Idag åt vi (jag) lunch på en liten nyöppnad smoothiebar i närheten. Vi fick sitta inne, och Zelda somnade nästan direkt (förmiddagen hade varit fylld av intryck). Det var tyst och lugnt, ända tills mixern plötsligt gick igång med ett öronbedövande knatter. Ny kryper Zelda ur skinnet, tänkte jag - obekant miljö, högt, okänt skrämmande ljud. Men det gjorde hon inte. Hon tittade bara upp på mig som små barn gör när de är osäkra på vad de ska tro om nya människor eller annat. När hon såg att jag inte verkade orolig suckade hon belåtet och somnade om, mitt i oljudet.
Det kallar jag för framsteg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar