Nemis första arbetsdag.

Idag fick Nemi följa med på ett arbetsmöte. Zelda ligger snällt som vanligt, Nemi lyckades ligga en stund, sedan ville hon utforska, skälla, bita på papperskorgen... Tur att Maria (på bild) och övriga hade överseende. Tack!

Hormonerna? Vädret? Nemis inflytande??

I morse, i parken, gjorde Zelda något alldeles nytt och oväntat: hon sprang efter en tennisboll, hon tog stora glada språng och bar även tillbaka bollen ungefär halvvägs.
För att förstå hur anmärkningsvärt detta är bör man ha upplevt hennes tidigare totala ointresse för de bollar, pinnar, frisbees och annat som hussar och mattar har med sig.
Vad har hänt??? Roligt är det i alla fall! Hon har även lekt mer med Nemi under dagen än tidigare - hon verkat helt enkelt ha kul. Hurra!

Resesällskap, och mötet...

Mittemot oss på tåget ner sov en vit CC så här effektfullt tillsammans med sin matte (med tillstånd).
Och på videon ser ni vad som hände när hundarna träffades - Zelda slets mellan att hälsa på Nemi och att hälsa på mig, det blev en aning kaotiskt... Det kändes så fånigt att filma i stället för att hälsa så jag slutade.

Zelda i mitt hjärta.

Läser följande om en fyraårig CC-tik som söker ett nytt hem på Blocket:
"Tindra är en otroligt söt hund, en hur gossig hund som helst, dock behöver hon komma till en familj med hundvana, då hon som valp blev skrämd av en stor hund, vilket har medfört att hon är rädd för hundar hon möter när man går med henne i koppel. Hundar som hon vant sig vid är det inga problem med och hon har hundkompisar som hon leker med."
Zelda är numera, vi två och ett halvt års ålder, inte längre rädd för okända hundar utom när de är lösa och närmar sig i hög hastighet. Det tycker jag är storartat med tanke på hur rädd hon har varit, och hur liten och tunn hon är.
Hon är en tapper och modig liten hund!

Hemma igen!

I kväll kom Nemi hem. Hon har bara varit borta i fyra dagar, men det känns som en lång tid när hunden är så liten. Så¨nu är vi alla glada, och i morgon ska hon få följa med och hämta Zelda.
Nu ska vi sova - Nemi har varit med Agnes på freestylekurs under dagen, så hon bör vara rejält trött!
Förresten måste jag bara berätta att Nemi även denna gång lyckats med att kissa och så på rätt ställe (ute) medan hon varit hos Agnes. Kul!

Ni som funderar på att adoptera en hund...

och som kanske vill ha en elegant vinthund: just nu finns ett urakut behov av hem till Salukis och Sloughis, vuxna och valpar. Se Olga Da Polgas dogblog - avlivning är tydligen planerad till den 30/9. (Kan inte Hundstallet hjälpa till, undrar jag, märkligt att avliva friska små valpar).

Nyfikna på hur Nemi har det?

Då kan ni titta in på Agnes blogg.
:-)

Blivande stjärnfotografer i Observatorielunden.

I förra veckan blev hundar och hundägare i Observatorielunden grundligt dokumenterade av elever på en ettårig fotoutbildning.
Här kommer första bilden, av Helena Kierkegaard. Om fler än fem skickar bilder blir det en fototävling här i bloggen!
(Som ni säkert ser är det Nemi som hänger i luften.)

Zelda har det bra!

Har fått en rapport från Maria: Zelda mår fint och busar runt med mamma Nickie och de andra hundarna. Hon får även sova i sängen, vilket hon uppskattar.

Till Rudi!

Träffade just din matte - hon verkade glad! Kul med bloggkompisar!

Minns ni?

Nu är Zelda hos sin uppfödare Maria, Nemi är hos Agnes, och mitt tåg går kvart över sju i morgon bitti... Här är tomt!
Så här liten, och vit runt den hjärformade mörka fläcken på nosen, var Nemi för några korta månader sedan...

Glamour!

Zelda och jag är med i senaste numret av Modern Psykologi (utmärkt tidning, rekommenderas). Linda Forsell tog den har glamourösa bilden (vi ville skoja litet med bilden av hundägare som grönklädda och med leriga stövlar).

Bokmässa!

Nu drar det ihop sig till bokmässa. Zelda som har blivit blixtåterhämtad (behöver inte bukskyddet längre, springer när vi är ute, verkar helt obesvärad) ska få leva flockliv med sin uppfödare som vanligt, Nemi ska få bo hos Agnes Mohlin, det gick ju så bra förra gången. Jag tänker att det kan vara bra att de inte alltid är tillsammans utan att de vänjer sig (gäller förstås mest Nemi) vid att kunna stå på egna små ben ibland ifall det behövs...

Kul saker man kan göra med hundar som gått på kurs...

Ytterligare ett skäl att ha hund: att utmana sin fantasi...
Och nu går det inte att embedda youtubeklippet, vet inte vad problemet är, men här kan ni hitta det här.

Bättre och bättre

går det för Zelda. Under gårdagen blev hon allt piggare, hon började röra sig med sitt vanliga flytande steg, och hon vill inte längre slicka sig på magen...
Idag har hon velat busa med Nemi för första gången sedan operationen, och matlusten börjar återvända!

Casper tränar freestyle!

Här ska ni få se! Casper, 61 kg, har börjat träna freestyle för Agnes Mohlin.
Här ser ni läget efter första lektionen: tasstarget och snurr!
Beklagar att jag fortfarande inte lyckas vända filmen - vet ngn hur man gör?

Fortsatt elände.

Idag ser Zeldas mage ut som igår: huden är röd och irriterad där tejpen har suttit. Bukskyddet har gjort att hennes päls har tovat sig på buken och på ryggen under fästanordningarna. Hon vill inte gå, jag fick lyfta upp henne ur korgen i morse när hon skulle ut och kissa. Någon aptit har hon inte, men litet köttfärs slank ner igår kväll.
Ljuspunkten får väl vara att hennes nos är kall och fuktig... Och att jag får bada henne idag, om jag nu vågar utsätta hennes irriterade hud på magen för schampo och balsam. Fast kanske är det bra, hon hade börjat få en reaktion på plåstret - huden inunder var rodnad redan innan det togs bort, så kanske behöver magen tvättas av ordentligt...
Det här liknar inte den information jag fick innan ingreppet: att hon skulle vara hjälpligt återhämtad efter några dagar och att det inte brukade uppstå några problem.

Ofrivilligt vaxad mage...

Stackars Zelda. På djursjukhuset föreslog de vatten och tvål på plåstret per tel. Det fungerade inte alls, så vi fick gå dit för att ta loss eländet. Där testade de olja vilket inte fungerade, till slut fick tejpen dras loss vilket gjorde ONT.
Här ser ni Zeldas mage efteråt (den är kollad av en veterinär).
Detta är nog det som varit värst so far.

Hjälp hur får jag bort tejpen?

Idag skulle Zeldas sårskydd bort. Det sitter dock med en slags genomskinlig tejp som jag inte kan få loss utan att dra i pälsen vilket gör ont.
Istället klippte jag bort mitten av bandaget. Själva såret ser väldigt fint ut, som ni ser, men hur ska jag få bort tejpen?
Tacksam för alla tips!

Andra dagen är värst...

För människor är andra dagen efter en operation den som är mest besvärlig - vävnaderna reagerar på att de blivit skadade, vi ska vara stilla så att läkningen kan komma igång på bästa sätt och därför har vi ont. Jag hoppas att den smärtlindring Zelda får inte gör att hon rör sig för mycket, eller för oförsiktigt. (Just nu verkar risken vara minimal - hon vill helst bara ligga still.) Hon har haft den lilla västen under natten, men eftersom hon inte bryr sig om plåstret alls slipper hon den dagtid.
Hon äter, gör det hon ska när vi går ut, verkar lyckligtvis inte förstå vem det är som ligger bakom allt det obehagliga som har hänt henne...

I stället för tratt...

har Zelda en liten väst/gördel som hindrar henne från att slicka av bandaget. Praktiskt for den som har en stillsam hund som låter den sitta kvar! Hon tuggade i sig sin morgondos av den smärtlindrande medicinen utan problem, så än så länge går allt över förväntan!

Och Casper...

Varsågoda och njut - han är nu 84,5 cm hög, och för tung för att kunna vägas på en vanlig våg...

Allt har gått bra!

Nu är Zelda hemma igen. Allt har gått bra, hon sover, och det enda som märks av operationen är ett vitt plåster/sårskydd som helst ska sitta på i 3 dygn.

Avlämning

Här ser ni Zelda med veterinär Tove Särkinen som ska operera henne. Det visade sig att Zelda inte hade feber, att hennes lungor och hjärta lät som de ska, att hon inte visade några tecken på att ha börjat löpa, så allt var i sin ordning.
Tove ringer så snart operationen är klar, hon räknade med att börja vid elvatiden, och jag får hämta Zelda så snart hon piggnat till, vilket tar olika tid för olika hundar...
I stället för patientarmband har hon en liten ID-lapp på halsbandet, så att jag inte får med mig en Rottweiler hem av misstag...

Hundar på galleri!

Igår hittade vi en utställning av Elzbieta Janczak-Walaszek på Galleri Hantverket på Götgatan 63 (i Stockholm). Hon hade gjort massor av hundar i keramik...

Och Nemi växer...

Hon är nu drygt fyra och en halv månad, om 5-6 veckor är hon i stort sett färdigvuxen på höjden - hur är det möjligt? Här har hon hittat en tappad bit hundgodis i trappan - kanske finns det en till...

Inga valpar...

Citat från Olga da Polgas doggblogg: "Elsa längtar efter valpar tror hon har valpar saknar valpar eller undrar var hennes valpar är..."
Och en kommentar: "E. tror också att hon är gravid efter varje löp. Ska inte äta, vill inte vara ute, ska bara ligga i sin säng och vänta... "
Detta ska Zelda få slippa framöver, vi har nu bokat tid för kastrering, det blir på måndag.
Onaturligt? Det onaturliga är väl i första hand att vi inte låter tiken få de två valpkullar om året som hennes kropp är programmerad för. Jag hoppas och tror att detta kommer att bli bra för henne, men oj vilket stort (och ganska dyrt) steg det känns som...

Och "Ligg" igen...

Just nu är Zelda i form - hon har hämtat sig efter förra löpet, och vi tränar på ett snabbare ligg som nu ser ut så här:

Ofta går det fortare, men nu på morgonen blev det som synes. Vi har dessutom förlorat stimuluskontrollen - eftersom det blivit mycket "ligg" senaste dagarna tar Zelda gärna initiativet och lägger sig innan jag sagt vad jag vill at hon ska göra. Två steg framåt och ett bakåt...

PIP!

När Nemi får tag i en pipleksak biter hon så hårt hon kan i den - hon kan springa runt och låta som ett väldigt litet utryckningsfordon.
När Zelda var i samma ålder var hon rädd för ljudet, så hon bar pipleksaker försiktigt så att det inte skulle låta om dem. Hon var uppemot året när hon började, litet försynt, att bita till så att det kom ett knappt hörbart litet "pip".

Felkommando.

Nu ska jag utöka mitt och förhoppningsvis hundarnas vokabulär med ett ord som betyder "Nej, det var inte det du skulle göra. Försök igen".
Det blir "ojoj" med vänlig röst - det är inte ett straff, bara en upplysning.
Nemi ska exempelvis nu lära sig att sitta och vänta vilket hon tycker är svårt (bara sitta still???), så när hon reser sig, eller lägger sig blir det "ojoj!" och varken klick eller godis. Idag har vi även tränat på att binda upp henne (det betyder att man knyter fast kopplet och går bort, först bara något steg, sedan allt längre. När hon är tyst och lugn - vilket hon var hela tiden - får hon ett klick och något gott...)
Det kommer nog att bli en del ojojande framöver för båda damerna, det är inte så lätt att träna hund...

Skvallerträning.

Nemi har börjat skälla ut andra hundar, så igår skvallertränade vi med Denise. Så fort Nemi fick syn på en annan hund - klick och godis. När hon hade tuggat färdigt (det tar rätt lång tid för henne att få i sig även mycket små godisbitar) och tittade på hunden igen -nytt klick, nytt godis.
Vi passerade flera andra hundar, och hon sa inte ett pip.
Det konstiga är att jag har hört hur jag skulle göra, men ändå inte haft kunskapen/färdigheten tillräckligt aktuell för att faktiskt komma till skott. Med litet hjälp gick det hur bra som helst!
Det är nyttigt att tänka på att förebygga snarare än att åtgärda (det är dessutom rätt svårt att få tyst på en upphetsad liten valp, särskilt om valpen är Nemi...)
Bild: Blir ofta utskälld, men nu hoppas jag att det snart är slut med det!

Bättre rubrik?

Bättre rubrik?

Otillförlitlig valp...

I morse gick vi ut vid kvart i sju, Nemi tuggade i sig litet gräs innan vi gick in.
Mjölken visade sig ha surnat, så jag sprang ner och köpte ett nytt paket (så är det att bo mitt i stan) där det stod: "Äter hundar och katter gräs är det regn att vänta".
Nu är klockan åtta och solen skiner. Jag vet inte vad det kommer att bli av Nemi, hon verkar inte ha en framtid inom väderlekstjänsten... Men "ligg" kan hon... Och visst har hon en härlig attityd!
(Och som ni ser smög Zelda, som egentligen skulle ha stannat i soffan där jag hade försökt parkera henne, ner och ville vara med... Målet är att den ena hunden ska kunna vänta lugnt på sin tur medan den andra arbetar, men dit är det ett stycke...)

Så många hundar, så litet tid...

Jag fortsätter att förundras över hur olika Zelda och Nemi är. När vi ska träna och jag tar fram klickern ser Zelda nöjd ut, viftar på svansen, visar att hon är redo.
Nemi nästintill vrålar. Hon vill sätta igång NU NU NU, hon hoppar rakt upp i luften, slänger sig ner i ett "ligg" (det har Zelda aldrig gjort)...
Och jag är över 60, det kommer inte finnas så många fler hundar i mitt liv, trots att jag så gärna hade velat lära känna ytterligare några stycken...

Och nyss..

såg det ut så här.
Nu först verkar Zelda bli riktigt glad när hon och Nemi ses när jag varit ute med bara den ena. Jag misstänker att hon tidigare hade tyckt att det varit helt OK om jag hade gått ut med Nemi för att returnera henne, eller sälja henne vidare...
Stackars Nemi har däremot alltid visat största möjlig uppskattning när hon träffat Zelda...
Nu blir de mer och mer en liten hundenhet... :-)

Tappat första tanden!

I går kväll tappade Nemi sin första lilla mjölktand. När jag berättade att den var lös för en journalist jag talade med på eftermiddagen tittade hon överraskat på mig: "Har hundar också mjölktänder???"
Bild: Nemi nu på morgonen, minus en tand...