lördag 24 mars 2012
Alla hundar cancan
Idag (om det inte regnar) ska vi träna freestyle i Kungsträdgården tillsammans med ett gäng likasinnade, detta för att vänja hundarna vid en störningstät miljö. Det blir första gången för oss, låter väldigt nyttigt och roligt. Ska be någon ta litet bilder så ni får se hur det går. Låter som välbehövlig övning både för Nemi som är lättdistraherad och Zelda som är lättskrämd. Får se om jag vågar släppa Zelda, risken är att hon tar till flykten om hon blir skrämd (och hon springer långt) vilket inte är lyckat mitt i stan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej Åsa, nu vet jag inte så mycket om CC, men vad tror du om ADD hos hundar?
Av mina tre CAO:n har jag "diagnostiserad" Lilladiva ha en "en släng av" ADD. Hon är inte hyperaktiv av sig, men är klart lätt distraherad, har svårt att koncentrera på trista eller rutinmässiga uppgifter. Emellertid är hon väldigt duktig på vissa saker som kräver en oerhörd precision. Jag brukar säga att hon måste ha varit spetsknypplerska i sitt forna liv. Hon nämligen kan plocka isär en mobiltelefon eller handbroderad italiensk sko, utan att ta sönder den.
Vad tror du? Här i Finland pågår faktiskt en väldigt intressant forskning om hundgener. Man försöker identifiera gener bakom problem som aggressivitet och hyperaktivitet hos hundar.
Det finns ju en del som anser att våra "bokstavssjukdomar" bara är extrema personlighetsdrag. I så fall skulle man ju förvänta sig att det skulle vara likadant för alla djur som har variationer i hur de regelmässigt beter sig. Flertalet är medelaktiva, några är inte särskilt aktiva, och andra är väldigt väldigt aktiva...
Jo, jag tror inte på att allt behöver behandlas med mediciner eller överhuvudtaget behandlas. På något sätt verkar det som om vi är på väg till en värld där inga undantag eller avvikelser godkännes. Jag tänker dock att det man borde göra, var att skapa mera förståelse, insikt och acceptans för det som "fit in" - både för omgivningen som den som har denna "problem". Visserligen är det något knäpigare när det gäller en hund, att få den att förstå :) Men kanske räcker det att vi försöker göra livet lättare/enklare både för individen själv och för omgivningen, med det att se till att det inte blir onödiga situationer som sedan skär sig.
Som jag nu till exempel tänker på min Lilladiva. Hon har inte bara det här att hon är lätt distraherad, hon är också väldigt misstänksam av sig. Hon behöver alltid tid till att anpassa sig till förändringar. Jag skulle inte kalla henne skygg (har haft en del skygga djur), utan avtagande. Till exempel en ny tavla i vardagsrummet orsakade ca 2 veckors misstänksamt vaktande innan hon blev försäkrad av att hästen i tavlan tänker inte hoppa ut (hon avskyr hästar). Jag reser mycket med mina hundar, men med henne ser jag alltid till att hon inte behövs utsättas för "omöjliga" situationer. När främmande människor vill hälsa mina hundar, ger jag tillstånd att klappa på mina två andra, men ser till att Lilladiva får följa situationen från en avstånd och komma fram när hon väl har anpassat sig till att det är lugnt. Problemet är nog att främmande vill helst klappa på henne eftersom hon är minst av trion och ser snällast ut. Och det är ju dilemmat - ju ivrigare människor försöker närma henne, desto mer avtagande (och i värsta fall misstänksammare) blir hon.
Oj det här blev helt off topic :)
Jag har faktiskt nångång haft en pudel som älskade att dansa! Den tiden fanns ingen free-style att delta, men vi dansade hemma av rena livsglädjen :)
Oj, jag menade faktiskt avståndstagande :)
Skicka en kommentar