För människor är andra dagen efter en operation den som är mest besvärlig - vävnaderna reagerar på att de blivit skadade, vi ska vara stilla så att läkningen kan komma igång på bästa sätt och därför har vi ont. Jag hoppas att den smärtlindring Zelda får inte gör att hon rör sig för mycket, eller för oförsiktigt. (Just nu verkar risken vara minimal - hon vill helst bara ligga still.) Hon har haft den lilla västen under natten, men eftersom hon inte bryr sig om plåstret alls slipper hon den dagtid.
Hon äter, gör det hon ska när vi går ut, verkar lyckligtvis inte förstå vem det är som ligger bakom allt det obehagliga som har hänt henne...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
lillgumma så tålmodig
Vad skönt att allt går så bra! :D
Hoppas att hon inte får så ont... Allis grät verkligen, och där satt jag i rummet intill och försökte genomföra ett möte med en klient... Jag var helt förstörd och totalt okoncentrerad!
Till Gudrun: låter förfärligt!
Som tur är verkar Zelda inte vara så besvärad - håller tummarna för att det ska fortsätta så...
Zelda verkar vara en exemplarisk konvalescent!
Upplysningen om läkningen är intressant, skall komma ihåg att andra dagen är hemsk (vid behov).
OM Zelda kan lägga ihop två och två tror jag att hon förlåter dig, ditt uppsåt var ju gott!
Skicka en kommentar