Som i stort sett alla stadshundar är damerna helt obekymrade av att gå på diverse galler. Här visar Nemi att det även går att sitta på dem.
Zelda och jag var på café och skrev, hon fick låna cafeets filt eftersom det var litet svalt i skuggan.
onsdag 6 juni 2012
Vad kostar det att ha hund?
Det fanns en rolig blogg där en hundägare skrev upp alla kostnader hon hade för sina hundar - allt från försäkringar till bajspåsar - som jag inte hittar längre.
Det blev mer pengar än man kunde tro.
Jag har just anmält oss till en freestyle/HTM tävling i juli. Varje start kostar 150 kronor. Det är en dubbeltävling med freestyle både på fm o em (där tog Zelda uppflyttningspoäng i klass ett förra året, jag var väldigt glad och stolt). Båda hundarna är anmälda till FS x 2, och så testar vi HTM igen. Det blir sex starter, 900 kronor.
Dyrt eller billigt?
Om hundarna hade varit hästar och vi hade åkt iväg för att tävla hade det blivit mycket dyrare. Väldigt mycket dyrare. Om vi hade stannat hemma hade vi sparat 900 kr + hyra av bil + övernattning + kostnaden för det lilla linnet som Nemi ska ha när vi kör vårt gymprogram.
Så slutsatsen blir väl att det inte är gratis att ägna sig åt freestyle, men att det det inte är så dyrt med tanke på vad vi får för pengarna: välordnade tävlingar som ofta arrangeras av duktiga ungdomar som är värda varenda öre de drar in! (Även vuxna arrangörer är förstås mycket uppskattade - utan tävlingsarrangörer kan sporten ju inte växa och utvecklas.)
Så tack, jag betalar mina anmälningsavgifter med glädje, det är ju detta som är mitt sommarnöje! (Sommarstället är sålt, jag åker inte på någon utlandssemester, spelar inte golf, har varken båt eller hus med renoveringsbehov.)
Det blev mer pengar än man kunde tro.
Jag har just anmält oss till en freestyle/HTM tävling i juli. Varje start kostar 150 kronor. Det är en dubbeltävling med freestyle både på fm o em (där tog Zelda uppflyttningspoäng i klass ett förra året, jag var väldigt glad och stolt). Båda hundarna är anmälda till FS x 2, och så testar vi HTM igen. Det blir sex starter, 900 kronor.
Dyrt eller billigt?
Om hundarna hade varit hästar och vi hade åkt iväg för att tävla hade det blivit mycket dyrare. Väldigt mycket dyrare. Om vi hade stannat hemma hade vi sparat 900 kr + hyra av bil + övernattning + kostnaden för det lilla linnet som Nemi ska ha när vi kör vårt gymprogram.
Så slutsatsen blir väl att det inte är gratis att ägna sig åt freestyle, men att det det inte är så dyrt med tanke på vad vi får för pengarna: välordnade tävlingar som ofta arrangeras av duktiga ungdomar som är värda varenda öre de drar in! (Även vuxna arrangörer är förstås mycket uppskattade - utan tävlingsarrangörer kan sporten ju inte växa och utvecklas.)
Så tack, jag betalar mina anmälningsavgifter med glädje, det är ju detta som är mitt sommarnöje! (Sommarstället är sålt, jag åker inte på någon utlandssemester, spelar inte golf, har varken båt eller hus med renoveringsbehov.)
tisdag 5 juni 2012
Nytt litet fynd.
Vi (jag) har hittat en liten inhägnad med några träd, gräs och kullersten. Runtom går en liten mur, bakom den sluttar berget brant ner mot trafiken. Man kommer in genom en liten grind som går att stänga, och där har aldrig varit någon annan när vi kommit dit.
Så nu har vi ett eget litet träningsställe när vi vill träna på gräs utan störningar!
måndag 4 juni 2012
I natt drömde jag...
att jag var på en jättestor hundutställning med hundarna, men plötsligt var det inte Nemi jag hade i kopplet utan en liten brun chihuahua. Jag undrade hur jag skulle kunna hitta chihuahuans ägare så att vi kunde byta tillbaka...
söndag 3 juni 2012
Nemis lååånga tunga...
Igår hade vi födelsedag.
Tårtan stod på soffbordet, Nemi stod i soffan, och hennes tunga räckte precis till att slicka av sockret på den närmaste biten av tårtan medan vi vände ryggen till...
lördag 2 juni 2012
fredag 1 juni 2012
Aningen pinsamt...
Det visar sig att Bob Wayne (mycket trevlig) som jag träffade igår var den som hade kommit på hypotesen om Williams syndrom och hundens aktiva gen... Så nu ska jag ta fram orginalartikeln och läsa ordentligt...
Han tyckte att frågan om ett eventuellt samband med hjärtsjukdom var intressant, det händer ju att till synes obesläktade gener är kopplade till varandra, hitchiking kallas femomenet. Det var i alla fall ingenting han hade tittat på, och ingenting han hade hört talas om, så om det finns någon därute som behöver ett uppslag inför ett projektarbete så är det bara att sätta igång.
Han tyckte att frågan om ett eventuellt samband med hjärtsjukdom var intressant, det händer ju att till synes obesläktade gener är kopplade till varandra, hitchiking kallas femomenet. Det var i alla fall ingenting han hade tittat på, och ingenting han hade hört talas om, så om det finns någon därute som behöver ett uppslag inför ett projektarbete så är det bara att sätta igång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)