När jag reste för en knapp vecka sedan tyckte jag att Zelda hade blivt stor. Jämfört med de Chihuahuor, Yorkshireterriers och Dvärgspetsar vi stöter på är hon ju inte ens en liten hund, snarare en välvuxen mellanstor ung dam.
När jag kom hem igår hade hon krympt.
Hon är faktiskt väldigt liten.
Hursomhelst hade det gått hur bra som helst för sonen att ta hand om henne - de hade sovit borta två nätter, träffat folk och haft kul. Det är väldigt skönt att det fungerar så bra att vänja henne vid det tidvis kaosbetonade liv hon kommer att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar