Den mytomspunna femininiteten...

Vi (eller i alla fall jag) har brakat in i en värld av feminin mystik! Jag hoppas att någon hundintreserad genusforskare/antropolog snart skriver en avhandling om våra föreställningar om tikars sexualitet. Jag har irrat runt en del på nätet och blivit omväxlande underhållen, indignerad, uppgiven och upplyst.
I ungefär den ordningen.
Ett första löp hos en unghund är en mycket påtaglig milstolpe i hennes utveckling, men jag misstänker att själva symbolvärdet går Zelda förbi. Just nu måste hon arbeta litet extra med hygienen, och hon har blivit litet mer miljökänslig igen (hennes tröskel för vad som upplevs som skrämmande har justerats ner en aning, inte oväntat). Annars är det business as usual, i alla fall än så länge. Om några dagar ska hon enligt böckerna övergå i höglöp, progesteronet tar över efter östrogentoppen, ska bli spännande att se hur hon hanterar det!
Eftersom Zelda är en diskret och subtil liten hund hoppas jag att hennes löp också kommer att vara diskreta och subtila. Jag hoppas att hon inte blir skendräktig. Jag hoppas att hon inte kommer att bli stressad av alla hormonsvängningar, utan att hon kommer att hantera även denna rätt spännande aspekt av att vara tik så att den blir en tillgång och inte en belastning.

I Etiopien, där klimatet är ganska jämnt, hände det att svenskar berättade att de saknade årstiderna. Jag förstod inte vad de menade. Nu tänker jag att livet med en tik blir som att leva med årstider - året kommer att ha tydliga cykler som tillför förändring och dynamik.