En variation på temat människa med hund talar med människa med hund ...

Hört på hundcafeet igår.
Mannen som promenerat över Gärdet med sin stora hund:
"Och då ropade han att jag skulle koppla min djävla hund men då svarade jag att det var han som skulle släppa sin djävla hund."
Jag gissar att ingen av dem brydde sig om vad den andre sa.

Gårdagen...

Jag var i Lund, hundarna fick vara med Denise och hennes Misty, ute i det gröna.

Och så trapptränar vi, inspirerade av Humlespunk.

Jag hade tänkt visa Zelda också, hon gör samma sak fast tio gånger långsammare, men då ville inte datorn vara med längre. Jag klarar inte både ostbit, kamera och klicker, så klickern blev bortrationaliserad.

Det blir nog bra när det blir klart!

Tema valp: och så var det kineserna....

Inte kan jag bara ha den ena valpen efter den andra som inte är kines på en kinesblogg... Så idag får ni njuta av Cocio, fem veckor gammal på fotot, från Kennel Gou's.
Foto Gou's, med tillstånd.

Ganska säkra hösttecken:

Andra kineser som vi träffar är ordentligt påklädda, skrev tyvärr inte upp vad den här heter, det låter japansk och nu har jag glömt det...

och Casper står i porten och vägar att gå ut i (det lilla) regnet. Vi hann ut och kissa, när vi kom tillbaka stod han fortfarande kvar på samma fläck. Han är inte lättflyttad.

Med hundmat på fickan

kan man glädja många...
Kråkor tillhör mina absoluta favoritfåglar.

När man har gått långt

måste man vila... Promenaden gick genom City, genom Gamla Stan, och till Söder.

Piercad och punkterad

blev Nemi när en äldre tik förklarade vad hon tyckte om små kinesdamer. Hon verkar hämta sig väl efter förskräckelsen och såren har börjat läka som de ska.
Och jag som trodde att en liten tik var någon slags garanti mot hundslagsmål...

Vad har hänt?

Igår på morgonpromenaden hittade vi en svart spetshandske, en stor ring och ett par lösögonfransar som var kvar i sin förpackning.

De låg nedanför en parkbänk där någon hade lämnat en flaska Diorparfym och två peruker, en blond en mörk. Vidare fanns där några minimala underkläder, en full (av vikten att döma) kaffetermos ordentligt inpackad i en plastpåse, en penna och en dyr makeupremover.

Vad hade hänt? 

Zelda nosade litet på kläderna och kriminalromaförfattaren i mig tänkte att nu spårar hon upp personen som har lämnat (blivit tvungen att lämna?) sina saker här på bänken. 

Det var fel. 

Hon gjorde förstås ingen ansats till att spåra, så mysteriet består.

Jag hoppas bara att inte någon ung människa råkat illa ut.

På Gärdet....

Släpper hundarna på Gärdet... Med litet (mycket) god vilja kan ni se att Nemi springer runt, medan Zelda står och spanar misstänksamt efter unga flattar eller annat otrevligt som skulle kunna dyka upp.

Författaransvar:

Får jag presentera Bingo, han var nästan 4 månader när vi träffades första gången en dryg vecka sedan, så kanske har han nu hunnit in på sin fjärde månad.

Bingos matte berättar att det var när hon läste Zeldaboken som hon fick upp ögonen för kinesen, och nu har hon slagit till och flyttat ihop med en alldeles egen liten kille. Bingo verkar vara en representant för "den nya kinesen" där uppfödarna har ansträngt sig för att få fram hundar som inte bara är vackra, utan även trygga, glada och nyfikna. 

Lyckligtvis verka Bingos matte vara mycket nöjd med honom (inte så konstigt, jag uppfattar honom som en jättetrevlig hund), men om hon inte hade varit det hade jag nog känt mig skyldig... 

Hursomhelst hade även Bingo med matte kommit till afternoon-tea cafeet, och där träffades vi alla igår.

Och ja, de nakna har sin alldeles speciella charm...

Apporteringslek med valfrihet...

De som har följt bloggen länge kanske minns att Zeldas apporteringträning fick ett tvärt stopp när hon råkade släppa träbocken i golvet och blev så rädd för ljudet att hon sedan vägrade att ens titta åt bocken. I månader.
Detta var för 2 år sedan.
Nu är vi igång igen, det ska ju bli en lydnadsstart, till våren som det ser ut nu, och apporteringen brukar vara det moment kineser har störst problem med.
Här ser ni en apporteringslek. Meningen är att det ska vara kul att hantera föremål, kul att komma med dem, hon belönas för att hon griper och kommer. Jag slänger en godis för att det ska bli litet fart över övningen, och litet oförutsebarhet (vilken riktning?)
Nemi tränar passivitet på sin filt, ni ser en glimt av henne i början.
Tack Barbro för träning o kameraarbete.

Jag tränar även på att själv släppa en träapport (från låg höjd) och belöna när den dunsar i golvet. Det går bra.

Över ån efter vatten?

Städar och hittar ett nummer av National Geographic från förra året. På omslaget en räv, med rubriken "Designing the perfect pet - can a fox become man's best friend?"

Jag anser att vi redan har the perfect pet: ett brett utbud av hundar som har tränat på att leva med oss i över tiotusen åt. Hur skulle en räv kunna trumfa det?

Man med bulldogg på pub.

På kvällspromenaden går vi förbi en uteservering, där sitter en man med en stillsam (det är de kanske alla?) bulldogg.
Jag stanar, planerar. Helst vill jag ta ut en så vid sväng att Nemi inte tycker att hon behöver bry sig om bulldoggen. Då hamnar vi mitt ute i vägbanan, vilket kunde vara OK, det kommer inte många bilar.
Manner ser oss, och säger:
"Det är ingen fara, hon är snäll."
Jag säger:
"Jag förstår det, men min lilla hund reagerar på hundar som hon inte känner, och vi tränar på att passera utan att skälla."

Och då säger han inte med anklagande röst:
"Det här är faktiskt en terapihund."
Han säger inte:
"Du får väl säga till henne om hon skäller, visa vem som bestämmer."
Han säger inte:
"Och hur ska hon lära sig om du beter dig på det där sättet?"
Han säger inte:
"Hon måste väl lära sig någon gång."

Istället tittar han vänligt på när vi går förbi på utsidan av de parkerade bilarna, när Nemi får en godis därför att hon fokuserade på mig och inte på bulldoggen, och så säger han:
"Jag förstår, så bra!"
Jag hade velat ge honom en kram, eller en blomma, eller en till öl!

Ur kaos...

kommer kanske ett 6+ program...

(För dem som blir lika förvirrade som hundarna: Zelda ska göra åttan, Nemi springa runt mig.) Om det är svårt att belöna vid rätt tillfälle med en hund är det tre gånger svårare med två - som ni kanske ser har Nemi tappat farten när jag belönar så jag har belönat en inbromsning och inte hög jämn fart vilket är det jag vill ha...

Och ytterligare ett café!

Nu har Vasastan fått ett nytt hundcafe, eller rättare sagt har Vasatan fått ett hundcafé. Det ligger på Dalagatan 54. Den vita grinden som måste passeras innan man kommer in visar att detta är ett café där hundarna som vill kan umgås med varandra.

Därinne finns en relaxavdelning:

Bord och stolar för hussar och mattar:

Och andra hundar, här Nemi i farten med två dvärgpinschrar:

I motsats till afternoon-tea cafeet som ligger några kvarter bort kommer jag inte att gå hit för att skriva, men det verkar vara ett perfekt promenadmål när vädret inte är så kinesvänligt så att hundarna får tillfälle att röra sig i en ny miljö...

Och så var det Nemi...

Nemi susar igenom provet utan större betänkligheter. I motsats till Zelda kan hon tänka sig att leka med gummileksaken som ingår i testet, och att hämta den när jag kastar den. I likhet med Zelda springer hon inte och leker med testledaren... Nemi skäller på "fula gubben", Zelda är helt tyst. Båda hälsar på honom efteråt. Ingen av hundarna blir särskilt oroad över skrammel och upphoppande figurer, och Nemi klarade underlagen bättre än jag hade trott.
Sammanfattningsvis är hundarna trygga, snälla, Nemi är en något arg liten hund, Zelda visade ingen som helst aggression.
Jag tycker att det var väldigt kul att se hur hundarna betedde sig i en standardiserad situation. Det mesta gick ungefär som väntat, extra roligt att de var så avspända och samarbetsvilliga.
Svårast för mig: att stå som en staty och vara tyst...
Återkommer med fler funderingar!

Typisk kines kanske?

Ja... BPH diagrammen går inte att få fram, men här ser ni Zeldas värden på de första delkomponenterna. Kan inte låta bli att fnissa litet åt alla dessa beteenden som hon inte uppvisar....

M1F1S1, utforskande:   00       M1F1S1, pos häls int:   00
M1F1S1, pos häls tid:   00        M1F1S1, passiv oro:   00
M1F1S1, flykt/avst:   00           M1F1S1, undergivenh:   00
M1F1S1, hotfullhet:   00           M1F1S1, imponerbet:   00
M1F1S2, utforskande:   00        M1F1S2, pos häls int:   00
M1F1S2, pos häls tid:   00         M1F1S2, passiv oro:   00
M1F1S2, flykt/avst:   00            M1F1S2, undergivenh:   00
M1F1S2, hotfullhet:   00            M1F1S2, imponerbet:   00
M1F1S2, bitbeteende:   00         M1F1S3, pos häls int:   01
M1F1S3, pos häls tid:   01         M1F1S3, passiv oro:   00
M1F1S3, flykt/avst:   00            M1F1S3, undergivenh:   00

Och så här såg det ut:

Och till sist: att ta sig över instabila underlag. Här ska hunden lockas, men naturligtvis inte dras fram om/när den blir tveksam.

Inte så mycket idag...

Youtube och jag är inte överens, resultaten har inte kommit in i Kenneklubbbens avelsadata och jag har bråttom, så det blir ingen info om testet idag, mer än att resultaten är offentliga, så alla som är intresserade av en testad hund kan se hur hunden uppfattades av testledaren. Det är litet spännande tycker jag, hade varit klart intressant om vi exempelvis hade letat efter pappa till eventuella valpar...

Personlighetstestdax!

Idag ska vi göra något alldeles ovanligt spännande: Beteende- och Personlighets-beskrivning Hund (BPH).

BPH har tagits fram som ett komplement/alternativ till mentaltestet. Mentaltestet är ju i första hand tänkt att kunna avgöra ifall en hund kan tänkas ha en framtid som tjänstehund, BPH utgår istället ifrån de egenskaper som kan påverka hur en hund fungerar i vardagen, i samhället.

Vi ska försöka filma o lägga upp på Youtube.

Bokomslag, titlar och förväntningar....

Den här boken plockade jag på mig när jag precis var på väg ut ur en bokhandel - jag hann inte titta så noga på den, men eftersom jag brukar läsa allt jag kommer över om hundar verkade den ju som ett fynd. Sedan visade det sig att det inte fanns en enda hund mellan pärmarna - boken (som för övrigt var väldigt intressant) handlar om inkvisitionen och förföljelse av folkgrupper. 

Så det blev ju bra i alla fall.

Nu ska jag läsa den här:

Drottning Victoria omgav sig med hundar, och det ska ni veta att jag blir grymt besviken om det inte står något om hennes relation till hundarna när man nu har valt att ge hunden nästan lika stort utrymme som drottningen på omslaget!

Om tillit och brist på tillit...

På trimbordet har Zelda fullt förtroende för mig. Hon vill upp, och är helt lugn och avspänd medan jag pillar, klipper klor, rensar öron, kör olika trimmaskiner över hennes kropp.
Nemi har aldrig fått något förtroende för situationen. Hon låter mig göra det som ska göras, men under tyst protest och hennes blick kan bara beskrivas som misstänksam.

Ute är det tvärsom. Om jag ber Nemi hoppa upp någonstans, eller följa med i litet oländig terräng gör hon glatt som jag säger, medan Zelda ofta saknar förtroende för mina bedömningar.
"Njaa, det där verkar väl inte så väl genomtänkt, jag stannar nog här."

Antalet missöden på trimbordet och ute har varit ungefär detsamma för båda hundarna (båda har blivit klippta i pulpan någon enstaka gång, båda har hoppat upp på en sten som var så spetsig att de fallit av).

Så för mina små damer  är tilliten situationsbunden. Litar de på mig? Ja och nej... Beror på vad det handlar om.
Låter ganska "kinesigt" när jag tänker efter, och klokt, så gör jag ju själv med mina vänner och bekanta. Då kallar jag det för en nyanserad världsbild.

Chilli och staket....

Ni minns säkert lilla Chilli som drog igång en så rolig diskussion om vad hon skulle bli när hon blev stor tidigare i somras. 

Nu är hon drygt fyra månader och ser ut såhär: 

Jag blir faktiskt helt förpaffad av att det kan finnas så mycket fart, glädje och energi i en liten bergerkropp - hon är som motsatsen till de små damerna, inte minst därför att att hon inte hakar upp sig på sådant som går henne emot. Jaså var det besvärligt? Jaha. I stället för "Himmel, det där var besvärligt, det ska vi lägga på minnet och aldrig, aldrig göra om". (Ordvalet - en liten hälsning till HumleSpunks bergerblogg). Alldeles, alldeles underbar liten hund, tycker både jag och matte.

Och sedan var det staketet. Bakom det här staketet hälsade vi på en liten stund igår. Då hade Nemi varit fantastiskt duktig mest hela dagen och exempelvis inte skällt på en amstaff vi åkte tunnelbana med, och inte heller på ett antal hundar på hundcafeet där vi fikade med Chilli och hennes matte. Damerna har ingen egentlig staketvana, men gissa vad som hände när en välartad liten svart pudel kom stillsamt förbi.

Nemi rusar fram till staketet och skäller. Det påminde mig om berättelser om bordercollies som aldrig sett ett får men som genast börjar valla när tillfälle ges.

Nemi var inte hemma hos sig, kan väl knappast ha ansett att hon behövde försvara något revir eller så, har aldrig haft ett eget staket. Zelda och husets mops struntade fullständigt i den förbipasseranade pudeln, men Nemi ansåg tydligen att det var hennes plikt att larma. 

Vid staketet, som i serietidningarna. 

Strejken är över.

Igår var vi på tävling i Bro, och då visade det sig att strejken är över! Båda hundarna knallade in på planen med fokus på uppgiften, svansarna upp och allmänt glad min.
:-)
Det skulle kunna bero på att vi har fortsatt att träna på tävlingssituationen med alla andra hundar, hög musik och annat. Det skulle kunna bero på att våra två kurshelger har varit inspirerande och lärorika. Det skulle kunna bero på att jag börjar få bättre startrutiner... det lär vi aldrig få reda på, men Zelda travade på i sin heelwork och fick uppflyttningspoäng med 24,35 och en andraplats. Nemi tappade koncentrationen i mitten, men fick ändå 22,70 poäng och en fjärdeplats. I freestylen diskade jag mig med Nemi genom att göra tre starter som gick fint. Zelda hamnade på sina vanliga 23,30, men viktigast var att hon nu verkade helt obesvärad i tävlingssituationen, sedan finns det en hel del att förbättra....

Här ser ni damerna precis efter prisutdelningen - Zelda fick hundkex och en liten - ja vad heter en sådan? - plakett? som delades ut i stället för rosetter. Nemi fick ett tuggben som hon kastade sig över direkt. Klicka på bilden så ser ni vilket jätteben det är!
Tjoho!

Kinesisk fågelhund?

Kineser är oftast sällskapliga, Zelda och Nemi är inget undantag. Där jag är, där är hundarna. Igår morse saknades plötsligt Nemi vilket brukar betyda att hon har hittat en väska eller en ficka som innehåller något intressant. Jag gick för att se vad hon höll på med, och hittade henne i vardagsrummet. Hon stod i en fåtölj med ena frambenet på armstödet, andra frambenet lyft, och blicken fixerad vid en blomkruka på fönsterbrädan. 

Hon såg ut som en miniatyrpointer med märklig frisyr.
Hon stod blick stilla, tittade inte upp när jag kom in i rummet, kroppen var på helspänn.
Så har hon aldrig gjort förut, så jag gick fram för att försöka förstå vad hon stirrade på.
Och där, bakom blomkrukan, satt en liten fågel och tryckte! Den ena risfågeln hade tagit sig ut ur buren, och antagligen försökt ta sig in igen. Fåglarna är inte alls rymningsbenägna så jag har slarvat litet med hur jag har hängt upp deras holk, och den ena måste ha råkat ta sig ut genom springan mellan holk och bur.
Tack Nemi! Vem hade väl kunnat tro att hon hade det i sig?

Rymlingen:

Fågelhunden:

Tack tack tack alla läsare!

Efter en del pyssel (och hjälp) har jag lyckats ansluta mig till boggtoppslistan på Vovve.net. Och vet ni vad? Tack vara er ligger vi på åttonde plats av 407.
Kul! Väldigt kul!
(Där registreras inte lika många besök som vi faktiskt har, men det är tydligen lika för alla så det ska inte spela ngn roll.)

Afternoon tea?

Nu har vi hittat ytterligare ett ställe att rekommendera: Tea & Garden på Dalagatan 36. Först såg vi skylten, särskilt det som står längst ner.

Sedan såg vi inredningen:

Och till sist såg vi deras delikata afternoon tea!

Hit skulle jag inte gå med en stor och blöt/smutsig hund, men de små damerna fick sitta i soffan på sin filt, dit går vi snart igen!

Grattis Casper!

Gissa vad som har hänt? Vår granne Casper (Pine Garden's Diamond Duke) som såg ut så här för två och ett halvt år sedan:

Blev utsällningschampion i helgen! Stort stort grattis till Casper och Marcus!

Foto (beskuret): Jennie Ryding  

Mjuuuka hundar...

Igår umgicks vi litet med förskolebarnen i vår lilla park. De är mycket duktiga på att fråga innan de går fram till hundarna, och många av dem vet redan att Zelda gillar att bli klappad men att Nemi är för blyg.
En liten flicka stryker Zelda över ryggen och säger :
"Jag älskar hundar!"
Jag frågar:
"Vilka hundar tycker du bäst om?"
Hon tänker. Och tänker. Jag är på väg, på vuxenotåligt vis, att fråga vidare - stora hundar? Små hundar? - när hon plötsligt har tänkt färdigt.
Hon tittar på mig, och säger allvarligt:
"Mjuuuka hundar."

Uppgraderade igen!

Detta lärde vi oss igår:

Nemi:
Jag upptäckte att det går att öppna canvasburen genom att krafsa på blixtlåset. Belöningen: i mattes väska hittade jag massor av träningsgodis som låg i mjuka plastpåsar som ju är en baggis att bita sönder.
Lyckad dag!

Åsa:
Jag lärde mig att stänga blixtlåset längst ner om jag går ifrån hundarna, och att inte lämna väskan med träningsgodis inom räckhåll för en företagsam liten hund. Eller att bara använda burkar i hårdplast till godiset. (Buren stod i en box på hunddagiset där vi hade kursen, vi gick ut för att köpa lunch. När vi kom tillbaka var Zelda och Nemi lösa i boxen och en stor del av godiset var uppätet...)
Utöver det har jag fått en massa utmärkta tips om hur jag kan förbättra våra startrutiner.

Zelda:
Jag börjar förstå att om matte ligger på golvet och säger "vackert" så betyder det samma sak som om hon sitter på huk och säger vackert. Skumt! Om hon nu har en hel kropp att tala med, varför inte använda den?

Bild: Litet trötta efter två kursdagar....

Vad vi fått med oss från gårdagen:

Viktigast tycker jag: vi ska lägga in särskilda träningspass för belöningsträning respektive störningsträning. Vi ska testa att använda två olika tasstargets, en för två tassar som man kan avvända för att förflytta hunden (exakt dit ska du), och en annan för en tass om man vill att hunden ska göra någonting med en framtass.
Jag måste få mer säkerhet i hur jag berättar för hundarna att det de gör är rätt och att de ska fortsätta, eller att momentet nu är slut och att vi ska göra något nytt.
Det här blev kort för nu ska vi straxt iväg till dag två!

När det enklaste inte är det lättaste...

Idag gjorde vi en belöningsövning som ser ut såhär:

1. Släng en godis.

2. Säg ingenting medan hunden springer efter den.

3. När hunden tar godiset hurrar ni och berömmer tills den kommer tillbaka, och då

4. Slänger ni en ny godis

Och så vidare. 

Hur svårt kan det vara?

För mig var det nästan omöjligt i början. Det var nästan omöjligt att inte säga något när hundarna sprang ut, det var nästan omöjligt att låta bli att säga "kom" när de väl hade tagit godiset, det var svårt att heja fram den hela vägen tillbaka. Så jag fick kämpa...

För hundarna var det däremot en enkel och uppskattad övning. Tror att de gillade de ombytta rollerna.

Här ser ni Nemi som gör sin del helt perfekt, och mig som inte gör det...

Optimal helg?

Här får ni se vad vi ska göra i helgen:

Lördag

10-10:45 Start, presentation, intro

10:45 Belöningar och verktyg -teori och praktik

11:00 Störningsträning Teori och praktik

12:00 Lunch

13:15 Starter och startrutiner- teori och praktik

14:30 Fika

15:00 Programplanering teori

15:45 Föraraktivitet-dramaövningar

ca 17 Avslut

Söndag

9:00 Individuell träning rullande, möjlighet att jobba med eget program

10:15 Fika

10:35 Fortsatt individuell träning

11:00 Vad innebär ett svårt program? Teori

12:00 Lunch

13:15 Träning-praktik från teorin

14:00 Film session

14:30 Trixträning/individuell träning

15:30 Uppsumering/avslutning utvärdering

Freestyleträning igen tjoho! Av en slump kommer sommarens två kurser i tät följd, vilket nog inte alls är dumt. Nu är det Karolina Petterson som ska dela med sig av sin expertis, så till nästa år kommer vi förhoppningsvis att ha löst alla knutar som gjort att många av årets starter mest blivit komiska (eller icke-starter...).