Glad hund!

Just nu är Zelda glad och fylld av energi (för att vara hon). Det är såhär jag skulle vilja se henne, ofta. Problemet är att hon blir inåtvänd och aningen apatisk i två månader efter varje löp, och hon verkar ha ställt in sig på att löpa var femte månad. Jag har talat med veterinären om att ge henne progestronhämmare som man ju kan använda för att dämpa skendräktighet, trots att hon inte får mjölk i sina juver, och inte heller börjar bära runt på leksaker som om de vore valpar.
Veterinären var kallsinnig, men jag ska höra runt med flera - teoretiskt låter det ju som en rimlig lösning. En annan, mer drastisk lösning skulle vara att kastrera henne. Det är inte biverkningsfritt, men frågan är om inte nackdelarna skulle vägas upp av att hon slapp vara trött och olustig fyra månader om året.
Eller kanske kommer pigga lilla Nemi att muntra upp henne så att hon inte blir så påverkad nästa gång...
Jag hoppas på kloka synpunkter!
Bild: från i morse... och ja, jag är stolt över hennes päls...

Bättre grundlydnad (gillar inte ordet, men vad ska man göra)...

Zelda och jag är inte så bra på fotgående, tyvärr, för det behövs bland annat i freestyle. Hon behöver också öva på att samarbeta trots att det finns andra hundar i närheten, och i ovana miljöer. Det räcker ju inte med att hon kan gå slalom i vardagsrummet, hon måste kunna/våga i alla miljöer (det gick t.ex oftast inte på freestylekursen). Så nu har vi börjat på en liten (5 ggr) kurs i grundlydnad...
Vi var på på det alldeles nyöppnade Hunduddens Träningscenter på Djurgården - äntligen kan vi träna inomhus, se foto! (Eller förstås ute när det inte regnar eller så...)

Casperlördag

bara litet försenad... Här är han i kantarellskogen!

Kameleonthundsnos...

Nemis lilla nos blir allt längre och mörkare. Nu finns bara en tunn rand kvar av det vita, och det lilla hjärtat (se tidigare inlägg) är försvunnet...Fortfarande liknar hon en liten räv...

Att raka en puffnos, ifall ni undrar--

Såhär kan det se ut.

Äntligen!

Nemi är nu drygt 4 månader, och Zelda och hon har börjar leka ute precis så som jag hade hoppats! Visst blir man glad!

Hur vet man om hunden har tovor?

Den litet överraskande frågan fick jag häromdagen, och det påminde mig om att jag har hört talas om hundar som blivit så toviga att de haft som en rustning av hård tovad päls runt kroppen, utan att deras ägare lagt märke till att något inte var som det skulle.
Så här kommer några ganska säkra tips:
1. Ta en näve päls, dela den i två, och håll/dra delarna försiktigt åt var sitt håll. Nu ska du se hundens hud i benan. Om du istället ser hoptrasslad päls har hunden en tova. Detta gäller för hela hunden.
2. Känn igenom pälsen. Hittar du "klumpar" på halsen, på magen eller någon annanstans är det antagligen tovor.
3. Ta en kam med brett mellan piggarna och kamma igenom pälsen. Där den fastnar har du antagligen en tova.

En puffpäls ska aldrig vara tovig. Dels blir den inte så vacker som den kan vara, dels är det obekvämt för hunden, dels kan den stackars hunden få irriterad hud under tovan. I värsta fall kan den till och med få svårt att röra sig. Och till sist blir det onödigt plågsamt för både hund och matte/husse när pälsen till slut ska redas ut...
Bild: Päls utan tovor, Zelda närmare bestämt... Det syns inte så bra som jag hade önskat, ni får ta mitt ord för att det är Zeldas skinn man ser i benan...

En puss av Casper

är något annat än en puss av Zelda...

Hittat på nätet...

"So, I was out in the backyard taking photos of a cupcake my girlfriend made when disaster struck..."

Vad är detta? Och tips.

Ja vad tror ni om den här hunden? Rätt svar som kommentar. Och så har jag hittat ett tips som jag ska pröva: om hunden fått överraskande tovor (som Zelda härom dagen) så ska man bada om dagen efter, för att hindra att tovorna återbildas...

Veteranbilar!

I kväll är Sveavägen tätt packad med veteranbilar.
Zelda visar sig inte vara det minsta motorintresserad - inte ens de här fina bilarna tyckte hon var något att titta på.
Vi avvaktar litet med Casper, ska försöka att snart ge er en bild av honom och Zelda tillsammans.

Hundbok...

När jag först berättade för mitt förlag att jag ville skriva en bok om Zelda var deras entusiasm nästintill obefintlig. Men eftersom det är ett förlag som tar sina författare på allvar och går dem till mötes i görligaste mån sa de OK. När Zeldaboken sedan
blev klar blev de plötsligt riktigt entusiastiska, och nu, hör och häpna, verkar det som om de vill ha en till.
Men vad/vem skulle jag skriva om då? Nemi? Zelda idag? En mindfulnessbok för hundägare??
Just nu skriver jag om andra hundar - jag är snart klar med en självbiografi där hundarna får en hel del utrymme...

Utbildningsmål

behövs när man tränar. Med Zelda är mitt övergripande mål att utveckla belöningarna, sedan vill jag kunna skicka henne framåt. Vi kommer också att arbeta vidare med freestylemomenten.
Med Nemi har jag ingen klar målbild just nu, mest tränar vi på tillgänglighet och vardagslydnad. Jag håller på att klicka in henne så att vi ska kunna arbeta mer systematiskt framöver.
Idag - varför? varför? - hade Zeldas päls tovat sig igen efter att ha varit tovfri rätt länge. Varttnet i Ljungbyhed? (Badade henne där i lördags). Planeterna?
Bilder: Zelda äntligen utan tovor igen, och Nemi som numera kan gapa STORT.

Caspermåndag - vi är i otakt...

I lördags vägde Casper 58 kg och var 81,5 cm hög. Han påminner om ett ungt lejon - han baxar fram sin massiva kropp försiktigt, men musklerna talar sitt tydliga språk - här finns kraft och explosivitet. Han är enormt stor, och han ska öka något trettiotal kg ytterligare i vikt. Det är svårt att förstå var de ska sitta.
Han blänker både på utsidan och på insidan - vilken hund!

Vad vi lärt oss...

Första gången jag försökte få Zelda att "sitta vackert" tog hon för mycket sats, föll baklänges och slog huvudet i skohyllan.
Efter det har både hon och jag betraktat just den övningen med misstro (för att inte säga skräck). Men nu har vi kommit igen, här ser ni hur vi tränar...
Vidare har Zelda börjat krypa (med nostarget), hon har faktiskt lärt sig att gå runt mig på kommando :-), och vi har hittat en övning som hon redan älskar: att få stå med frambenen mot mitt ben och få godis! (ifall ni undrar vad det är för vits med det så utvecklas den till att jag ska kunna gå (i sidled eftersom hon är så liten) och hon ska följa efter på bakbenen, eller så ska jag snurra medan hon står kvar).
Precis som på agilitykursen vågade hon inte riktigt springa, hon ville inte gå slalom, men mycket annat gick fint.
Och det har varit riktigt härligt med några dagar bara för oss själva, skulle unna alla hundar och hussar/mattar några dagar på läger med jämna mellanrum!

Gått under jorden?

Nej, vi har inte gått under jorden, bara saknat möjlighet att komma ut på nätet. Sedan i torsdags går Zelda och jag på freestylekurs i Stenestad nära (nja, ganska nära) Ängelholm. Kursledare är Emma Willblad och Frida Binette som tillsammans driver Stardogs.
Idag, söndag morgon, är vi utmattade och fullproppade med intryck, nya kunskaper, och inte minst mat.
Det vita suddet nertill på utomhusbilden är Zelda som tar igen sig. Dagen avslutades med massage av Carina Losenborg från Frisk Hund. Zelda hade inga muskelspänningar, och verkade tycka att det var SKÖNT.

Och så några bilder från igår:

Foto: Camilla Sedin som gör ett reportage för Härliga Hunds kommande valpspecial där Nemi ska vara med! Tusen tack!

Vad säger hunden?

1. Stanna där du är, du verkar hotfull.
2. Tänk inte ens på att ta mitt ben
3. Dragkamp är kul!
Lyssna här.
Intressant? Läs mer genom att gå in på länkarna som Song skickat i sin kommentar till föregående inlägg.
Rätt svar lägger jag som kommentar.

Ärlighet varar längst!

Har ni prövat att ta med hunden i en hyrbil? I Frankrike har Herz bilar med hundbur, i Sverige är det förbud mot pälsdjur i alla hyrbilar.
Vad gör hundägaren då? Tar med hunden ändå, utan att säga något till uthyraren.
Tröttsamt och itrriterande - det är väl klart att även vi hundägare ska kunna hyra bil! Så idag när jag skulle beställa en hyrbil sa jag som det är: jag har med en hund. Uthyraren frågade om den var stor, om den hårade. Jag lovade att Zelda var liten, att hon inte fäller, och att hon kommer att sitta i sin bur under hela resan och fick då OK!
Så nu är jag NÖJD!

Hört på stan:

"Titta på hunden - hon går som en ballerina!"
Och jag sträckte litet extra på mig och gladdes åt att det inte bara är jag som tycker att Zelda (nybadad och nytrimmad) är underbart vacker i rörelse.
(Nemi var hemma, försöker ta ut dem en och en så mycket som möjligt.)

Caspersöndag den här veckan.

Stora nyheter! I går gjorde Casper sin utställningsdebut och blev BIS 3 av 16 valpar! Vi gratulerar!
Bild: Inte i ringen, men i motorbåten...

Snart skaffar jag pepparspray

Tre gånger på morgonpromenaden försökte folk klappa Nemi medan jag hade henne i famnen (på väg upp/ner för den långa trappan till Observatorielunden). En hann inte riktigt (medelålders man), jag lyckades vända mig bort i tid, men Nemi började skälla. En puttade jag undan (närgången man i 25-årsåldern -NEJ DU FÅR INTE TA I MIN HUND), och den tredje högg Nemi efter (äldre dam som kom helt nära och plötsligt, inna jag hann reagera, försökte peta på Nemi med sitt stora pekfinger).
Detta börjar bli ett problem.

Sova i tandem

Nu på morgonen...

Back to basics...

Usch! Jag har varit så inkonsekvent/tafflig i mitt klickande att Zelda nu tror att hon ska springa på stället med bakbenen när jag står med sidan mot henne. Därför börjar vi om - vi ska nu bara träna att svänga bakkroppen medan jag står vänd mot henne ett tag så att hon får in rörelsen, sedan får vi ge oss på steg två på nytt (jag står med sidan mot henne, hon står rätt ut). Steg tre är att hon fortsätter att svänga så att hon kommer in snyggt vid sidan (med nosen åt samma håll som min näsa).
Detta hade jag trott att vi skulle vara klara med inför freestylekursen, men det var nog överoptimistiskt.
Zelda blir som ni ser inte särskilt störd av att Nemi fortfarande inte har lärt sig att vänta på sin tur...

Som att ha småbarn...

Det är kanske mest småbarnsföräldrar och valpägare som kan tycka att det är en underbar nyhet att de har fått sova en hel natt. Men så är det - i natt har Nemi inte behövt gå ut vid tretiden, och jag känner mig som en utsövd och uppgraderad matte. Jag har i och för sig varit tacksam och imponerad över att hon säger till, Zelda i samma ålder smög bara iväg till ett som hon tyckte lämpligt hörn av rummet, men det är ännu bättre att få sova.

Bild: Jag har sovit hela natten, och vad finns på köksbänken?

Förlängd deadline för Caspertävlingen

till måndag kl 24 så att fler hinner vara med...

Två puffar på en bänk i Tegnérparken...

I eftermiddags tog vi en sväng förbi Tegnérparken för ovanlighetens skull och passade på att träna litet passivitet på en parkbänk... Bakom mig går en Springer Spaniel, därav deras alerta uttryck.