tisdag 28 oktober 2008

Dikt och verklighet...


"Sov var natt i Herrens säng..." I natt försökte Zelda hoppa upp i min säng för första gången (sedan de första försöken när jag just hade hämtat henne). Men nu är hon i slyngelåldern, och då ska regler och gränser ifrågasättas. Sagt och gjort - hon hoppade upp, blev omedelbart nerputtad, hoppade upp igen (visst kan jag väl bestämma var jag vill ligga), blev nerputtad igen.
Jaha.
Sedan la hon sig i sin korg, och verkade somna lika lugnt som vanligt...
Jag gissar att Carl XII inte använde sin hund som gosedjur, utan att han hade hunden i sängen för att våga somna - han måste ständigt ha varit medveten om risken att bli (lönn)mördad. Vad kunde då vara tryggare än att ha en rejäl och lagom vaktig hund tätt intill sig... Själv är jag övertygad om att jag inte behöver vara lika orolig, så Zelda får finna sig i att sova i sin egen korg.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Har hunden Borderlain symtom eller är det bara ett namn? Hundar i sängen' inte nyttigt för hunden eller husse-matte, ger falsk trygghet och bakterier-kvalster.Fixa en mjuk och varm,skyddad sängplats åt hunden-den söker värme' blir kall då den ligger stilla.Mjuk säng' förhindrar stelhet-en hund vill gärna ha stöd' för kroppen och något att bädda i! MVH Gladiatan

Anonym sa...

Uppfödaren döpte henne till Borderline utan att veta att det var en psykiatrisk diagnos. Till vardags kallas hon Zelda, och hon har en alldeles egen, mjuk och bekväm hundsäng som hon normalt sett är helt nöjd med...
Men nu är hon 8 månader, och då är det vanligt att hundar testar gränserna - menar jag allvar med att jag inte vill ha henne i sängen? Det gör jag. Åsa