Idag har Zelda och jag varit på Hundudden och tränat lydnad med Barbro Rydén, tillsammans med Maria och borderterriern Frida.
Idag arbetade vi med "stå" - Zelda och jag fick springa mellan två godisskålar, och när hon äntligen fick upp farten litet belönades hon med ett "varsågod" bakåt vilket gjorde att hon först var tvungen att stanna.
Detta "stå" fortsätter att spöka, kanske kommer den här övningen att lösa knutarna?
I bild: Zelda som hade en ovanligt trög dag idag har till sist övergått från långsam skritt till trav, och tar med sig den blygsamma farten i vändningen...
Och jag lyssnar och lär...
2 kommentarer:
Det där får du utveckla lite mer. Ni springer mellan godisskålarna, det är jag med på, sen säger du "STÅ" och snabbt "varsågod" och visar bakåt? Eller säger du bara "varsågod" bakåt för att få Zelda att tvärstanna och vända? Stannar du själv samtidigt? När vi tränar inkallande med ställande kastar jag en boll över huvudet på Rudi när jag ropar "STÅ" för att få till ett tvärstopp. (Det här är vårt sämsta moment).Kul att få ett annat tips, men jag fattar inte riktigt...
Jo, vi börjar om från början för att få litet fart och glädje.
En godisskål framför, en bakom. Jag går ibland baklänges, ibland framlänges, och när hon följer med god fart och glad uppsyn blir det "varsågod", mest bakåt, men ibland för omväxlingens skull framåt.
Nästa steg - som vi inte har tagit än, blir "stå" - "varsågod".
Sedan föreställer jag mig att vi ska tänja på tiden mellan "stå" och "varsågod", jag får berätta mer om två veckor då vi har nästa lektion.
Just nu är Nemi bättre på "stå" än Zelda, och hon har bara tränat några gånger...
Skicka en kommentar