Efter löpningen har Zelda varit litet låg, vilket jag har förstått är vanligt. Hon har dessutom blivit övertygad om att omvärlden vill ta det hon har. Tuggben, grisöron och annat som hon tidigare lät ligga obevakade håller hon nu järnkoll på. Hon morrar (inte så övertygande, men dock) åt okända människor och hundar som kommer för nära. Den är MIN och du får inte ta den!
Det var intressant att läsa vad Anders Hallgren (se tidigare inlägg) har att säga om det: hunden som morrar är osäker, och den säger att den inte är trygg med att den andre är i närheten. Den som bestraffar hunden för att den morrar tar bort den sociala signalen, och får en då hund som riskerar att bita direkt, eftersom den inte får berätta hur den upplever en hotande situation.
Hoppas att detta går över när hon återkommit i hormonell balans...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar