Det är tydligen vanligt att tikar har en lite svacka när de just har löpt. Zelda har varit dämpad, livet har inte varit lika kul som tidigare och aptiten har inte heller varit i topp.
Igår när vi kom upp i Observatorielunden gjorde hon något hon inte gjort sedan hon började löpa: rusade upprymt runt i stora cirklar, solen sken och hon såg ut att njuta av sin överskottsenergi. Hon har även börjat äta ordentligt igen.
Det är ett ganska högt pris vi xx-kromosomare betalar för att få bli mammor.
(Tanken på att Zelda skulle kunna testa även denna del av livet ter sig för övrigt mindre och mindre främmande...)
Bild: Zelda när hon var väldigt liten, c:a 8 månader sedan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar