Idag for Nemi och jag iväg till Djursjukhuset Albano. Hon har haft sin sista skendräktighet, resten av livet kommer hon att leva utan äggstockar, men med livmoder. Det blir titthålskirurgi så ingreppet blir mindre än Zeldas, och förhoppningsvis kommer hon att vara återhämtad mycket snart.
Samtal i taxin:
"Är den sjuk?"
"Nej, hon ska kastreras."
Här får jag förklara vad som avses.
Chauffören blir upprörd.
"Ska hon inte kunna få barn? Varför det?"
"Det är inte så lätt att sälja valpar, det finns dessutom redan många av den här sorten."
"Du kan sätta dem på gatan, då kommer någon och tar dem, alldeles säkert. Du behöver inte operera."
Som tur är körde han oss ända fram trots att han tyckte att idén att hindra en liten hund från att få valpar var bisarr och ovänlig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Lilla Nemi kommer att få ett mycket lugnare liv efter operationen, det är klart. Och så bra att ingreppet blir av den mindre sorten.
När det gäller kulturkrocken...ja,vad ska man säga...jo, jag blir ledsen när jag läser hur chauffören resonerade.
Skulle det inte vara ovänligt att sätta ut valparna på gatan??
Intressant med titthålskirurgi. Skulle vilja kastrera min pudel men drar mej lite för det när det är en stor och dyr operation som tar lång tid att komma igen från.
Lycka till Nemi
Jag har kastrerat Humlehunden, så lugnt och skönt för både henne och mig när vi slipper både löp och skendräktighet.
Hur funkar det med titthålsoperation och att livmodern lämnas kvar, då finns risken kvar för livmoderinflammation väl? När jag bestämde mig för kastration av Humlehunden hade precis två av mina vänners tikar drabbats av det, och det vägde tungt i kastrerings-beslutet.
(OM det blir aktuellt att kastrera Spunkhunden så hade ju titthålsop varit praktiskt, men livmoderinflammationen vill jag ju gärna undvika.)
Till Humlespunk: enligt dagens veterinär är det de upprepade löpen med tillväxt av slemhinna (som inte sedan försvinner som den gör på oss människor om vi inte blir gravisda) som lägger grunden för livmoderproblemen hos äldre tikar. Så utan äggstockar inga löp, och utan löp ingen tillväxt av slemhinnan...
Åhå? Då blev det helt plötsligt jätteintressant, om Spunkhunden ska kastreras i framtiden.
Tack för infon!
?! !
Jag har funderat mycket på taxichauffören. Han var vänlig, tyckte att Nemi var söt, och blev riktigt upprörd över mina planer för henne. I hans ögon hade varit oändligt mer humant att låta naturen ha sin gång, och att sedan låta ödet avgöra valparnas framtid.
Jag försöker föreställa mig vad som skulle hända om jag tog fem kinesblandisvalpar, satte dem i en kartong, och ställde kartongen på gatan.
Polisen, antagligen, sedan hundstallet, och till slut, faktiskt, nya familjer.
Eller så skulle de hinna bli överkörda, eller upplockade av någon/några som man aldrig skull lämnat en valp till i vanliga fall.
Vilket som är bäst? En kultur- och värderingsfråga.
För övrigt är det nog olagligt att överge en valpkull på gatan, antagligen skulle det utmynna i böter och kanske hundförbud framöver???
Värför är vi så negativa till något så naturligt som löp och skendräcktighet. Tydligen är det en sjukdom att vara tik idag. Det är sorglig att vi tar till onödiga operationer . Har du tagit reda på hur många nackdelar det finns med att kastrera sin hund? Självklart är det en annan sak om operationen skulle vara nödvändigt enligt veterinären. Hoppas ni slipper cancer, urinlekage och resterande komplikationer pga kastrering.
Skendräktighet är inte naturligt. Naturligt är få två valpkullar om året.
En tik som inte får valpar får (se tidigare kommentarer) pålagringar i livmodern som sedan kan leda till akuta sjukdomstillstånd. Kanske är den förstorade och knöliga livmodern också obekväm, människor kan ju få symtom av muskelknutor i livmodern.
På det hela taget verkar fördelarna ur hälsosynpunkt överväga över nackdelarna.
Ur Nemis perspektiv tror jag inte att hon upplevde sina skendräktigheter som berikande - hon var orolig, verkades stressad, hade stinna (och antagligen ömmande) juver men ingen som tömde dem.
Zelda har blivit en gladare och mer aktiv hund efter sin kastrering, jag ser fram emot samma utveckling för Nemi.
Väldigt intressant att få veta om nya metoder för kastrering av tik. Min tax dog vid 12 års ålder av just livmoderinflammation som ju faktiskt verkar vara en mycket vanlig dödsorsak för tikar. Hon löpte 3 ggr/år och var skendräktig lika många gånger. Hon mådde verkligt dåligt och medicinerades med Galastop för att få bort mjölken. Hon fick också juvertumörer kanske pga hormonmedicinering, vet inte.Så här i efterhand skulle jag agerat annorlunda, men då visste jag inte.Nu kommer jag verkligen att överväga titthålskirurgi framöver.
Tyvärr kan man inte titthålskastrera hundar som väger under 7 kg.
På Albano har de ingen sådan gräns, Nemi väger 3,6 och det var inget problem, som tur var.
Jag har hört något så vidrigt att jag knappt kan tänka på det, och det är att hundar stjäls eller skaffas på annat sätt, för att användas i träning av kamphundar. Jag hoppas innerligt att det bara är ett rykte. Det kan väl inte finnas så grymma människor?
Skicka en kommentar