Det är en månad sedan Zelda slutade löpa, och även den här gången har hon blivit trött och litet håglös. Läste om en jägare som behövde sin hund i skogen, men hunden som i vanliga fall var en mycket kapabel jakthund ville bara vila med nosen under svansen... Hon hade också just löpt, och han tänkte aldrig mer satsa på en tik.
Jag undrar om det kan kännas som den förlamande tröttheten som man kan uppleva i början av en graviditet när kroppen säger LUGNA NER DIG.
Hursomhelst ägnar Zelda mycket tid åt att vila just nu, i eftermiddags gick vi en meter utanför ytterdörren, hon kissade länge och effektivt, och sedan ville hon in igen. (Det var visserligen -10° och rätt blåsigt men det brukar hon inte vara så besvärad av...)
2 kommentarer:
Som om själva livet deppar för att det inte får förnya sig som programerat... /Ej hundägare
Eller så är det en klok strategi för den som väntar smått - hundars kroppar (i motsats till människors) kör ju hela programmet oavsett om de väntar valpar eller ej...
Skicka en kommentar