Det är väl ingen som har missat att Nemi och jag inte har varit överens om när, och hur mycket, hon bör skälla.
Under veckan på pensionatet har hon varit i stort sett tyst (!!!), och i morse när vi gick ut sa hon inte ett pip. Som beteendeterapeut vet jag att det ofta kan löna sig att se problembeteenden som dåliga vanor, och att miljöombyte kan vara ett utmärkt sätt att inleda en förändring. Detta eftersom beteendet kan triggas av diverse miljöfaktorer som är svåra att kontrollera. Så nu ska jag se till att förvalta denna glada överraskning!
Bild: Nytysta Nemi på café. Klockan är halv tolv och hon har fortfarande knappt sagt voff. (Hon är pigg och glad, berättar det bara för att ni inte ska tro att hon har blivt sjuk och att det är därför hon inte säger något...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh vad roligt :D
Vad söt hon är. Är hon klippt i pälsen?
Så bedårande söt hon är! (Säger det igen:))
Till Freja: Nej, hon är trimmad som vanligt i ansiktet och ner på halsen, resten av pälsen håller på att växa ut till vuxenpäls. Vi får se vad det blir av den, men jag har som plan att den inte ska klippas, och än så länge går det riktigt bra.
Skicka en kommentar