Två program till den 11/9.

Om knappt 2 veckor är det dags igen i Bollnäs. Tills dess ska Nemis program vara klart, och Zeldas ska vara förlängt med ytterligare c:a 20 sek. så att vi får litet tid till förflyttningar. Ska även se om vi kan göra en cirkelrunt flaggan - jag går ett kvarts varv, Zelda springer runt mig och sedan in mot flaggan som är i cirkelns mitt, om vi gör det fyra gångar har vi fått till en cirkel plus en massa rörelse...

Agilitykurs...

Nemi och jag går på en nybörjarkurs i agility. Igår var andra kurstillfället. Här försöker jag utan större framgång att skicka henne före över tre små hinder... Paradoxalt nog är hon långsam för första gången i sitt liv (jämfört med lydnad/freestyleträning), undrade igår om hon kanske var på väg att bli sjuk, men nu på morgonen är hon pigg som vanligt.
Utmärkt social träning, och roligt har vi.

Tack Maria för filmen!

Två saker som jag undrar över.

1. Den första frågan ställer jag till er som har puffar i full päls: vad gör ni när det regnar?
Jag badade Zelda innan freestyletävlingen( Laser Lite lanolinshampo + lanolinconditioner + silk). Det blev alldeles ovanligt bra, kom till tävlingen med en hund som inte hade skämt ut sig i utställningsringen, pälsmässigt. Sedan började det regna (det glömde jag visst att berätta) så jag startade med en fuktig, om inte direkt blöt hund. När pälsen sedan självtorkar ser den ut som om jag hade struntat i den under en längre tid. Fönar ni hundarna när de blivit blöta? Blöter ni en självtorkad päls och fönar om den? Ser ni till att inte hundarna blir blöta - hade kunnat sätta på henne en overall...
2. Nästa fråga: hur kan det skilja nästan 100% på priset av näringsolja (kosttillskott för päls och trampdynor) mellan två zoobutiker i Stockholm? De har samma bäst-före datum.

Vill ni veta hur det gick?

Nu ska ni få höra. Dagens tävling gick inte av stapeln på en väl dold Brukkshundsklubb långt ute i skogen, utan på jordbruksgymnasiet i Lillerud. De hade stor besöksdag med massor av aktiviteter. Funderade en liten stund på att delta i kaninhoppningen i stället för freestyleträvlingen (Zelda skulle nog kunna passera som vädur om man inte tittar alltför noga), men hittade sedan rätt.
Hursomhelst fanns det gott om barn, och gott om ballonger. Av och till gick ballongerna sönder. Där fanns även en jaktsimulator som lät. Högt.

Zelda lyckades trots detta genomföra stora delar av programmet, och vi slutade som vi skulle.
Så det blev en hjältemodig insats, även om vi inte fick särskilt bra poäng. Och nu kan vi faktiskt säga inte bara att vi ska tävla i
klass två, utan att vi gör det.
Eftersom vi bara var tre i klassen blev det ett tredjepris trots de blygsamma poängen.
Har inga bilder från tävlingen, men här ser ni en trött Zelda som sover på tåget hem:

Ny hund i familjen.

Idag åker Zelda och jag till Karlstad för vår klass 2 debut i morgon,
Och så har vi en ny hund i familjen. Ifall ni undrar är det en sprayflaska...

Ny träff!

Igår var vi hembjudna till Penny och hennes familj. Vi inledde med en promenad i Liljansskogen.

Efter badet

blir det borstning, föning, örontorkning, kloklippning och liknande. Zelda vill som synes gärna upp på trimbordet. (Det ligger alltid litet godis där).
PS Hundarna är aldrig bundna på trimbordet. (Monterade aldrig på "armen" som man kan fästa ett koppel i.)

Glömde att jag inte kan vända filmklippen....

Dagens recept: Schampo - flytande galltvål. Balsam - ett som är framtaget för afrikanskt hår som ska bli mjukare och rakare.

Barnbok?

Vad tror ni om en barnbok om Nemi på temat att vissa unga varelser har mer energi än omgivningen riktigt kan hantera (och låter mer...)

Salukivalpar!

I går träffade vi bröderna Mio (brun/vit) och Jum-Jum (svart och vit) 12 veckor. Tur att de inte var till salu!

Ny trimmer!

Igår köpte jag en ny trimmer. Den klipper inte lika tätt som den gamla, på gott och ont. Fördelen är att den kan anslutas till nätet, batteriet i den gamla räckte till en hund men inte till två.
Bild: Zeldas nytrimmade nos.

Huuuuuuuu....

Idag klippte jag Nemi i pulpan för första gången. Hu!
Hon sa inte så mycket, bara ett pytte "pip", svårast var att fortsätta som om ingenting hade hänt. Dubbelhu!

En solstrimma, två hundar.

Ibland bara vilar vi.

Fortsatt snurrträning...

Zelda vill helst ha ögonkontakt hela tiden, vilket ju inte fungerar när hon står på min rygg. Här tränar vi snurr utan ögonkontakt, på en pall för att det ändå ska vara litet rygglikt.
För henne (och för mig) är detta en utmaning!

Nu börjar samarbetet på riktigt!

Till Zeldas nya program tänkte jag först att hon skulle hoppa upp på min rygg och snurra runt där. Det gick inte så bra att få henne att göra det, så istället började vi träna in att hon skulle sitta vackert, vilket verkade enklare.
I förrgår hoppade hon upp på ryggen och snurrade sedan runt innan jag hann säga "sitt" som hon gör innan hon sätter sig vackert.
Det är som om hon säger "Hördu, vi tar nog snurren i stället". Det här har jag läst om, men aldrig upplevt tidigare - det är ju hur kul som helst.
Och självklart gör vi som hon föreslår - nu blir det "snurr" framöver!
Bild: träning framför spegeln. Ganska svårt, som ni ser, särskilt om man ska filma samtidigt.

Kolla vad som fanns inuti!

Zelda, i motsats till vissa andra, har inte haft sönder en enda leksak under sitt treåriga liv (från i morse)...

Minns ni Barquash från "Huset fullt av hundar"?

Vi var nog många som fick behärska oss för att inte själva anmäla intresse för den vackra och trevliga Sloughin Barquash som valdes bort eftersom han var för stor för att barnen i familjen skulle kunna gå ut med honom.
Nu har han hittat en egen husse, om det kan ni läsa här. Grattis till båda!
Foto Inger Gelius, Kennel Ghazoot, med tillstånd.

Åsa, din hund visar tänderna.

En god vän som varit mycket hundrädd men som nu har vant sig vid hundarna klagade härom dan:
"Åsa, din hund visar tänderna mot mig."
Jag gick runt bordet för att se vad som pågick och såg det här:

Det var varmt, och Zelda hade ställt sig intill kompisen för att få en liten klapp. Han hade ingen aning om att det är skillnad mellan en hund som visar tänderna i överkäken och en där vi ser underkäkens gaddar.
Så han blev rädd, alldeles i onödan, och jag blev förvånad. Tänk att det kan vara så svårt att förstå hur hundrädda/hundovana uppfattar våra hundar.

Operant träning.

Klickerträning är ofta operant, vilket betyder att man låter hunden själv klura ut vad den ska göra, och så klickar man för att berätta när den är på rätt spår.
Här ser ni hur Nemi och Zelda lär sig att snurra runt en gångstav, detta är andra gången vi prövar.
Nemi satte igång direkt, med Zelda fick jag först klicka för att hon närmade sig staven för att berätta för henne att det var den hon skulle fokusera på. Då prövade hon med att putta på den med nosen - inget klick - bita litet på den - inget klick - gå runt den - KLICK.
PS Ser ni att Nemi blir allt ljusare utom på svansen - så roligt om den fick behålla sin färg!

Gästfotograf och tävling.

Idag är det Hanah från Café Pärlan där vi är stammisar som fotat. Kul att se hundarna genom någon annans ögon. Sista bilden är på Hanahs egen hund Dina, som håller ordning på sina saker genom att ha dem i munnen.
Så här är tävlingen: Hur många saker håller hon i? Pris till första rätta svaret.
PS Nemi hade själv valt att knöla in sig bakom kudden.

En stor hund, en liten hund, ett ben.

Ruben (7 månader) har hittat ett tuggben. Zelda parkerar sig i närheten, lugnt och stilla.

Så fort han släpper benet tar Zelda det. Hon är inte intresserad av av att tugga på det, men vill ha det ändå. Sedan behöver hon inte göra mer än ligga, Ruben vågar sig ändå inte fram. (De känner varandra, så han vet att hon kan säga ifrån om det behövs).
Zelda har numera makt och pondus, hon har blivit en hejare på effektivt icke-våld.
.

Ögonfröjd!

Här är Pennys kullsyster Sun-Hees Miss Kiss Bang Bang (Käjt-Lin).
Foto från kennel Sun-Hees hemsida, med tillstånd.
PS För att ingen ska rusa iväg och köpa en puff för att få uppleva detta varje dag måste jag påminna om att det vi ser är en utställningsfrisyr (tar längre tid att fixa, som alla festfrisyrer), och att det inte är många puffar som ser ut så här 24 timmar per dygn, sju dagar i veckan...
PPS. Även detta är en förtjusande hund som hälsar glatt och som ser ut att tycka att livet är riktigt kul.

Ojojoj!

Igår tränade vi litet tillsammans med Linda Laikre och hennes dansk-svenska gårdshund Ester. Hade tagit fram kameran - men batteriet var slut. Hämtade nästa kamera - stendöd även den. Till slut blev det nödinspelning med telefonen... Två helt slumpmässiga sekvenser. Ester har litet samma temperament som Nemi - full fart framåt (eller baklänges). Med Zelda letar jag ständigt efter gasen, medan Nemi måste bromsas...
Hursomhelst blev vi väldigt inspirerade, det var oerhört lärorikt att se hur Linda som tävlar på SM-nivå tränar. Och trösterikt att inse att inte ens elithundar alltid och omedelbart uppfattar vad vi säger...
Och så hade vi det trevligt dessutom! Tack Linda!

Förra sommaren och Pride.

Mins ni hur pytteliten Nemi var?

Och igår tittade vi på Prideparaden, här väntar vi...

Sedan gick vi med en bit, det var dels roligt, dels det bästa sättet att ta sig fram, mindre trängsel än på trottoarerna. (Längre fram var det packat med folk, varav en del stackare med barnvagnar...)

Kinesisk kameleonthund igen...

I går träffade vi Penny, en pufftik som kanske är mest känd för att vara kullsyster till den framgångsrike Brandon (Sun-Hees Million Dollar Outfit). Hon är alldeles osedvanligt charmfull: glad men inte hysterisk, trygg och positivt intresserad av sin omgivning. Blir så glad när jag träffar kineser med så lysande temperament!
Här ska ni se hur mycket man kan variera utseendet på sin puff:

Ovan ser ni Penny med rakade öron, som då står, och klassisk puffrisyr för övrigt.


Här ser ni en nerklippt Penny med utvuxen päls på öronen som då dras ner av tyngdkraften...
Penny själv tar nog sina olika frisyrer med ro, men för mattar och hussar kan det vara spännande att testa olika varianter!

En dag på stan...

Den här snälla labben låg bunden utanför vår port i morse. Nemi sa voff men stressade inte upp sig, så vi passade på att gå förbi honom (henne?) sex gånger till. Nemi höll sig helt tyst och blev rikligt belönad. Zelda var uttråkad och labben tittade vänligt på oss och verkade tycka att vi var märkligt obeslutsamma.

Sen gick vi vidare:

Ny tävling på G!

Nu har jag anmält oss till freestyletävling i Karlstad den 27/8 - Nemi i klass 1, och Zelda i klass två. I Zeldas program ska jag lägga till att hon hoppar upp på min rygg och snurrar där (på fyra ben) (nej, hon kan det inte än) plus att hon ska springa runt något föremål som jag ställer in.
Nemis program är fortfarande oklart - hon gissar fortfarande gärna i stället för att lyssna, så det kan bli vad som helst. Ska träna intensivt på extern belöning.
Ska även kasta ett öga på rallylydnad...

Utskälld - av matten...

Ungefär så här såg en liten pudel ut som Nemi skällde på igår. Jag tittade strängt på henne och sa ngt i stil med "Ööööö" (Jag menar "Nej, var tyst", vad Nemi tror att det betyder har jag ingen aning om, här glappar vår kommunikation betänkligt).
Hursomhelst vänder sig matten, en dam i ungefär min egen ålder, sig mot mig och säger:
"Du ska inte säga till din hund att vara tyst, varför ska hon inte få skälla om hon vill det?"
Och senare på tunnelbanan var det trångt, och Zelda stirrade på en man som var på väg att ramla av sitt säte, han svajade av och an. Plötsligt tittade han upp, fokuserade med viss möda på Zelda och skakade sedan på huvudet som om han inte var riktigt säker på om hon var på riktigt.
Mannens kompis la en ostadig hand på hans axel och sa:
"Ta det lugnt. Du kan döda den senare."
Livet i storstan...

Klick!

I går kväll när jag satt och skrev i köket hörde jag ett konstigt ljud inifrån lägenheten. Jag väntade litet, men det hände inget mer så jag fortsatte att skriva.
En liten stund senare hördes det igen, två gånger. Det lät märkligt nog som min klicker - klick klick.
När jag gick för att kolla så hittade jag Nemi som hade tagit klickern som jag hade lämnat på det låga soffbordet och kommit på hur hon skulle göra för att få den att klicka (den har en knapp som man ska trycka, eller bita på).
Hon är som sagt en företagsam liten dam!
Bilden tog jag nu på morgonen, innan vi fixat frillan...

Mer kunskap, fler färdigheter.

Hur har vi förändrats av vår lägerhelg? Vi har påbörjat inlärningen av "rygg" (båda hundarna som synes), detta är ett moment som jag trodde skulle vara oerhört komplicerat, men det tog bara några minuter att komma igång. Först lockar man upp hunden, vilket visade sig vara hur enkelt som helst, sedan väntar man tills hunden hoppar upp själv (tog någon minut för Zelda, tio sekunder för Nemi). Sedan matar man för position - klart! Nu ska vi ha in trygghet och stabilitet, men det nöter vi snart in, tror jag.
Vidare har jag fått tips om många nya kombinationer som jag kommer att ha nytta av, och så har Zelda och jag tränat på litet distansarbete. Frida Binette har instruerat.
Det har varit oerhört lärorikt att se hur koreografen Sofia Berg har arbetat med kurskamraterna - en liten justering här, en annan där, och plötsligt är det inte Karin som spelar Baloo utan det ÄR Baloo som kommer lufsande... Själv fick jag hjälp att få in mer flyt och rörlighet i mina olika rörelser - jag behöver inte sitta spikrak på knäna när Zelda ska hoppa genom armen, om jag lutar mig åt sidan blir det vackrare att se på och mindre statiskt.
Och vet ni vad - Rudi är inte bara snygg på bild - han vet hur man uppför sig också. Han hade med varsin present till Zelda och Nemi: stora, hembakade, hjärtformade ostkex som var så goda att hundarna piggnade till och ville jobba mer! Om ni vill veta mer om lägret så kan ni även titta in på Rudis blogg!

Och de små damerna? Trötta, nöjda, nybadade...