Det känns som om jag skulle kunna skriva en kort teaterpjäs på det temat. Där skulle alla mänskliga känslor kunna rymmas, och antagligen alla hundliga också.
Morgonens "Får de hälsa?" gjorde oss glada.
Tänk att det hela tiden dyker upp nya hundar i kvarteret, man kunde ju tro att vi snart skulle ha träffat alla andra som går ut vid sjutiden, men nej. Idag var det en sprillans ny (fast tio år gammal) nedklippt Havanais/Bolognese (inte en korsning, jag minns bara inte vilket det var). Matte stannade på behörigt avstånd och frågade. :-)
Zelda som visar allt mer positivt intresse för andra hundar såg ut att faktiskt tycka att det vore kul att gå fram och kolla in den andra fluffbollen.
Sitt och varsågod.
Nemi fick ett utbrott.
När hon hade lugnat sig fick hon också springa fram. När vi väl har kommit så långt - att vi har bestämt oss för att hon kan hälsa och tagit av kopplet - uppför hon sig (oftast) på ett synnerligen trevligt sätt mot den andra hunden. Annars tränar vi vidare på att hon inte ska bry sig om andra hundar som vi inte känner. (Och varför fick hon då gå fram till en främmande hund, kanske någon frågar? Därför att jag måste ta hänsyn till Zelda också. Jag tror att det är bra för henne med positiva hundmöten, och då är det för svårt att begära att Nemi ska kunna strunta i att Zelda och den andra hunden står och umgås. Låter lite fånigt nu när jag skriver det, men så var det tänkt i alla fall....)
Det dök även upp en kopplad svart cockerspaniel och den struntade Nemi i när jag sa till henne, så det går verkligen framåt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nu är jag ju inte författare, men jag kan nog komma med exempel och erfarenheter nog för att vi skulle få ihop en pjäs i Wagner-format...
Härligt att det går åt rätt håll!
Och vissa främmande hundar måste man ju träffa, annars får man ju inga nya kompisar heller. Det är att avgöra vilka jag tycker är svårt ibland;)
Och så är ju ett av problemen med flera hundar just att de kan reagera så olika. Men nyttigt för den skällande att se gott exempel hos "syrran" också.
Håller med föregående kommentar; coola Zelda får hälsa direkt o Nemi när hon lugnat sig. Börjar känna igen mig mer o mer i de ständiga utmaningarna med två olika hundar. Har nu själv börjat med separata rastningar med dem. Bingo eftsom jag måste arbeta m hans koppeldragande. Musse eftsom han beh fokusera på det han ska göra utomhus istället för inomhus dvs kissa o bajsa.
Det är spännande med mina 2 hundar. Så olika, den ena snäll o vill hälsa, den andra lite rädd och pratar högt så öronen värker!!
Jag känner igen mig.. Skulle också vilja att vi inte var beroende av den andra hunden hur våra hundmöten ska avlöpa. Men - jag tränar apportering och där tränar man in "lämna" istället för "nej" då man inte vill "ladda" fågel eller vilt med ett "nej" = det ska ju alltid upplevas positivt. Vi har tränat genom att ha hunden vid din sida- kasta två föremål i 90* vinkel- när hunden tagit sikte på en av dom säger man lugnt -"lämna" och riktar med kroppspråk/blick om mot det andra föremålet. Det verkar som det är lättare att släppa fokus/uppmärksamhet för honom då "lämna" verkar betyda "släpp-det-vi-ska-göra-något-annat-". Jag måste fortsätta ett erbjuda "något annat" gå fot eller liknande, men det är iaf ett steg i rätt riktning..
Skicka en kommentar