Alldeles nyligen hittade jag ett (kan ni gissa bloggen?) som jag önskar att många, många skulle läsa och begrunda. Det handlade om att hantera situationer där hunden inte gör det vi hade tänkt oss.
Träning kan leda till mycket besvikelse och frustration.
Dels på hunden - varför lyssnar den inte?
"Hallå, här är jag som just har betalat tre tusen kronor för att försäkra dig, då är väl det minsta jag kan begära att du bryr dig om vad jag säger? Dumma otacksamma hund."
Dels på oss själva.
"Näääär ska jag lära mig att sluta när det går som bäst, att stå rakt, att planera träningen ordentligt, att inte trampa min hund på tassarna." Resultat: dålig stämning, olust, mindre effektiv träning.
Om vi istället tänker att både hunden och vi själva gör så gott vi kan, så blir det lättare. Det kanske gick bättre igår, men det betyder ju inte automatiskt att vi borde kunna lika bra idag. Alla idrottsmän har bättre och sämre dagar, det går ju inte att kräva av sig själv att man jämt ska ta 2.02 i höjdhopp bara för att man lyckats vid ett tillfälle.
Och så hunden som inte lyssnar - ska den bestraffas?
För det första - tror vi att hunden förstår varför den blir bestraffad? Om inte blir ju straffet bara ett obehagligt sätt att påkalla hundens uppmärksamhet. Ett kostsamt sätt, eftersom det går ut över relationen och hundens tilltro till oss om vi plötsligt börjar bråka med den.
För det andra - hur ska hunden veta vad vi vill att den ska göra istället? Det framgår vanligen inte av straffet, och att hunden tittar oroligt på mig därför att jag har skrämt den är ju inget jag vill uppmuntra. Men sist, och viktigast, vi väljer att skapa en konflikt med en stackars hund som har svårt att begripa vad vi vill, som av olika skäl kanske inte är på topp just i ögonblicket, istället för att se hur vi kan hjälpa den tillbaka till ett läge där den vill och kan samarbeta och göra det vi begär av den.
Likadant med oss själva. Om vi försöker att vara litet mer förlåtande mot oss själva (vilket inte betyder att vi ska strunta i att försöka bli duktigare på det vi vill bli bra på) så blir vägen framåt så mycket mer lustfylld!
10 kommentarer:
Många tänkvärda ord. Det är verkligen viktigt att tänka efter om det överhuvudtaget är någon mening med bestraffning. Först får man gå till sig själv och tänka över sitt eget bemötande gentemot hunden.
Du har rätt. Det finns verkligen mycket värdefullt i vissa bloggar både språkligt,innehållsmässigt och fantastiska bilder/klipp. Flera av dem skulle absolut vara givande för en större "publik" än hängivna bloggkolleger.Fortsätt att uppmuntra till publicering.Så mycket inspiration,kunskap och humor finns att delge fler.
Ja med bestraffning kommer man inte så långt, däremot uppfostran.. ngt som tyvärr fallit undan på klubbarna, man uppmanas att inte använda nej med katastrofala följder, ibland.
Läs och följ gärna Fredrik Steens blogg, oerhört mycket man lär sig dels av honom men också alla dessa duktiga hundägare.
Alla hundar är ju individer, men försöker man vara tydlig och konsekvent som man bara förmår, vi har ju också "dåliga" dagar så tror jag man bygger en bra relation, att skrika och hojta efter att hunden gjort "fel" är helt meningslöst... det är vi som skall förebygga/förekomma "felet".. har vovven redan gjort det har han glömt det i samma sekund det är gjort vad skall vi då tjoa och slå för, det förstör ju bara vårt gemensamma liv med vår bäste vän!
Bra och tänkvärda ord på din blogg idga Åsa!
Tänkvärt inlägg!
Och om man stannar upp och frågar sig "varför" hunden gör som den gör (t ex inte lyssnar när vi tränar på en gräsplätt där det sprungit rådjur) så tycker jag ofta svaret leder tillbaka till mig själv som tränare (t ex vi har inte tränat tillräckligt mycket kontaktlekar bland den här typen av störningar).
Att då "förväntas" bestraffa/spöa upp hunden, som jag skrev om häromdagen, när det i själva verket är mina brister som tränare som ställer till det för hunden, tycker jag är hemskt faktiskt.
Till Humlespunk, denna underbara blogg, är det ngn som skall få stryk är det ju matte/husse, MEN som Åsa så klokt skriver, även vi är ju inte alltid på topp, så det gäller att vara förlåtande mot sig själv tror jag, ta ett djupt andetag och se sin finaste vän i ögonen och tänka som Scarlett O´Hara i Borta med Vinden, "tomorrow is another day"
Är inte Cesar Milans motto att uppfostra människan och träna hunden - el.likn. Vad jag förstår är det ytterst sällan han skyller på hunden - om någonsin.
Mer och mer tänker jag i de banorna när jag tränar eller bara umgås med Rudi. T ex att bara för att han gjorde ett så fantastiskt kryp igår så kommer han inte alltid att göra om det lika bra på kommando.Dofter, störningar, underlaget, humöret, ja, mycket kan vara annorlunda nästa gång vi försöker. Då gäller det att inte bli besviken och framför allt inte visa om jag skulle bli det trots allt.
Jag när också en dröm om att "göra något" av alla underbara bloggar som finns, men det faller mycket riktigt på tidsbrist. Det skulle vara fantasiskt roligt att ha tid att plocka pärlorna ur bloggvärlden för allmänt beskådande!
Jag har tagit till mig orden: Gör om, gör rätt. Utan att bli arg på hunden för oftast är det jag som felar.
Så klokt!
så riktigt och sant! (har svårt att kommentera på Humlespunks blogg därför skriver jag även till er här)
Kommer ihåg när jag gick på brukshundklubben som tonåring med min Afghan. Vi två hade ett särskilt "språk", en särskild överenskommelse och vi kunde skratta tillsammans. Jag skrattade när hon kom på något helt annat än det som var tänkt att utföras på brukshundklubben och hon skrattade åt mig när jag kom med vissa "lydnadsförslag" ;-D
Men människorna runt omkring, alla andra som inte hade samma humor och som "visste hur man gör" med olydíga hundar ville att jag skulle vara arg på henne, skälla ut henne när momenten inte blev rätt utförda, brotta ner och visa vem det var som bestämde ... Jag ryser fortfarande när jag tänker på att de ville att jag skulle utföra våld mot min bästa vän och är faktiskt lite stolt över mig själv att jag som tonåring vågade strunta i vad de sa. Istället blev min Afghan och jag ännu mer sammansvetsade ...
Ewa - absolut att man inte ska vara för hård mot sig själv, så menar jag inte, utan jag menar att jag känner en positiv tanke i att det är "mitt fel" om något inte funkar, och att hunden försöker göra rätt om jag bara gör rätt, för då är det ju något som vi kan träna på.
Men med inställningen om att "hunden j*vlas och ska bestraffas" så tycker jag man hamnar i en sån återvändsgränd. Så tänker jag :)
Och tack goa du för orden om bloggen :)
(Åsa - jag är nyfiken på vilken blogg du syftade på i inlägget, så jag inte missar något :) )
Skicka en kommentar