Nu har vi varit ute och handlat. Zelda har träffat en ungefär femårig flicka vars Weimaraner just hade dött. Flickan satte sig på huk, Zelda gick fram försiktigt med viftande svans. Efter en liten stund satte hon sig tätt intill den lilla som klappade henne med lätt hand. Något senare var det en otymplig (vinterkläder) ungefär tvåårig pojke som klappade och fick sina fingrar slickade.
Och då tänker jag: vad jag är glad över att Zelda gillar barn! Sedan tog vi (jag) en kopp kaffe, hon la sig omedelbart vid mina fötter och låg snällt kvar tills jag var klar. Även detta är ngt att glädjas över! Precis så vill jag att vi ska kunna vara tillsammans i vardagen (Min vardag inkluderar ofta cafeer...)
Så just i detta ögonblick har allt återgått till att vara frid och fröjd!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar