I Sverige har vi en mycket lång tradition av att leva tillsammans med hundar. Vikingarna höll hunden högt, och det är antagligen därför svenska språket har två särskilda ord för en människa som har en hund vid sin sida.
Husse/matte.
Motsvarande finns inte på t.ex. engelska där vi är hänvisade till "owner" som ju är ngt helt annat. Kanske är det därför man i USA tar till "Mom" och "Dad".
Så här kommer ett klassiskt språkgnäll: plötsligt börjar detta dyka upp även på svenska. Helt i onödan, tycker jag.
Jag vet vad en mamma är - och jag är inte Zeldas mamma (hon heter Nickie och är en hund). Mina barn är inte Zeldas syskon.
Jag tycker att vi ska vara stolta över orden husse/matte. De påminner oss om att vi tillhör en kultur som inrymmer både respekt för hunden, och stora mängder kunskap om hur människor och hundar kan leva harmoniskt tillsammans.
I bild: Matte i Addis Abeba
2 kommentarer:
Håller med! /Ej hundägare
Jag håller också med. Mamma är något helt annat än matte, absolut!
Nu kan man anmäla till freestyle-lägret. Snabb som bara den var jag att anmäla mig och Rudi. De dagarna ser jag verkligen fram emot!
Skicka en kommentar