torsdag 19 september 2013

Tregångersträning

Här kommer en modell som Richard Curtis rekommenderade:

1. Gör momentet i en lätt variant.
2. Gör momentet i en svårare variant.
3. Gör om den lätta varianten.
4. Pausa.

Om tvåan inte fungerar gör om alla tre stegen, men gör tvåan enklare.

Om tvåan fungerar så börja och sluta med den nästa gång, och lägg in ytterligare en försvåring emellan.

Detta ska leda till så lite tjat som möjligt, så få misslyckanden som möjligt, och så stor arbetsglädje som möjligt.

Låter busenkelt, men är förvånansvärt svårt i praktiken, i alla fall för mig. Här ser ni ett försök från igår när Zelda och jag tränar ett av de första momenten i hennes program.


Jag är fortfarande för dåligt förberedd när jag sätter igång. Jag borde ha bestämt exakt vad det var vi skulle göra istället för att improvisera i stunden.

Tänk så bra det kommer att gå när jag blir bättre på att planera träningen ordentligt!





4 kommentarer:

desperat hemmafru sa...

Jag gillar de små hoppen! Ser gulligt ut på något vis. :-)

desperat hemmafru sa...

Och så tack för bokkommentaren som jag så först nu. Vad glad jag blev! Det är ju ingen skönlitteratur direkt, så man kan ju knappast förvänta sig att någon lägger sig och läser den på kvällarna... :-)

Arlo sa...

Ännu ett träningstips att testa :-) De duggar tätt när man är valpmatte.
Även jag beundrar era små hopp! Samspelt!

Unknown sa...

Till BMW - tror att hans råd mer riktade sig till oss som har lite, lite energi att hushålla med när vi tränar, och hundar som lätt ger upp och tappar modet. Det verkar inte som det kommer att vara ett bekymmer för er...