Man kan ta bussen till Hundudden, träna lite, titta på en dressyrtävling på vägen hem.
Utmaningen för ryttarna såg ut att vara ungefär densamma som vid freestyletävlingar: att hitta rätt aktivitetsnivå, rätt sinnesstämning. En del försökte få sina hästar att tagga upp, andra såg ut att försöka få sina lugnare. Sedan gällde det att få hästarna att koncentrera sig under själva programmet och inte bry sig om skrämmande skyltar eller konstiga ljud.
Ganska likadant...
Jag kom på mig själv med att vara alldeles kollosalt nöjd över att ha så smidiga, billiga, lättransporterade och allmänt hanterliga tävlings/träningspartners. Och över att ha hittat en tävlingsform där det finns så mycket utrymme för både hundens och människans egna ideer och kreativitet.
Eftermiddagen avslutades med varsitt ben modell större. Efter några timmars intensivt benarbete var damerna helt utmattade.
Men nöjda.
Men nöjda.
4 kommentarer:
Låter som en härlig dag både ur hund-och matteperspektiv:-)
Så söt..:)
Så fin bild på Nemi. Hundudden är ju som en oas i Stockholm.
Jag lånar plats här för att säga en sak till Bingolotti, det är synd man inte kan kommentera lika enkelt på din blogg som här! Jag har inget av det som krävs för att kunna kommentera där, det vore bra om man som här kunde välja att bara fylla i sitt namn, men du kanske inte vill ha det så? Tycker iaf att det är intressant att läsa din blogg då jag själv har två italienare, och det vore kul att kunna kommentera ibland.
Skicka en kommentar