Nu har vi äntligen träffat Memea igen. Jag har varit litet slö, tycker att det mesta går bra. Det är när man har börjar slå sig till ro som der gäller att se upp! Vi stiger av bussen, och ser en stor svart hund. Zelda överraskar mig med att skälla på den, och att inte sluta när jag säger till.
"Hon går bra i koppel" säger jag till Memea, men på vägen ut träffar vi en katt, och Zelda drar allt hon kan för att få utforska den närmare.
Vi behöver uppenbarligen, trots att jag inte trodde det (inte ville tro det), träna mer på baslydnad.
Annars hade vi fokus på sådant som är kul den här gången: vi klickertränade, så underhållande att man kunde tagit inträde.
Läxa till nästa gång: Zelda ska kunna rulla runt. Det gick på första försöket (fast vi hade tränat litet tidigare, då utan framgång). Hon ska kunna gå slalom mellan mina ben. Hon ska kunna hoppa ner med framtassarna i en bunke (det är där klickerträningen kommer in). Hon ska även kunna skaka på huvudet när jag frågar exempelvis om hon är en katt...
Det var nöjet. Sedan måste vi ta itu med det som är mindre kul: lydnaden. Jag är mer motiverad nu, delvis för att hon inte alls blir lika stressad som tidigare av att bli tillsagd!
I bild: en CC som varkar ha kul med agility - vi får väl se vad det blir på sikt för Zelda o mig. Hon hoppar över små hinder, och kan balansera på murar och plank, så litet förberedd är hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar