1. Släng en godis.
2. Säg ingenting medan hunden springer efter den.
3. När hunden tar godiset hurrar ni och berömmer tills den kommer tillbaka, och då
4. Slänger ni en ny godis
Och så vidare.
Hur svårt kan det vara?
För mig var det nästan omöjligt i början. Det var nästan omöjligt att inte säga något när hundarna sprang ut, det var nästan omöjligt att låta bli att säga "kom" när de väl hade tagit godiset, det var svårt att heja fram den hela vägen tillbaka. Så jag fick kämpa...
För hundarna var det däremot en enkel och uppskattad övning. Tror att de gillade de ombytta rollerna.
Här ser ni Nemi som gör sin del helt perfekt, och mig som inte gör det...
8 kommentarer:
Ha, ha - det är alltid svårare i praktiken än teorin.
AV: Nä, statistiken på vovve visar betydligt färre besök än vi har enligt andra mätningar. Så länge den visar lika för alla är det väl ok.
Ps: Din blogg finns i allafall i vår blogglista nu. Det betyder att vi gillar din blogg skarpt. Många intressanta infallsvinklar!
Vilken rolig övning, toppen att träna kontakt med jue! Ska genast provas i morgon :)
hihihi måste också prova det idag!
"jag SKA INTE skriva med siames i knät! Jag SKA inte skriva med siames..."
Det där ser spännande ut! Kanske något att testa med A för han har varit lite svår få intresserad av godisbelöning, särskilt ute. Kan kanske bli förstärkning. Men jag får nog lika svårt jag...;)
Testade idag. Funkade lättplätt. Så förvånad jag blev!!! :-)Fast sedan är min hund inte särskilt vältränad i lydnad. Tyvärr. Men jag har jobbat jättemycket med att socialisera honom eftersom han kommer från ett hundhem. Det har jag lyckats bra med tycker jag. Men när jag i veckan läste ett antal hundböcker, då visade det sig att jag gjort en del fel. Men tydligen kan man göra fel och ändå blir det rätt... Så finurligt kan det faktiskt va! :-)
Till Desperat Hemmafru: det finns många olika åsikter om vad som är "rätt" eller "fel" i hundträning. Min uppfatning är att om det funkar och hunden är glad, då var det rätt.
Skicka en kommentar