måndag 22 november 2010

Zeldas och Nemis söndag del 2.

Zelda: Igår slog matte rekord, säger hon. 18 bilder i ett inlägg! Här kommer fortsättningen (klickbarar bilder). Det kändes som om vi hade varit ute i en evighet i duggregn, blött gräs, leriga stigar, men eländet tog faktiskt slut!
Nemi: Jag har tråkigt. Lek med mig.

Zelda: Nu börjar det äntligen ta sig! Jag vet var vi är - vi har kommit till ett hundcafé! (Hunduddens träningscenter ifall ni undrar, Åsas kommentar)
Nemi: Jag vill gå in, NU.

Zelda: På hundcafeer brukar det finnas en massa bra saker. Till exempel andra hundar, här är sheltien Ronja som är duktig på agility. Annat som gör att matte vill gå hit:

Vatten till oss.

Mat till hussar och mattar.

Kakor och så...

En öppen brasa...

Zelda: Medan matte fotade brasan tog Nemi hennes grillade macka. Jag undrade om hon skulle hinna äta upp den innan matte kom tillbaka. Hon hann inte. Matte blev sur.
Nemi: Den är min nu! Du är dum!

Zelda: Sen vilade vi medan matte läste och drack upp sitt te.

Zelda: Sen gick vi ut på agilitybanan. Jag gillar balanshindret - matte får hindra mig från att springa fram och tillbaka. Och så har jag koll på kontaktfälten. När matte vände ryggen till pilade Nemi upp och över på egen hand (med rätt usel teknik).
Nemi: TITTA PÅ MIG!!!!
Zelda: Vi sprang också genom tunneln, den var blöt inuti.

Zelda: Det är bara jag som har koll. Något mystiskt hade hänt med hästen, så jag tvärnitade och vägrade att gå ett enda steg närmare. Då var vi fortfarande så långt borta att matte inte förstod varför jag stannade. Hon måtte ha mycket dålig syn. Sen sa hon : "Det är bara täcket, inget farligt". Jag vägrade i alla fall att gå, jag litar inte på hennes riskbedömningar.
Nemi: Va?
(Åsa hälsar ett det kom två unga kvinnor och tog hand om hästen.)

Zelda: Matte måste leta efter stenar som inte är så stora för att Nemi ska kunna hoppa upp. Som den här.
Nemi: Kolla kolla! Jag har också tagit mig upp på den här jättestenen!

Zelda: Vi väntar på bussen...
Nemi: Var är den? Varför kommer den inte?

Zelda: Den kom till slut och vi satte oss längst bak. Plötsligt hoppade Nemi ner så att hon kunde se ut genom dörren som är som ett fönster. Där skällde hon, jag vet inte på vad. Man skäms.
Nemi: Vovov.

Zelda: Matte sa till henne att komma tillbaka, det gjorde hon. Sedan orkade matte inte ta några fler foton, annars hade det blivit ett av alla människor som också skulle åka tunnelbana. Det var en tät skog av ben, kassar och paket, men vi klarade oss utan kollidera med någon eller något.
Till sist kom vi hem. Då rusade vi runt och gjorde slut på den sista energin - sen sov vi läänge.

12 kommentarer:

Agneta sa...

Så kul och underbart att följa din och hundfröknarnas söndag... längtar efter mer

Arlo sa...

Åh, vilken äventyrlig utflykt det blev för er! Den där grill-mackan måste ha varit en höjdpunkt. Tänk att du också säger Kolla, kolla, Nemi! Det är ett attans bra uttryck när man gjort något enastående, och det gör man ju titt som tätt, eller hur? Hälsa matten att vi vill följa med på fler äventyr med er. Hon fotar så bra saker.

Unknown sa...

Det var ett väldigt ansträngande sätt att skriva blogginlägg på, upptäckte jag, men samtidigt kul!

Boubou sa...

Kul! Många roliga bilder!

Anonym sa...

Zelda och Nemi har talang - det var så underhållande att läsa om söndagsutflykten att de kunde försörja sig och matte som bloggare!

Katarina sa...

Vilka härliga inlägg! Mycket underhållande.

Anonym sa...

Vilken rolig liten hund Nemi har blivit.

Anonym sa...

Vid närmare eftertanke skulle äventyret och många vardagsglimtar bli en förtjusande liten bok - högläsningsbok? Många barn kan säkert känna igen sig som antingen Zelda eller Nemi...

Unknown sa...

Ja, Nemi är rolig att ha omkring sig, och det blev ett storasyskon/lillasyskonperspektiv alldeles av sig själv (jag fick tre barn på fyra år så det ligger nära tillhands...)

Britt Marie o Rudi sa...

Jo, Åsa, det är en dröm jag har att få komma igång "på riktigt" med freestyle-träning. För det är något som vi båda tycker är såååå kul! Men helt på egen hand klarar jag inte av att sätta ihop program osv, det ges inga kurser häromkring, så vi får nog förbli på köksgolvet. Men roligt har vi!

Unknown sa...

Varför inte ta några privatlektioner om det inte finns en kurs? Dyrare men oerhört effektivt. Jag har hjälp av Agnes Mohlin. Kanske finns det någon i er närhet? För visst behöver man hjälp i början med att sätta ihop ett program, välja musik och så....
Jag kommer att lägga upp litet videor allteftersom som kanske kan vara till inspiration.

ej hundägare sa...

Tack för en spännande söndagsutflykt i Rudis anda, också en favoritbligg :)