Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hundarna Zelda och Nemi är Chinese Crested Dogs (aka Kinesiska nakenhundar, fast ingen av dem är naken). Matte heter Åsa Nilsonne, och bloggen handlar om hur vi jämkar ihop våra liv. Zelda är född 26/2 2008, Nemi 21/4 2010.
14 kommentarer:
Ska du ställa ut henne? Hon är jättefin. Jag har ställt ut Asta två gånger nu i valpklass och jag måste erkänna att det är ganska kul.
Tyvärr har hon inte fått så många tänder som hon borde ha, så det är väl litet tveksamt om det någon mening med att ställa ut henne...
Profilen är Filifjonkans! Hon är det ljuvligaste i hundväg jag sett på mycket mycket länge!
Finns väl löständer ;-)?
Hon har så att hon klarar sig, men tilläggständer är nog att betrakta som fusk ur ett utställningsperspektiv...
åh jaa hon ser verkligen ut som Filifjonkan! Vilken rolig kommentar från taxichauffören. Tänk om det hade varit en leksak du hade kommit med, undra vad han hade sagt då?
Satsa på freestyle, agility, lydnad, spår...... i stället för utställning. Där spelar det ingen roll hur man ser ut i mun, och det man inte lyckas med så bra en gång kan man ju öva på till nästa. Det är svårare med utställning, saknar man tänder så gör man, det ju inte mycket man kan göra, förutom som Gudrun föreslår.
Jo, jag hade ju beställt en bil som kunde ta en hund, så chauffören hade nog föreställt sig mer än 3 kg hund...
Och ja, det finns mycket annat att göra än utställning... Nemi har massor av energi och arbetsvilja, så det ser ljust ut... Sedan är det tydligen olika hur domare ser på ett litet tandunderskott - det var ju exempelvis ingen som klagade på Zeldas tänder de första gångerna hon ställdes ut...
Tänder är till all lycka inget problem för hundar i annat än utställningssammanhang. De kan sluka maten hel, tuggandet och saliven har ingen del i deras matsmältning.
Men får du en kick av all beundran som dina vackra hundar höstar in? Som om en del av glansen föll på dig? (jag har haft problem med fåfänga tidigare när jag hade en läcker hund...)
Jag blir förstås glad när någon uppskattar hundarna, (alla gör ju inte det). Jag tycker inte att det känns som fåfänga att vara nöjd och glad över att ha två välskötta hundar som är hyfsat bra på att uppföra sig trevligt bland folk. Jag är stolt över dem, och över resultatet av det arbete jag lagt ner på dem.
Så visst faller en del glans på mig, men den tycker jag att jag har förtjänat.
Fåfängt?
Fåfänga, enligt Norstedts "Ord för Ord" betyder prålsjuka, flärdfullhet, inbilskhet, uppblåsthet, högfärd.
Kanske är det flärdfullt att välja en hund man tycker om att se på. Att vara stolt är för mig något helt annat än att vara högfärdig, uppblåst eller inbilsk.
Det här blir för långt - återkommer, det är en intressant fråga!
Självklart förtjänar du uppskattning för att dina hundar är välskötta och väluppfostrade!
Men oberoende av hur mycket du skulle bada, föna, borsta och träna skulle du inte få fram samma skönhet hos t.ex. en Sankt bernhard...
Tänkte inte så noga på "fåfängan" men avsåg närmast inslaget av högfärd som jag känt tillsammans med glädjen och stoltheten.
Beauty is in the eye of the beholder...
För en del ser Zelda o Nemi bara ut som fåniga små lurvbollar i ett snöre. Jag kan bli betagen av exempelvis en Cane Corso, säkert finns det väl människor som faller i trans inför en fin St Bernard...
Så det är väl tveksamt om någon ras är "vackrare" än någon annan, tänker jag.
Är en vinthund extra vacker? En toypudel? En Grand Danois?
Och tycker vi att vi är litet förmer eftersom vi har en dyr hund eller en ovanlig hund eller en "vacker" hund eller en uppseendeväckande hund eller en agilitychampionhund eller en polishund...
Så klart att de flesta hundar är vackra, åtminstone i ägarens ögon!(Det var korkat att nämna St Bernhard, förlåt!)
Det märkliga är känslan när stoltheten och glädjen över min "vackra" hund med sitt fina temperament blandas med något icke rumsrent.
Skicka en kommentar