"Your future lies ahead of you
Just like a sheet of snow
Be careful how you tread on it
For every step will show"
Så skrev vi, bland annat, i varandras poesiböcker när jag var i tioårsåldern (för alla som aldrig hört talas om en poesibok: det var en liten, ofta rosa bok där man bad vännerna skriva något, och klistra in en bild av sig själva. Det blev ett litet vänarkiv, och man visade hur mycket man tyckte om den andra genom att anstränga sig mer eller mindre...)
Bild: här har Zelda och jag gått, tillsammans (det har snöat igen).
PS. Varför detta inlägg? Har börjat skriva på en självbiografi, och då dyker en massa gamla minnen upp och undrar om de får vara med.
PPS. Dikten är inte sann. Det behövs bara att en till hund + människa i ungefär samma storlek går samma väg så kommer ingen att kunna se vem som gått vart - dessutom smälter alltihop bort ganska snart.
3 kommentarer:
Spännande med en självbiografi! Och, ja, poesiboken (rosa) står på sin plats i bokhyllan. Men så avancerat som en dikt på engelska blev det aldrig i min. men många "jag vill sitta i ditt minne på en liten, liten pinne".
Jag gick i en engelsk skola (i Beirut), därför är den på engelska...
Ja men...det visste jag ju...det hade jag glömt!
Skicka en kommentar