Det dröjde dock inte länge innan osten hamnade i pälsen, och stackars Zelda fick ägna flera minuter åt att slicka bort den.
Tydligen krävs bättre teknik.
Även bättre fototeknik - bilderna där hon viker sig dubbel blev för suddiga till och med för mig.
7 kommentarer:
Hahaha...känner igen det där. Jag köpte en likadan tub till Rudi och det var klet i mungipor, på öronlappar och på mina fingrar så det gick inte alls att fokusera på uppgiften.
:-) Det var trösterikt - nu när jag tänker på det känner jag mest folk med korthåriga hundar med stående öron som har fastnat för tubostbelöning...
Vi älskar tubost! Men Åsa, du får ju vika dig tredubbel för att nå ner till dina små kineser.
Måste pröva, men här finnns långa öron med mycket päls så vi får se hur det går.
Å jag brukar få osten på fingrar och hand och sen är hela min hand liksomen belöning. Roll- on burken tyckte jag var praktisk men jag blev så skeptiskt till innehållet med så lång hållbarhet att jag tvekar pga det..
Lena, roll-on-burkar har jag några här hemma men undrar , som du, vad det egentligen är dom slickar i sig. Det känns inte bra, även om hundarna verkar älska smaken. Men är det mer än en kemiskt framställd smak?
Jag köpte också en tom plasttub att fylla med kletigt godis och spruta i duktiga hundar. Men det blev en total flopp, felkonstruerad på något sätt.
BMW: Ja visst känns det ..obra ... men onekligen fiffigt format på belöning, särskilt när det är 15 grader kallt.. Som nu :/
Skicka en kommentar