Nu är hundarna upphämtade - det var litet märkligt att se dem med nya ögon efter en vecka. Nybadade, trimmade på nosarna, glada men inte så hysteriskt lättade som de hade kunnat vara om de hade vantrivts (jag inbillar mig att jag kan se skillnaden). De var vackrare än jag hade väntat mig - tänk att kunna bli ständigt överraskad.
Nemi verkade litet vuxnare, litet mognare, och hennes päls såg ut att ha vuxit under veckan som gått. Kanske är det litet som att flytta sina tavlor för att se dem på nytt - att resa ifrån sina hundar för att få uppleva dem med friska ögon.
Här är två anmärkningsvärda saker som har hänt
1. Nemi har träffat sina första katter. Jeanett berättade att hon bara blev stående med tefatsstora ögon. De såg ut ungefär så här:
2. Zelda har gått på promenad tillsammans med inte bara en, utan två, stora Dobermantikar utan att stressa upp sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Välkommen tillbaka! Det är tydligen utvecklande att vara i ny miljö (nu tänker jag mest på Zelda och Nemi :-))
Kommandot "Cirkla" kom jag på efter en del grubblerier. Rudi är redan tvärsäker på "Snurra" som för honom betyder pallsnurr med frambenen högst, så cirkla verkade bra.
PS Självklart "bjuder" jag på kommandot cirkla!
Åh, tänk att hundarna också har fått uppleva nya saker. Välkommen hem förresten. Ses vi i helgen då?
Välkommen hem!
Till Rudi: Tack - jag har också grubblat, men inte lika konstruktivt...
Till Cruellas sida: det ser vi fram emot!
Vad kul att både Nemi och Zelda har varit så duktiga :D
Skönt att vara hemma hos hundarna, tycker själv det känns som om man tappat en lemm när man åker ifrån dom en längre tid!!! :D
Jo, det är just den där upplevelsen av att vara ofullständig när man är utan sin hund som jag tycker är så intressant eftersom den visat hur sammanvävda vi blir...
Skicka en kommentar