Äntligen hemma!

Nu är hundarna upphämtade - det var litet märkligt att se dem med nya ögon efter en vecka. Nybadade, trimmade på nosarna, glada men inte så hysteriskt lättade som de hade kunnat vara om de hade vantrivts (jag inbillar mig att jag kan se skillnaden). De var vackrare än jag hade väntat mig - tänk att kunna bli ständigt överraskad.
Nemi verkade litet vuxnare, litet mognare, och hennes päls såg ut att ha vuxit under veckan som gått. Kanske är det litet som att flytta sina tavlor för att se dem på nytt - att resa ifrån sina hundar för att få uppleva dem med friska ögon.

Här är två anmärkningsvärda saker som har hänt
1. Nemi har träffat sina första katter. Jeanett berättade att hon bara blev stående med tefatsstora ögon. De såg ut ungefär så här:

2. Zelda har gått på promenad tillsammans med inte bara en, utan två, stora Dobermantikar utan att stressa upp sig.