Zelda med i Forskning och Framsteg!

Tidningen Forskning och Framsteg har en intervju/ett porträtt av mig i senaste numret. Den här bilden valde de - Tack Zelda!
Bild: Linda Forsell

Kinesisk kameleonthund igen.

Här är två foton av samma hund - på det första är han ett halvår, på nästa 11 månader. Smått otroligt!
Undrar om Nemi också kommer att bli grå - det lär vi få reda på snart!
Tusen tack Anna för bilder!

Adventsträning.

Idag har Zelda och jag varit på Hundudden och tränat lydnad med Barbro Rydén, tillsammans med Maria och borderterriern Frida.
Idag arbetade vi med "stå" - Zelda och jag fick springa mellan två godisskålar, och när hon äntligen fick upp farten litet belönades hon med ett "varsågod" bakåt vilket gjorde att hon först var tvungen att stanna.
Detta "stå" fortsätter att spöka, kanske kommer den här övningen att lösa knutarna?
I bild: Zelda som hade en ovanligt trög dag idag har till sist övergått från långsam skritt till trav, och tar med sig den blygsamma farten i vändningen...
Och jag lyssnar och lär...

Zelda på kalas, och Nemi börjar lära sig "stå".

Igår var Zelda och jag på födelsedagskalas, temat var glamour så Zelda fick ett utställningsbad (diverse produkter i pälsen som hon inte har till vardags) och en guldrosett. Nemi som inte kan uppföra sig tillräckligt bra för att gå på fest fick inte följa med.
Visar istället henes första steg (!) mot "Stå". Jag går baklänges, när hon stannar får hon ett klick. Hon ska altså sluta följa efter och stå still, vi har precis börjat, och hon har fattat direkt. (Som ni ser gör jag en av mina många missar i mitten och stannar själv. Märkligt att hundarna lär sig trots att det so ofta blir fel...)
Bilder: Zelda med födelsedagsbarnet Gunni, och närbild på rosetten...

Nemis första vinter har börjat!

Klickbara bilder från förmiddagspromenaden idag.

Vad betyder "fot"?

Som ni kanske minns har vi tränat position genom att använda ett block, eller en bok, som Zelda stått på med framtassarna. Så småningom har jag använt mindre och mindre markörer för var tassarna ska vara, nu är vi nere i en liten pappersbit. Nu kommer det intressanta - hur har Zelda uppfattat situationen?
Det ser ni på klippet - det är så spännande att träna, det är ju där man blir brutalt upplyst om vad hunden egentligen har dragit för slutsatser av mattes/husses pedagogiska ansträngningar...
PS - Bland det bästa som händer just nu är att Zelda tränar med viftande svans och allmänt positiv attityd. Det har tagit lång tid - hon har varit rädd för klickern, rädd för targetsticken, rädd för mina fötter, obekväm i situationen. Det går så oerhört mycket lättare nu när hon kan koncentrera sig på uppgiften utan att samtidigt oroa sig för sin säkerhet. Jag blir så glad!

Hur många hundar behövs för att det ska bli en flock?

Jag ställde frågan till Nemis uppfödare Gerd som tänkte ett ögonblick, och sedan svarade "fem".
Jag ska inte ha någon flock, har fullt upp med de två jag har, men om jag hade haft flockambitioner hade den här lilla damen kallats till anställningsintervju....

Sitt... eller var det ligg?

För att träna Nemi att lyssna på vad jag säger i stället för att gissa vad det är hon behöver göra för att få sin lön kör vi sex sitt/ligg, i olika ordning.
Målet är 6 av 6 nästan varje gång.
Där är vi inte än... Det blev ungefär fem, en hel och en halv miss. Detta trots att hon bjuder till allt hon kan, intressant att hundarna som ibland förstår oss så häpnadsväckande bra ibland har så svårt...

Zeldas och Nemis söndag del 2.

Zelda: Igår slog matte rekord, säger hon. 18 bilder i ett inlägg! Här kommer fortsättningen (klickbarar bilder). Det kändes som om vi hade varit ute i en evighet i duggregn, blött gräs, leriga stigar, men eländet tog faktiskt slut!
Nemi: Jag har tråkigt. Lek med mig.

Zelda: Nu börjar det äntligen ta sig! Jag vet var vi är - vi har kommit till ett hundcafé! (Hunduddens träningscenter ifall ni undrar, Åsas kommentar)
Nemi: Jag vill gå in, NU.

Zelda: På hundcafeer brukar det finnas en massa bra saker. Till exempel andra hundar, här är sheltien Ronja som är duktig på agility. Annat som gör att matte vill gå hit:

Vatten till oss.

Mat till hussar och mattar.

Kakor och så...

En öppen brasa...

Zelda: Medan matte fotade brasan tog Nemi hennes grillade macka. Jag undrade om hon skulle hinna äta upp den innan matte kom tillbaka. Hon hann inte. Matte blev sur.
Nemi: Den är min nu! Du är dum!

Zelda: Sen vilade vi medan matte läste och drack upp sitt te.

Zelda: Sen gick vi ut på agilitybanan. Jag gillar balanshindret - matte får hindra mig från att springa fram och tillbaka. Och så har jag koll på kontaktfälten. När matte vände ryggen till pilade Nemi upp och över på egen hand (med rätt usel teknik).
Nemi: TITTA PÅ MIG!!!!
Zelda: Vi sprang också genom tunneln, den var blöt inuti.

Zelda: Det är bara jag som har koll. Något mystiskt hade hänt med hästen, så jag tvärnitade och vägrade att gå ett enda steg närmare. Då var vi fortfarande så långt borta att matte inte förstod varför jag stannade. Hon måtte ha mycket dålig syn. Sen sa hon : "Det är bara täcket, inget farligt". Jag vägrade i alla fall att gå, jag litar inte på hennes riskbedömningar.
Nemi: Va?
(Åsa hälsar ett det kom två unga kvinnor och tog hand om hästen.)

Zelda: Matte måste leta efter stenar som inte är så stora för att Nemi ska kunna hoppa upp. Som den här.
Nemi: Kolla kolla! Jag har också tagit mig upp på den här jättestenen!

Zelda: Vi väntar på bussen...
Nemi: Var är den? Varför kommer den inte?

Zelda: Den kom till slut och vi satte oss längst bak. Plötsligt hoppade Nemi ner så att hon kunde se ut genom dörren som är som ett fönster. Där skällde hon, jag vet inte på vad. Man skäms.
Nemi: Vovov.

Zelda: Matte sa till henne att komma tillbaka, det gjorde hon. Sedan orkade matte inte ta några fler foton, annars hade det blivit ett av alla människor som också skulle åka tunnelbana. Det var en tät skog av ben, kassar och paket, men vi klarade oss utan kollidera med någon eller något.
Till sist kom vi hem. Då rusade vi runt och gjorde slut på den sista energin - sen sov vi läänge.

Stockholmskineserna Zelda och Nemis söndag - inspirerad av Julita-Rudis blogg

Zelda: När vi går ut börjar det ofta med att vi åker hiss, här väntar jag på att den ska komma.
Nemi: Vaför är inte hela jag med på bilden?
Zelda: Därför att du inte kunde stå still tillräckligt länge.
Zelda: Nu har den kommit!
Nemi: När åker vi? När åker vi?
Zelda: När hissen stannade stod Caper där med sin matte. De skulle upp. Vår matte glömde som tur var kameran och fiskade upp en massa godis ur fickan istället.
Nemi: Jag skvallrade jätteduktigt!
Zelda: Jag vägrade att gå ut ur hissen utan muta.

Zelda: Vi brukar ta en liten kisspaus innan vi går ner i tunnelbanan. Jag skippade den, det regnade.

Nemi: Den här hittade jag - fast någon annan hade hittat den först, den var helt renslickad, tyvärr.

Nemi: Först går man över ett galler.

Zelda: Sen nerför en trappa.

Zelda: Och sen är det spärren. Innan matte fattade att hon måste stå och hålla upp den medan vi går igenom blev jag nästan delad på mitten när jag gick litet för långsamt. Efter det spärrvägrade jag i nästn ett halvår, men nu går det fint.
Nemi: Vad är problemet?

Zelda: Här kommer tåget! Tjoho!
Nemi: Tjoho!

Zelda: Den här skylten visar var våra reserverade platser finns.
Nemi: Vad betyder reserverad?


Zelda: Och sen är det rulltrappan upp. Där finns instruktioner som matte följer.

Zelda: Vi kom upp på Sergels torg; Det regnade fortfarande.

Nemi: Jag upptäckte duvor, massor med duvor, skvallrade och fick godis!
Zelda: Jag undrar om jag var likadan i hennes ålder?

Zelda: Sen missade vi bussen med bara några meter, fast vi sprang - det är den röda som ni ser bakifrån...

Zelda: Som tur var kom en spårvagn, så vi tog den istället. Matte hoppades att den skulle köra ikapp bussen, och det gjorde nästan så vi missade samma buss en gång till vid Djurgårdsbron.

Zelda: Till slut kom en buss vi kunde ta. Här sitter jag på golvet och vill upp i mattes knä. Hon tycker att jag är för blöt och smutsig. Nemi letar efter mat och spanar på alla som stiger av och på.

Nemi: När vi kom fram upptäckte jag hästar! De var så stora att jag glömde att skvallra.
Zelda: Det regnade fortfarande.

Zelda: Vi hittade en liten bro, gick över för att se om det var torrare på andra sidan. Det var det inte.

Nu säger matte att hon är grymt imponerad av Rudis matte som dels bär med sig en större kamera, dels kommer på att använda den, och av Rudis blogg överhuvudtaget. Vi orkar i alla fall inte mer just nu, så om ni vill veta hur promenaden slutade får ni titta in i morgon!

När frukosten är en rå kycklingvinge....

som nu på morgonen gäller det att vara rätt klädd.
Zeldas garderob:
1. Köpt i zoobutik - slimmad modell som sitter bra
2. Virkad av Jeanita, snygg! (Tack igen!)
3. Köpt på postorder, en till festvariant
4. Gamla tröjärmen

För dem som inte varit med från början: långhåriga hundar med hängande öron får lätt in päls i munnen när de tuggar på ben, kyklingvingar och liknande (ganska äckligt och dessutom dåligt för pälsen som bits av). En matmössa löser problemet.