Nemi: Vaför är inte hela jag med på bilden?
Zelda: Därför att du inte kunde stå still tillräckligt länge.
Zelda: Nu har den kommit!
Nemi: När åker vi? När åker vi?
Zelda: När hissen stannade stod Caper där med sin matte. De skulle upp. Vår matte glömde som tur var kameran och fiskade upp en massa godis ur fickan istället.
Nemi: Jag skvallrade jätteduktigt!
Zelda: Jag vägrade att gå ut ur hissen utan muta.
Zelda: Vi brukar ta en liten kisspaus innan vi går ner i tunnelbanan. Jag skippade den, det regnade.
Nemi: Den här hittade jag - fast någon annan hade hittat den först, den var helt renslickad, tyvärr.
Nemi: Först går man över ett galler.
Zelda: Sen nerför en trappa.
Zelda: Och sen är det spärren. Innan matte fattade att hon måste stå och hålla upp den medan vi går igenom blev jag nästan delad på mitten när jag gick litet för långsamt. Efter det spärrvägrade jag i nästn ett halvår, men nu går det fint.
Nemi: Vad är problemet?
Zelda: Här kommer tåget! Tjoho!
Nemi: Tjoho!
Zelda: Den här skylten visar var våra reserverade platser finns.
Nemi: Vad betyder reserverad?
Zelda: Och sen är det rulltrappan upp. Där finns instruktioner som matte följer.
Zelda: Vi kom upp på Sergels torg; Det regnade fortfarande.
Nemi: Jag upptäckte duvor, massor med duvor, skvallrade och fick godis!
Zelda: Jag undrar om jag var likadan i hennes ålder?
Zelda: Sen missade vi bussen med bara några meter, fast vi sprang - det är den röda som ni ser bakifrån...
Zelda: Som tur var kom en spårvagn, så vi tog den istället. Matte hoppades att den skulle köra ikapp bussen, och det gjorde nästan så vi missade samma buss en gång till vid Djurgårdsbron.
Zelda: Till slut kom en buss vi kunde ta. Här sitter jag på golvet och vill upp i mattes knä. Hon tycker att jag är för blöt och smutsig. Nemi letar efter mat och spanar på alla som stiger av och på.
Nemi: När vi kom fram upptäckte jag hästar! De var så stora att jag glömde att skvallra.
Zelda: Det regnade fortfarande.
Zelda: Vi hittade en liten bro, gick över för att se om det var torrare på andra sidan. Det var det inte.
Nu säger matte att hon är grymt imponerad av Rudis matte som dels bär med sig en större kamera, dels kommer på att använda den, och av Rudis blogg överhuvudtaget. Vi orkar i alla fall inte mer just nu, så om ni vill veta hur promenaden slutade får ni titta in i morgon!
8 kommentarer:
Absolut det bästa blogginlägget, även om alla era inlägg är intressanta. Åhh vad jag saknar Stockholm, vad roligt att åka tunnelbana med sin hund.
Men vilken spännande resa ni varit på! Från innerstan till landet! Något liknande har jag aldrig varit med om! Attans spännande att få följa med er så här via bloggen! Det slutade ju i värsta cliff-hangern dessutom!
Matten hälsar och tackar för de vänliga orden och säger att det blir som en livsstil, att se vardagen med mig som blogginlägg.
Puss på er, stadstjejer, från er beundrare från skogen.
Vilken osis att någon annan hittat den där lådan innan ni kom fram!
Och osis med vädret har vi ju haft här i ganska många dagar nu... Men det verkar som om ni hade en trevlig tur på sta'n i alla fall.
PUSS på er tjejer!
Jesper och Assar och matte
Hej Zelda och Nemi! Vilket äventyr. Klart jag måste kolla hur det slutade imorgon. Ser att ni var nästan hemma hos mej. Varför kom ni inte in till mej och matte och hälsade på? Det var kul sist vi sågs! Tjolahopp från Ebba
Wow! Pendel och buss har jag åkt, men inte tunnelbana eller spårvagn. Skulle inte heller vilja bli klippt av en spärr. Det är tillräckligt jobbigt att bli klippt av matte. Hoppas hoppas att det är morgon snart så jag får veta hur den härliga blöta utflykten slutar... Kramis!
oj vilka storstadsbrudar :-)) Spännande att få en aning om hur olika de tänker, Zelda och Nemi.
Jo, de har ett så diametralt olika sätt att möta världen på att jag ständigt blir överraskad (fortfarande mest av Zelda, Nemi påminner mer om hundar jag har levt med tidigare).
Vilket äventyr! Roliga bilder!
Skicka en kommentar