Igår

på lunchen träffade jag Chloe:

Och sedan kom en man förbi med en hund i koppel och ett mycket litet lamm som följde honom utan koppel. Otippat. 

 

I morgon ska jag avslöja trumfkortet!

Kämpar på.

Har hittat ett trumfkort, tror jag, när det gäller Nemis program. Återkommer om det. Mitt G-mail konto har stängts ner eftersom de tyckte att det var skumt att det aktiverade från Gran Canaria - har de inte hört talas om semester?
Här fortsatt kallt ...

Goda föresatser.

Nu när hundarna inte kan distrahera mig i träningen ska jag ta tag i Nemis klass 2 HtM program. Jag ska träna mig själv till musiken i en halvtimme varje dag. Då bör jag komma tillbaka med ett program som vi kan börja anpassa till hennes insatser.
Jag ska även köra igenom Zeldas FS 3 program minst tre gånger per dag för att nöta in var hennes instruktioner ska in - jag ligger ofta lite sent, säger "snurr" när hon ska snurra, istället för att säga "snurr" sekunden innan hon ska snurra.
Hårdträning för mig, således, medan hundarna chillar i Stockholm.

Blixtutryckning.

Idag åker jag till Fuerteventura, rycker in som ersättare för en kollega som blivit sjuk. Funderade lite på att försöka ta med damerna, men tror inte att charterbolagen har utrymme för två kineser i bur…
Annars låter det oerhört lockande att ta med damerna till något soligt och saltfritt ställe någon vecka mitt i vintern, det får bli ett projekt för 2014...

Så svårt att bryta mönster...

Som ni kanske minns försöker jag nu belöna med röst, beröring och godis i den ordningen, detta för att berömmet och beröringen ska laddas positivt och inte bli något som jag hakar på men som hundarna inte bryr sig så mycket om.
Låter enkelt?
Här ser ni den förvirring som bryter ut när jag försöker.
1. Det gamla vanliga.

2. Den nya modellen.

Vilka förväntningar har vi på våra valpar?

Tänk er att vara en åtteveckorsvalp som just flyttat till sitt nya hem.
Och att
a) komma till någon ägnat ett år åt att läsa stamtavlor, tala med uppfödare, titta på valpar osv därför att nu, den här gången, ska den nya valpen kunna vinna SM. Varenda lek, vartenda steg du tar har ett syfte: du ska bli den ultimata tävlingshunden
b) komma till ett hem där det aldrig tidigare funnits en hund, och där människornas önskemål är att få en trevlig hund att gå ut och promenera med. Dina nya människor får drösvis med välmenande och delvis motsägelsefulla råd, de gör så gott de kan men mest blir varje insats ett experiment.
c) komma till ett hem där det finns många barn, och att det mest blir barnen som berättar för dig hur du ska bete dig i din nya miljö.
d) komma till ett hem där det finns ett enda krav på dig: du ska älska husse/matte över allt annat (mer än doftfläckar, mat, harar i skogen).

Och som valp har du ingen aning om allt detta, du får försöka lista ut spelreglerna från dag till dag, från timme till timme, från minut till minut ...

Ytterligare en fördel med små hundar:

De kan motionera på en saltfri innergård när gatorna är hårdsaltade.

Mitt i natten

var jag för ovanlighetens skull vaken, och fick se att hundarna sov huvud mot huvud, med spegelvända kroppar. Sömnen var djup, de reagerade inte på att jag tände och tog de här bilderna. Jag fick en idé om att deras hjärnor höll på att koordinera och synkronisera sig.

Pip och gnäll och kurs.

Igår var jag på en clinic (utan hund) med Eva Bodfäldt om pip och gnäll. Det var underhållande och mycket lärorikt.
Det känns som att jag blir bättre och bättre på att ta till mig innehållet på de kurser jag går - som att jag i början vandrade runt på ICA Maxi med en liten liten korg över armen. Idag, med mer erfarenhet och förkunskap, är det som att ha en redig kundvagn på hjul som gör att jag får med mig så mycket mer.

Eva in action 

Något av kundvagnens innehåll:
Vi kan medvetet skapa en lugn plats, exempelvis vid vår vänstra sida, där hunden tycker om att vara. Då minskar risken att den går upp i aktivitetsnivå när den t.ex. går fot.
Glöm inte frisignalen så att hunden vet om den är i arbete eller inte.
Här något som jag behöver träna: vad gör vi när hunden strävar framåt (eller bakåt) i en situation där vi inte vill att den ska sträva framåt/bakåt? För mig blir det alldeles för ofta att jag drar i de små liven, vilket jag inte tycker om, så det leder till frustration både hos dem och hos mig. Detta är inget nytt, men jag behöver jobba vidare…
Vi talade om snabba och långsamma belöningar, som att få springa efter en godis (snabb) och stå en liten stund och slicka på en osttub (långsam), och hur de påverkar hundens aktivitetsnivå (pip och gnäll kommer ju vanligen vid en aktivitetsnivå som blivit för hög.).
Och så talade vi om att berätta för hunden att den gjort fel, vilket Eva inte tycker är ngn god idé - hunden försöker ju göra rätt, och det räcker med utebliven belöning för att hjälpa den att hitta vidare till det beteende vi vill ha.
Detta har jag sett med Nemi som gärna låter i början av träningen. Om jag då pausar henne därför att hon har skällt till blir hon inte lugnare, utan frustrerad, och ännu mer taggad när vi sedan försöker igen. Jag behöver istället hitta en lugnare start på våra träningssessioner, mitt ansvar, inte hennes.

Så nu är jag lite uppgraderad igen, känns utmärkt!

När man är trött

ska man kanske ta en liten träningspaus. Idag tar jag en liten bloggpaus och vilar istället.

Kontaktövning...

När jag har belönat för kontakt har jag oftast bara gjort det genom att belöna när hundarna tar ögonkontakt. Nu läser jag om Kontaktkontraktet av Eva Bodfäldt och upptäcker att det finns ett smartare sätt att göra det på. Hunden tar kontakt, jag a) säger "Braaa, just så!" b) klappar hunden lite och c) ger den en godis (eller leker, om det är Nemi).
På det sätter får mitt "Bra" mer värde, klappen får mer värde, och vi får det roligare.
På kvällspromenaden igår beväpnade jag mig med en massa korvbitar, det blev en betydligt skojigare promenad än vanligt.

Är det en fördel att uppfattas som söt?

Idag får ni något att klura på: om ni skulle vilja försöka undersöka ifall det var en fördel för en hund att uppfattas som "söt" av oss människor, hur skulle ni lägga upp ett sådant försök?
När ni vill ha facit tittar ni in på Per Jensens blogg, där finns ett intressant exempel på hur en forskargrupp har tacklat frågan.

Det händer att jag längtar

efter en puffpäls...

Detta är Valanyan Kung Fu Panda, "Panda" till vardags. Från Jimmie Lundgrens facebooksida. Med tillstånd. 

>… suck …<

Nej tack.

Igår hade jag slut på hundmat, så jag köpte en förpackning "bullar i sås" i lågprisbutiken som är den som ligger närmast.
Båda hundarna vägrade att äta. Zelda slickade i sig lite av såsen men nobbade resten, och Zelda är en hund som äter (nästan) allt.
Men inte den här hundmaten.
Funderar på att skicka iväg resterna till någon slags innehållsanalys.

Vi filar vidare på Zeldas freestyleprogram.

Igår var vi på Hundudden, då såg det ut såhär, bland annat:

Gladast är jag över hennes attityd som vi ju arbetet mycket med, det går inte framåt i rekordfart, men framåt går det!
Tack Barbro för träning och film!
(Ytterligare ngt positivt som har hänt: jag kan säga "JAAA" utan att hon blir rädd!)

Dagens tips:

skaffa inte en stor hanhund om du redan har två nyfikna småhundar. För er som  inte omedelbart förstår varför: när alla tre har nosat på samma intressanta fläck en liten stund blir det opraktisk när den stora hunden ska kissa först, och de mindre antingen inte märker det, eller inte bryr sig.
Reflektion från gårdagen.
(Nej, jag har inte skaffat en stor hanhund, hade en på besök.)

Inget om hundarna idag.

Måste bara visa vad som låg på hallmattan i morse:

Har jag sagt att jag gick i pension vid årsskiftet, och att jag snart fyller 65? Blev ändå lite överraskad...

Salt, salt och salt. Plus en bonusbild.

Nu är det saltsörja på trottoarer och övergångsställen.

Zelda som har känsliga små tassar (blir halt med nästan omedelbar verkan) får ha skor på sig, konstigt nog är Nemi helt obesvärad, hon bara travar på som vanligt.

Bonusbilden kommer här, det är Nemis slutpose 2014:

Kladdigt, klantigt...

Igår testade jag att belöna med baconost, variation i belöningarna är ju bra.

Det dröjde dock inte länge innan osten hamnade i pälsen, och stackars Zelda fick ägna flera minuter åt att slicka bort den.
Tydligen krävs bättre teknik.
Även bättre fototeknik - bilderna där hon viker sig dubbel blev för suddiga till och med för mig.

Position tio i rörelse!

Igår hälsade vi på Denise i hennes nya lokal i Norrviken. Vi testade att börja gå i position tio och  Nemi fattade nästan omedelbart. Det är dock svårt att belöna bakom ryggen, snart blir det externbelöning.
Nu ska vi se om vi kan få den här positionen "tävlingsbar" på tre veckor...

Det börjar bli vinter på riktigt.

Igår åkte overallerna på för första gången i år, det var nollgradigt och blåste…

Skrytbild:

Här kommer en skrytbild från vår Etiopienresa i nov/dec. Skrytig är den därför att den här vänliga hunden tillhör kungen av Konso, ett litet kungadöme med 300 000 invånare. Hunden heter Nebro, vilket betyder leopard och han är fem år.
I Konso kom resans största gapskratt - Nebro är nämligen född hos kungen, så jag frågade ifall de hade valt en lämplig far åt honom, när det blev dags.

Frågan möttes av ett jätteskratt.
Nej, det var inte alls så det gick till förklarade de. När det var "breeding time" så kom hanhundar från hela trakten och prövade sin lycka.
Många.
Från långt långt bort.

Att människorna skulle lägga sig i hundarnas angelägenheter genom att ha synpunkter på vem tiken skulle para sig med verkade vara det mest komiska de hade hört på länge.

Så är det att vara hund i Konso.

Mer Richard Curtis, positionsträning den här gången:

Har Nemi förstått position 10?

Nej, det har hon uppenbarligen inte, så jag byter ut plattformen mot ett CD fodral (lättare än ingen markering, men svårare än frigoliten). Nu går det bra!

Nästa gång kör jag CD fodral, litet papperskuvert, CD fodral och så vidare tills hon hittar positionen utan att det ligger något på golvet.
Bäst: det blir inga tråkiga "nu gjorde du fel" /"Nu har jag misslyckats igen" situationer, det är ju helt normalt att ingen kan gå framåt med hur stora steg som helst…

Plattformsträning

Så här har vi använt plattformen för att Nemi ska hitta position tio, dvs som "mellan" fast med nosen vänd åt andra hållet. Idag ska jag försöka ta bort plattan (fortfarande enligt Richard Curtismodellen). Om det går ska jag börja röra mig och se om hon följer med. Ser även att positionerna behöver justeras, hundens bog ska vara på samma ställe relativt människans ben i alla positioner.

Mellanposition:

Position tio:

När proffsen tränar...

Det är Eva Bodfäldt och Zakk ni ser in action. Med tillstånd.

Träningstips!

Här kommer ett träningstips som vi (förstås) illustrerar med freestylemoment, men som är lika användbart (gissar jag) vad man än vill lära in. Detta lärde vi oss av Rickard Curtis förra sommaren, och det har varit till stor nytta, särskilt i träningen med Zelda.
Principen är enkel: träningen ska läggas upp så att hunden misslyckas så sällan som möjligt, och när den misslyckas ska det störa så lite som möjligt.

I klippen nedan ska vi exempelvis öka avståndet för hundarnas arbete. Ett sätt att göra detta på är att öka avståndet tills hunden inte längre klarar uppgiften, och sedan försöka få den att ändå göra det den inte klarade.

Här kommer ett alternativt sätt att träna.
Allt görs i grupper om tre, och de ska se ut så här: först en lätt uppgift som man tror att hunden klarar. Sedan en svårare, och till sist DEN LÄTTA EN GÅNG TILL. Oavsett hur den svårare har gått.

Sedan en liten paus, hunden får höra att den är duktig, tjoho,

Nästa gång finns det två möjligheter: antingen klarade hunden den svårare uppgiften eller inte. Om hunden klarade den startar man nu med den, försvårar ytterligare andra gången, och avslutar på samma sätt som man började. Om hunden inte klarade den svårare uppgiften går man tillbaka och gör om, men gör då den svårare uppgiften lite lättare.

Hundens oförmåga att göra det vi ber den om blir bara ett felmeddelande: "nu begär du för mycket", och eftersom det misslyckade försöket omedelbart följs av en uppgift som hunden kan blir hunden mindre stressad. För Zelda som tycker mycket illa om att "göra fel" eller inte förstå är detta toppen.

Här utökar jag avståndet till Nemis skivstång. Det blir lite problem när jag inte lyckas kasta köttbullebitarna så att hon hittar dem på det längsta avståndet, men det reder sig.

Först tre:

Och så tre till:

Här ökar jag avståndet för Zeldas städning av bananen som ingår i hennes freestyleprogram:
Först tre:

Och så tre till:

När små hundar får ben...

När Zelda får ett ben springer hon iväg med det och lägger sig under ett bord så långt bort som hon kan komma från resten av oss. Hon blänger misstänksamt och lite ängsligt på alla som går förbi, och morrar ibland osäkert ifall någon kommer för nära.

När Nemi får ett ben sätter hon igång och tuggar på det direkt. Ibland kommer hon med det och vill att man (jag) ska hålla det åt henne medan hon gnager. Idén att någon människa skulle vilja ta ifrån henne benet verkar inte falla henne in.

Jag tycker mycket om att titta på hundarna medan de äter sina ben - de verkar nästan hamna i ett transliknande tillstånd medan de tuggar. Ett ben i den här storleken tar två till tre timmar att äta upp. Efteråt är de törstiga och trötta, först dricker de ordentligt med vatten, sedan rullar de ihop sig och somnar tungt.

Här ser ni Nemi med gårdagens ben, två hela minuter för den händelse att ni också tycker att det är rogivande.

Zelda tar som synes en liten paus och kommer och kollar hur det går för Nemi.

Koreografiträning.

Något jag behöver lägga ner mer tid på i år är att själv lära mig våra koreografier. Om/när jag blir osäker på vart jag ska så blir Zelda också osäker, och då vill hon inte så gärna vara med.
Så nu tränar jag en hel del för mig själv. Här ser ni en liten ny sekvens som ska in mitt i programmet. Jag lägger även in mina instruktioner till Zelda i min träning - jag måste ju be henne sätta sig lite innan hon ska sitta, och det måste jag också nöta in hos mig själv innan jag kan begära att det ska fungera när vi gör det tillsammans.
Det tog tre försök att få till det här så att det blev rätt när vi skulle filma, och då har jag ändå övat i några veckor. Freestyle är svårare än det ser ut!
Paraplyet måste ligga rätt, jag måste komma ihåg att ta det med höger hand, och att sedan backa runt det. Jag tränar även på att inte titta på Zelda utan att utgå ifrån att hon gör det hon ska.

Och så lägger vi till hunden. Detta är andra försöket, och ändå kommer vi fel i starten (jag håller inte reda på musiken), Zelda hamnar på fel sida av paraplyet och missförstår instruktionerna…

Och ungefär så här vill jag att det ska se ut (tredje försöket). 

Richard Curtis tycket att ett moment ska sitta 90% av gångerna på träning innan man ska tävla med det, nu får vi se till att få detta på plats!

Om vi flyttade ut på landet ...

så skulle hundarna få ny frisyr redan första dagen. All - och jag menar all - päls på ben och tassar skulle bort.
Ni som inte har en långhårig pälshund som sprungit genom tistelsnår eller i avverkad granskog har nog svårt att föreställa er hur mycket som kan fastna även på en liten hund.

Men härligt var det att se hundarna sträcka ut på fälten - Zelda vågar ju inte springa där hon känner doften av många andra hundar, vilket i praktiken betyder att hon mest springer inomhus och på vår gård.

Men vem vet, det kanske också kommer att gå över nu när hon blir äldre och får bättre självfortroende.

Här tar hon igen sig efter helgen på landet. Som ni kanske ser har hon pudelklippning på själva tassen -där klipper jag pälsen kort så att tassarna ska torka så fort som möjligt när vi kommer in, och så att det inte fastnar så mycket lera och smuts på dem när det är blött ute. Detta syns inte (så ska inte en puff se ut) , eftersom pälsen på benet  hänger ner och döljer de skalade tassarna. Mycket praktiskt för stadsbruk, men hjälper inte särsilt i skogen.

Nya planer för året.

Det är roligt att ha i alla fall någon liten del av livet som går att planera, exempelvis hundarnas träning och årets tävlingsagenda.
Under 2014 hade jag bestämt mig för att inte gå några kurser, jag hade istället tänkt lyssna på hundarna och på mig själv.

Sedan kom en tvådagarskurs i HtM och Freestyle för den lilla hunden med Ida Björkman. Som skapt för oss, den kan man ju inte missa.
Och så får jag höra att Vanda Gregorova som gör så kreativa och roliga program bland annat med sin lila Chihuahua kommer till Sverige i vår för definitivt första, och kanske sista gången. Hon tänker ägna en hel dag åt just träning och tävling med små hundar. Jag anmäler mig förstås.
Inte nog med det - Heather Smith kommer hit under våren. Alla vi tränar med ska dit, klart att vi måste haka på (eller…).

Och så fortsätter vi med lydnadsträningen för Barbro Rydén.

Vi kanske kan hoppa över höstens kurser istället.

Ida och Viggo 

Vanda Gregorova

Heather Smith och Maddie

Och här kan ni se Vanda med en större hund i fjolårets Europeiska mästerskap där de kom tvåa. Många tycker att de borde ha vunnit.

Vi önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

(Det ni ser är "kö", båda hundarna står med frambenen mot mitt knä.)

Här är en stämningsbild av liten hund som gått lång promenad: