Varför träna lydnad? Det låter tråkigt, och som det gick till för femton år sedan när jag gick på kurs med Nestor var det inte så kul. Jag bestämde mig dock för att göra ett nytt försök, freestylen kräver bättre följsamhet än jag tyckte att Zelda och jag hade, och om det är något man tränar på lydnadskurser är det ju just det.
Det visade sig inte finnas några likheter mellan den gamla kursen och den nya: liten grupp, träning inomhus om vädret är kinesovänligt, mål anpassade efter de enskilda hundarna, och bara motivation + belöningar som redskap.
Jätteroligt!
Så då väcktes en liten tanke att försöka lära oss detta ordentligt. De övriga momenten är platsliggning som Zelda redan är mkt bra på, och som sagt följsamheten som behöver förbättras - i freestylen ska hunden kunna följa i en rad olika positioner. I lydnaden är det visserligen bara en som tränas, den klassiska när man har hunden vid sitt vänstra knä, men när den väl fungerar kan vui bygga vidare med fler. Hon ska söka sig till rätt plats, och hon ska göra det med entusiasm - nyttigt och framförallt roligt. Här igen kan det kännas som att vi måste fokusera så mycket på varandra att vi börjar sudda ut gränserna för vad som sker i hennes hjärna och vad som sker i min...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh, vad jag tycker om den sista meningen! Precis så är ju målet för all hundträning. Roligt att du har nyupptäckt lydnadsträning, för det har verkligen hänt mycket (positivt) där de senaste åren.
Tack för besöket på vår lilla blogg!
Vi håller i övrigt helt med föregående talare, dvs Rudi :)
Instämmer med de föregående - och följsamhet har man stor glädje och nytta av i vardagen!
Ja visst har det blivit så mycket roligare än om man jämför med för ca 20-25 år sen. När alla gick på led och skulle göra samma saker samtidigt. Minns hur uttråkad min Newfoundland var som jag började min "hundkarriär" med
Skicka en kommentar