Det började som en liten misstanke när hon kissade inte en, utan fyra-fem gånger på promenaden. Urinvägsinfektion? Eller... neej, inte kan hon väl börja löpa redan nu, hon har ju just fyllt 6 månader.
Misstanken styrktes när experterna fick säga sitt: hanhundarna. De började visa ett helt nytt, och betydligt mer påträngande intresse än tidigare.
Eftersom Zelda är en väldigt renlig liten hund (såg nyligen en beskrivning av CC: en tredjedel hund, en tredjedel apa och en tredjedel katt) har det inte uppstått några fläckar (än), men visst löper hon. Det känns litet chockartat - hon var ju pytteliten alldeles nyss!
Humörmässigt har hon varit litet dämpad, men annars som vanligt. Ska bli spännande att se hur hon kommer att påverkas. Min förra tik, miniatyrbullisen Viktoria, var lika opåverkad av löpning som av allt annat. Så Zelda är en dubbelkontrast - både mot testosteronbomben Nestor, och extremtuffingen Viktoria. Det är väldigt kul att bryta mönster!
Som avslutning: kommandot "bakom" är guld värt! När Zelda går vid sidan finns alltid lusten att gå litet fortare, att dra sig framåt. Går hon bakom kan hon inte gå fortare än jag, och i trängsel (exempelvis tunnelbanan i rusningstid) undviker jag både snubbeltrådseffekten som uppstår när en liten hund går iväg i sidled, och tramprisken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar