Just nu är Zelda glad och fylld av energi (för att vara hon). Det är såhär jag skulle vilja se henne, ofta. Problemet är att hon blir inåtvänd och aningen apatisk i två månader efter varje löp, och hon verkar ha ställt in sig på att löpa var femte månad. Jag har talat med veterinären om att ge henne progestronhämmare som man ju kan använda för att dämpa skendräktighet, trots att hon inte får mjölk i sina juver, och inte heller börjar bära runt på leksaker som om de vore valpar.
Veterinären var kallsinnig, men jag ska höra runt med flera - teoretiskt låter det ju som en rimlig lösning. En annan, mer drastisk lösning skulle vara att kastrera henne. Det är inte biverkningsfritt, men frågan är om inte nackdelarna skulle vägas upp av att hon slapp vara trött och olustig fyra månader om året.
Eller kanske kommer pigga lilla Nemi att muntra upp henne så att hon inte blir så påverkad nästa gång...
Jag hoppas på kloka synpunkter!
Bild: från i morse... och ja, jag är stolt över hennes päls...
22 kommentarer:
Som människa av kvinnokön var jag fr. ca. 35 års ålder och genom klimakteriet "nedstämd" 10-14 dagar av menscykeln. Utifrån den erfarenheten skulle jag utan tvekan hjälpa min hund att slippa detta hormonstyrande av tillvaron...
Jo, något vill jag absolut göra, för både hennes skull och min, frågan är bara vad som är bäst...
Många säger att tiken blir jämn och glad i humöret efter kastrering men det kan också gå snett. Känner en som blev lite inkontinent men inte alls gladare.
Prova hellre hormoner om det går!
Och överraskningar som helt nya rastningsområden. Nytt godis! (hjärta, lever, kokt och skuret i pyttesmå bitar). Mindre mat och mera motion (om än i slow motion...)
Nu passar jag på att fråg Anonym här: Eftersom min Rudi fått veterinärförbud för fabrikstillverkat godis letar jag nya , torra, naturliga godbitar hej vilt. Igår köpte jag en stor bit kalvlever som jag ryser bara jag tittar på (är vegetarian sen 30 år). Koka, säger du. Hur länge kokar man lever? Ska man koka i en klump, eller sönderskuret? Eller blir det bättre torkat i ugn? Fast då måste man ju småstycka först. Just nu torkar jag blodpudding i ugnen, det brukar jag göra, det blir gott godis och funkar att hanteras av vegetariska mattar :-) Alla tips ang levern mottages gärna.
Nanna var tydligt nedstämd efter sitt senaste löp och hennes nedstämdhet varade i cirka en månad. Jag vet ju inte om det kommer fortsätta så här, men blir det jobbigt för henne så skulle jag också vilja hitta något som motverkar deppigheten. Fast allra mest hoppas jag att tvåsamheten kommer hjälpa humöret.
Hej Brittmarie och din vackra Rudi.
Du skall bara koka leverbiten tills
den inte är blodig,kan gärna vara
lite rosa. Ha gärna några klyftor
vitlök med i koket som ger fin doft.
Skär sedan i små bitar, även om det
är en stor hund, det blir ju många
belöningar under ett arbetspass, och bred ut att torka i ugnen behöver inte bli helt tort utan
bara hanterbart. Jag förvarar mitt
i frysen och tar fram lite i taget,
det tinar ju så fort.
Det här är ju mycket nyttigare än
blodpudding som ju är gjort på
grisblod och grisfett, mycket socker och kryddor. Lycka till.
Jag har hört att pälskvalitén ändras vid kastrering av tikar. Var själv nyfiken på det eftersom livmodercancerrisken minskar. Förstod aldrig riktigt på vilket sätt veterinären var kallsinnig.
Tack Jeanita! Nästa lediga dag ska jag ta tag i klumpen och förvandla den till smaskigt, nyttigt godis!
Min Elsa är just nu också väldigt skendräktig. Det värsta är inte alla "byggabo-instinkter" som sätter igång(hon har grävt ett jättehål under en rosenbuske vid husväggen upptäckte jag nyss) utan att hon blir så himla grinig mot de övriga hundarna. Vi vet ju att hon vaktar sina "valpar" men jag undrar om de andra hundarna förstår varför hon plötsligt vaktar sin sovplats med hull o hår. Hoppas du får många kloka synpunkter som man kan få ta del av!
För att få ett litet hum om hur hunden reagerar efter en kastrering så kanske en p-spruta kan ge vägledning. För hanar vet jag att det finns en kemisk kastrering som sitter i ca 6 månader, som kan visa hur hunden blir efter kastrering. Så att man vet om man tycker att det är värt ingreppet. Det går ju att höra med veterinären om en p-spruta har samma effekt...
Min kompis hund blev tyvärr permanent med sina dåliga sidor efter kastreringen (förhoppningen var förstås att det skulle bli tvärt om). Fast hon hade inget val pga livmoderinflammation visade det sig.
Det är ett svårt val. Funderar på detsamma själv med Elba, som är hopplös lång tid både före och efter löp, samt även därunder. Det är ett litet fönster däremellan som man har en "vettig" hund som vill jobba och koncentrera sig lite längre.
Alla operationer är ju förenade med risker, såväl på människor som djur. Visst kan det uppstå komplikationer, men varför alltid måla fan på väggen? De absolut flesta gångerna går det ju bra! I Sverige har man generellt ett stort motstånd till att kastrera, medan i andra länder gör man det nästan av bara farten. Utan att förespråka varken det ena eller det andra kan man konstatera att det många gånger handlar om kultur. Värderingar. För självklart finns det både för- och nackdelar med att kastrera en hund.
Med en kastrering skulle troligen både Zelda och du slippa må dåligt flera månader om året. Det är väl värt massor?!
Varför jag vågar uttala mig? Jo, jag har själv tagit bort mina "producerande delar" av ungefär samma skäl som Zeldas. Personligen mår jag såååå mycket bättre att jag kan rekommendera det både för människor och hundar Det gör troligen skillnad.
Snälla Åsa, hellre kastrera än att
testa hormoner, även om det är s.k.
kroppegna.
De tikar som under mina drygt 40 år
har skenvalpat har varit de "pyss-
li9gaste" mammorna vet inte om det
har haft något samband.
Den stora risken är ju att få en
Pya (Pyometra) på henne och att den
är dold, eftersom livmodersöpp-
ju är stängd mellan löpen. Då ser
man inga flytningar utan får lita
sig till att tempa och känna på
magen om den är spänd.
En Pya, min första med dödlig ut-
gång var på min Dandie 10 år, hade
ej blivit dräktig trots försök,
skenvalpat mer eller mindre varje
gång.
Det gick från att ha verkat lite
ruggig kl. 1 på natten till att
ligga död kl. 9 på morgonen i sin
korg vid min huvudända på sängen.
Jag skulle ha hört om hon hade
haft ont då man ju sover som en
småbarnsmamma när man har hundar.
Min vet. sa att det går väldigt
fort när livmodern spricker så den
hinner inte känna något.
Med det i minnet var jag förvarnad
när en av mina chi-tikar som hade
haft 3 kullar kl. 1 en söndagsnatt
bara satt rätt upp och ner utanför
sin korg, magen var spänd och hon
hade 39.8 i feber.
Ringde och väckte min underbara
vet. i Uppsala på hans mobil och
han sa, åk direkt jag åker ner och
förbereder.
Dom 8 milen till Uppsala gick inte
efter hastighetsbegränsningarna
kan jag försäkra.
Hon var nästan i koma när vi kom
fram, men tack vare en duktig vet.
och hans sköterska som blev väckt
mitt i natten så klarade vi henne.
Han frågade om jag ville se hur
livmoder såg ut, jag klarar sånt,
från att vara tjocka som ett finger
så var dom tjocka som två råa fläsk-korvar. Ursäkta om det låter
otäckt, men det kanske hjälper
någon att förstå hur fort det kan
gå och ha en bra vet. som kan söva
och operera.
Min berner-Greta nu 9 år kastrerade
jag vid 5 år för att inte riskera
en Pya som ju är vanligt hos den
rasen. Hon håller sig hur länge
som helst och om att dra ner på
maten med 30 % kan inte stämma.
Jag lade i blöt 1 liter torrfder
+ färskfoder + riven morot Jag tog
bort 1 dl torrt, och lade till en
stor riven morot och hon har inte
gått upp 1 hg.
Som du motionerar dina hundar så
behöver du inte oroa dig, kanske
skall hon inte ha en torr skål stå
framme. Hon kan ju inte öppna kyl-
skåpet heller!!!
Till alla vackra hanar, säg åt era
mattar och hussar att en skvätt
tomatjuice som mju innehåller
Lycopen förebygger problem med
prostatan.
Och Åsa, var glad att din vet. var
kallsinnig, det är inte lätt att
ställa in dosen har jag hört och då
kan det ju bli helt fel.
bort 1 dl torrt som ju är 2 dl
Oj vilken spännande debatt. Själv har jag nu min första tik så det här med löp och skendräktighet är helt nytt för mig. Ska bli intressant att se vad jag själv har för åsikt om några år. Den kemiska kastreringen av Ådi och Elof fungerar iaf super.
Med kallsinning menar jag ett veterinären ansåg att det är ett så stort ingrepp att blockera progesteronet att det hon inte tycker att man ska göra det om inte hunden har extrema besvär, och dit räknas inte (konstigt nog kan en psykiater tycka) trötthet och olustighet...
Vidare är ju detta med pälsen litet speciellt just för puffar - deras päls kan bli mer "valplik", vilket skulle kunna betyda att den blir precis så svårskött som den är i övergången valp/vuxenpäls, och kanske även få sämre kvalitet generellt. Då blir frågan om man av fåfänga ska låta bli att kastrera - det är ju faktiskt hunden under pälsen jag uppskattar, inte pälsen i sig...
Ska det göras så ska det göras snart... STORT beslut...
(Om hon inte börjar löpa redan nu i september, tycker att hon redan börjar visa ett ökande intresse för andra hundar...)
hej
kastrerade min leonbergertik vid 3 års ålder och hon var pigg o "lektokig" resten av sitt liv...inga "men" av kastr. som jag kunde se...ingen inkontinens..., hennes "syster" en labbetik blev också ksatrerad vid 3årsåldern o hon är fortfarande "leken" o inga "men"...ang. pälsen är jag osäker...kanske lite tunnare?...hade 2 papillonhanar som också blev kastrerade...inga biverkningar där heller...deras pälsar blev dock mycket större... den ena blev 13 år o den andra är nu 15 år o ingen blev inkontinent...den enda nackdelen jag kan tycka mig märka är vid hundmöten..att de luktar annorlunda..andra hundar kan bli lite konfunderade...min nuvarande hund kastrerade jag vid 6 mån ålder o det verkar funka fint p p ...han är 1.5 år nu...har hört talas om kemisk kastration...men har ingen erfarenhet av detta...lycka till!
Till Britt Marie vill jag hälsa att det är bäst att lämna bort vitlöken som Jeanita rekommenderar.
Nya Härliga hund (nr 9) skriver om gifter i hemmet:lök och vitlök innehåller svavel som förstör röda blodkroppar - hunden tappar aptiten, kräks, får diarré, blod i urinen, bleka slemhinnor, hög puls och snabb andning...
Jag kokar levern helst i skivor (köper den i skivor) för att slippa smulor och kladd. Den behöver inte koka länge, och skär den i så små bitar som det går och fryser in i små glad pack-paket eller plastpåsar (dagsbehovsstora). I kylskåp har bitarna möglat för mig.
Man kan torka bitarna i ugnen, i en timme på 100 grader, med ugnsluckan på glänt (med hjälp av t.ex. en trägaffel) men det är onödigt om man fryser in dem.
I "Hundens Lilla Godisbok" av Åsa Tova Bergh finns många recept på hemlagat godis!
Nu vill jag inte låta näsvis men undrar om Zeldas trötthet efter löp är ett problem för henne?
Det tror nämligen inte jag.
Och har hon blivit tröttare än förr eller verkar hon tröttare i jämförelse med den livliga valpen?
Jag känner mig nu som en riktig bakåtsträvare, men undrar varför man skaffar en tik om man inte accepterar tikens natur?
När det gäller vitlök, färsk eller
i kokvatten.
I kokvatten dödar man det "nyttiga"
alucinet, finns inget kvar i levern.
När det gäller färsk vitlök så är
det så att mängden färsk vitlök
måste vara 1,3 g /hundens/ kropps-
vikt/dag.
för en hund på 10 kg motsvarar det
13 g eller 4 vitklyftor eller 2 tsk
pulver. 10 klyftor till 25 kg hund
/dag.
Tikar reagerar olika - min lilla bullterriertik löpte och sedan var hon sitt vanliga energiska jag så snart löpet var över. Zelda har en 2 månader lång tid av lägre energi och entusiasm. Om hon lider? Hon är i alla fall inte lika glad som annars. Så det är inte löpningen som är problemet, utan den tid då hon normalt sett skulle ha varit dräktig.
Ska diskutera vidare med veterinären.
Idag rusade min tvååriga tik omkring och busade för första gången efter löpet första veckorna i juli. Efter löp går hon inte ens gärna på längre promenader. För att kroppen vill att hon ska spara på energin som de små liven behöver?
Tydligen samma reaktion som hos Zelda, men det är inget problem för mig (tvärtom...)
Min tik var deppig och slö, löpte, skendräktig och sedan normal i någon månad för att allt sedan började om igen. Hon åt dåligt och tyckte inte att träningen var rolig. Jag kastrerade henne när hon var tre år. efter nåra veckor hade jag en ny hund. Hon är i dag 9 år och allt jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare. Har inte erfarit några nakdelar, hon äter nu bra men är inte fet, pälsen är bättre än tidigare, men framför allt är hon jämn i humöret och mycket gladare!
Skicka en kommentar