Utmaningen - facit!

Idag är det upp till bevis! Här ser ni hur det har gått:

Nemi, kommentar:
Med Nemi har allt gått planenligt, som synes. Hon är väldigt "lättjobbad", dels därför att hon inte tröttnar när det går henne emot utan anstränger sig litet till, dels därför att hon fattar så snabbt.

Zelda, kommentar:
Zelda och jag har inte nått ända fram, kanske delvis beroende på att hon varit magsjuk så att vi förlorade nästan en veckas träningstid. Det är dock mer intressant att misslyckas än att lyckas. Problemet, tror jag, är att hon har så svårt att släppa ögonkontakten. Jag har valt att inte "lotsa" henne runt, utan försöker få henne att ta det (för henne) stora steget att titta bort och fortsätta runt. Tror att det kommer att stärka hennes självförtroende och utveckla hennes självständighet när hon väl klarar det . Vi jobbar på!

Kommentar till dem som undrar vad det nu ska vara för vits med allt detta: att träna genom att låta hunden själv klura ut vad den ska göra öppnar ett fönster mot deras själ. Plötsligt ser jag hur de tänker, vad de tror, och hur de försöker hantera sina liv. Genom att mötas där, i att hitta uppgifter som är lagom svåra, genom att lära sig när hunden behöver stöd och uppmuntran och när den mår bäst av att få jobba på egen hand lär jag känna min hund på ett alldeles speciellt sätt. Jag tycker att vår kontakt växer och fördjupas. Det är detta som är den innersta meningen med alltsammans.