Här har ni vårt nya "stå":
Och nästa steg är jag börjar vrida på mig så att Zelda mer och mer kommer in vid sidan:
För Nemi är detta fortfarande ett mysterium. Hon har visserligen nu förstått att hon ska stå still när hon har landat, men hon tar oftast ett jättesprång istället för ett litet hopp med frambenen... Ibland är det så mycket lättare med en hund som inte är sprängfylld av energi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
åå vad fint jobbat!
så kul att få se och vad söta de är!
Så duktiga ni är! Vad gör din andra hund när du tränar den ena? Har själv två och undrar vad som blir bäst- för bägge? Passivitetsträning eller inte vara med?
Mvh
LEna Pepper & Jack
Hej! Den som inte tränar väntar på sin tur. Nemi klarar detta sedan ungefär två månader, tidigare fick hon sitta uppkopplad. Jag belönar den väntande hunden, ibland med litet godis, men framförallt med att den som sitter/ligger riktigt tyst och stilla snart får byta av. För oss fungerar detta, gissar att det kan bero på vilken hund man har. Det har absolut varit nyttigt för Nemi att träna på att vara stilla, för henne är det en stor utmaning, och ett stort framsteg att hon nu klarar detta.
Riktigt fint resultat! Det där blir bra att bygga vidare på. Rudi tar också gärna jättesprång i stället för ett litet frambenslyft när vi tränar hoppstå. Vi har inte varit lika ihärdiga som ni, utan kört fast där.
:-) Ni är så välkomna så!
Tjusigt! Kul att få se dina små filmsnuttar och skönt att Nemis operaton gått så bra.
Skicka en kommentar