onsdag 16 mars 2011

Hundarnas Robinson?

Hur får ett hundprogram se ut? Igår visades första episoden av ett nytt program som lett till diskussion och kontrovers redan på planerings- och inspelningsstadiet.
Familjer som tänker skaffa hund får träffa sex olika hundar som behöver nya hem, och väljer till slut den som passar dem bäst.
Som med det mesta i livet kan jag se fördelar och nackdelar.
Fördelarna först: Jag tror att programmet kan uppmuntra fler människor att välja en omplaceringshund, vilket jag tycker är utmärkt. Många trevliga hundar blir "över", och en del av dem får aldrig en andra chans att hitta ett eget hem. En annan fördel är att vi får se hur olika hundar är - dels beroende på ras, dels på att de, precis som människor, är unika individer. Kanske kan den insikten hjälpa blivande hundägare att välja en hund som kommer att ge dem maximalt med glädje och minimalt med problem.
Nackdelarna då? Ja hur kan hundarna tänkas uppleva det de är med om? Hur stressade blir de? Jag gissar att hundarna tar det hela ungefär som en kort vistelse på ett pensionat eller hos en ny hundvakt. Litet stressande kanske, men även rätt intressant och bitvis verkade de ha riktigt kul. Det är ju inte så många timmar hundarna umgås med familjerna.
Men ändå blir jag som människa litet illa berörd när den bildsköna och trevliga Sloughin väljs bort i gårdagens program... (Helt riktigt eftersom familjen ville ha en hund som även den lilla dottern skulle kunna gå ut med ensam utan bekymmer.)
Vad tycker ni?
Missat inslaget? Titta på det här.

13 kommentarer:

becca sa...

Har inte riktigt bestämt vad jag tycker om programmet. Det tråkiga är att jag tror inte många hundar får stanna i sina nya hem efter att kamerorna slutat rulla och familjernas liv återgår till det normala då många kanske märker att de inte valde rätt hund eller har tid. Tror det kanske blir så att det är mer spännande att ha hund så länge man får tv tid och sedan tröttnar de... :( Hur många big brother deltagare håller igång romansen efter att tv kamerorna slutat gå.... :S Hoppas verkligen det funkar dock för om det gör det så är ju ifén jätte bra!

Katarina sa...

Jag tyckte mest synd om människorna! Att fatta så svåra beslut som att välja bort hundar - usch och fy! Tänkte särskilt på sonen som blev så förtjust i labradoren.

Gudrun sa...

Kom på mig själv med att förmänskliga hundarna som blev bortvalda. Det är vi människor som lägger en mänsklig aspekt på att bli bortvald. Hunden struntar i det, tack och lov! Min förhoppning är att det kanske satt någon där ute som föll för någon av de bortvalda och att den hunden på så sätt fick ett nytt hem till slut. Tyckte faktiskt att programmet på ett bra sätt uppmärksammar folk på att det faktiskt är skillnad på hund och hund och det finns många bra omplaceringshundar som kan få en till chans. Man ska vara noggrann och läsa på om rasen INNAN man skaffar hund! Egenskaper som någon avlat fram i hundratals år kan inte tränas bort på en generation! Håller med Katarina - stackars människor som ska välja bort!

desperat hemmafru sa...

Har inte tittat ännu, men ska försöka göra det i kväll. Ännu så länge har jag bara läst tidningsrubrikerna, så jag är faktiskt lite nyfiken. :-) Återkommer.

Ludde sa...

Vi tittade på programmet, och saknade lite mer info om bakgrunden till att de olika hundarna skulle omplaceras. Alla hundarna verkade tycka att det var kul att aktiveras. Måste väl vara roligare än att sitta instängd på hundstallet. Allt som sas och gjordes under veckan fick naturligtvis inte plats på en timme, men tror ändå att familjen valde en hund de kan leva med. Hoppas vi får se facit efter alla programmens slut...

Anonym sa...

Vet du inte om att programmet är anmält för djurplågeri?

Unknown sa...

Att vara anmäld och att fällas är inte samma sak.
En gathund från Portugal eller Rumänien som kommer till Sverige har stängts in i en transportbur, antagligen för första gången, körts till en flygplats, lastats ombord på ett flygplan och så vidare. Antagligen är detta mycket stressande för hunden, men vi anmäler inte den blivande ägaren för djurplågeri eftersom vi anser att målet - att hunden ska få ett nytt hem - väger upp det obehag hunden kan uppleva under transporten. Gissningsvis är obehaget för hundarna i TV-serien betydligt lindrigare, och i bästa fall kan kanske fler av dem hitta en familj som vill ha dem.
För mig är det intressant att personalen på Hundstallet som har stor erfarenhet av att omplacera hundar ställer sig bakom serien - de om några bör väl veta vad de talar om...

Britt Marie o Rudi sa...

Även jag har blandade känslor efter att ha sett premiärprogrammet. Jag måste erkänna att jag var "anti" den här programidén när det talades och skrev spaltkilometer om den mest hela vintern. Men OM det var verkligheten vi fick se och hundarna bara umgås med familjen några timmar varje dag kan jag inte se att de far illa av det. Roliga och fartiga utflykter är ju stimulernade. Sen skulle jag också vilja veta mer om hur hundarna lever när de inte är på TV, jag tror att en hel del av dem bor kvar hos sina resp uppfödare, är sådana där valpar som blivit över, eller visat sig inte duga som avelsdjur. Eller kommer alla från Djurstallet? Jo, så undrar även jag om hunden är så kul även några månader efter att kändisskapet lagt sig.
För övrigt är jag mycket förtjust i släthåriga foxterrier och var lite på gång att skaffa en sån, men det blev en Rudi i stället :-)

Gudrun sa...

Djurplågeri? Låter inte som en välgrundad anmälan... Det var glada, välbalanserade och positiva hundar som var med i programmet och jag kan verkligen inte se något fel i programupplägget. Det är ju inte barn som familjen väljer bland! Familjen gav heller inte intrycket av att det var strålkastarljuset de var ute efter utan verkade seriöst tacksamma för alla råd och tips som de fick i programmet. Lycklig är den hund som får en lillmatte som lilla Elsa. Bedårande och en sann hundälskare!

Unknown sa...

Mycket av kritiken kom ju innan någon hade sett programmet, och jag har träffat några personer som vägrar att titta på det därför att de är så upprörda över upplägget...
Om ni vill se mer av den vackra Sloughin har jag hittat hans kontaktuppgifter hos Olga da Polga:
www.ghazoot.se, klicka på "till salu". Om jag inte hade haft Zelda och Nemi hade jag nog ringt - blir mer och mer nyfiken på Sloughin, och just den här verkade så trevlig!

desperat hemmafru sa...

Nu har jag tittat på programmat och jag har svårt att bli särskilt upprörd. Värre saker kan hundar utsättas för än hundmöten, nya miljöer och olika typer av aktivering. Jag vill gärna se programmet från den positiva sidan i stället. Tänk vad mycket man kan lära folk som tänker skaffa hund! På så sätt kanske vi slipper en del övergivna eller avlivade hundar som råkar hamna i fel hem på grund av okunskap? Finns kanske andra och värre saker att hetsa upp sig över i dagsläget...

Fia sa...

Tyckte programmet var varken bu eller bä. Tyvärr alldeles för lite information i rutan (förhoppningsvis fick familjerna mer info), men överlag bra.
Där fick "stoppa hund-såpa-gänget" inte vatten på sin kvarn iaf.
Kan inte förstå vad detta var att hetsa upp sig för.

ej hundägare sa...

Har inte fått klart för mig VEM/VILKA som klassat programmet som djurplågeri (någon som sett alla 10 avsnitten?), inte heller förstått vad i programmet som är djurplågeri. Kanhända är det så att mänskor gärna gör dumma/ogenomtänkta saker för 15 minuter i rampljust... Men gör hundar det??? Tror knappast att hundarna som var med denna gång spelade "glada och välbalanserade" (som Gudrun skriver) för att få vara med i teve, för de var de ju, hundarna: glada och balanserade.

Men att förmänskliga hundar i stf att se dem som just Hundar - kan inte det stundom bli en plåga för hunden? som faktiskt har rätt till att bli respekterad och behandlad som det den är: En individ med just sina speciella förutsättningar, för människan att upptäcka och glädjas åt/ha glädje av.